Äntligen lite sol

Men det är inte lika skönt ute som det ser ut. Det blåser snålt och är lite småkyligt. Särskilt när solen går i moln.

Sedan sist har jag hunnit baka en sats elitgoda tekakor. Lätt de godaste tekakor jag någonsin ätit. Jag gjorde också ett lite halvhjärtat försök att städa igår. Orkade inte med övervåningen och orkade inte torka golven. Men jag dammsög i all fall. Och dammade. Och lassade in ett par maskiner tvätt.

Idag har jag fortsatt lägga sten längs med gräskanten och så har jag sått lite fröer som nu står i sina små krukor i fönstret på Minis rum. Eftersom det är det ljusaste fönstret. Efter en timme i trädgården gav mitt bäcken upp. Suck! Jag som tänkt gå en promenad.

Jag börjar få någon slags uppfattning vad det är för en liten en som bor i min mage. De saker jag märkt att Mini inte gillar är:

  • Ljudet av tandläkarborren
  • CTG-dosorna
  • Att ha hicka

Jag fnissar varje gång Mini får hicka. Först börjar hela magen hoppa rytmiskt. Sen, efter ett tag, blir det jordbävning mellan varje hicka, som om Mini fäktar och sparkar järnet i ren ilska där inne.

Mini är ett aktivt barn som sprätter och far och tycker om att busa. Mini sover på nätterna, utom när jag vaknar. Så fort jag vaknar, oavsett tid på dygnet, så vaknar Mini och tycker att det är dags att gå upp. Det är inte alltid jag håller med. Ligger jag bara still så somnar Mini om efter ett tag.

Idag kommer Minis pappa hem, packar om, kramas en stund och imorgon bitti åker han till Väddö tills på onsdag kväll.

Vad ska man göra med resten av dagen med ett bäcken i upplösningstillstånd?