Familjen Krympling

Idag är ingen bra dag!

Igår vankade jag omkring i affärer hela dagen medan Kärleken opererades på Ackis. Operationen blev framflyttad och framflyttad, så när han väl var vaken efter narkosen var det kväll. Och jag hade inte ätit något på hela dagen, vi skulle ju äta hemma. Men vi kom inte iväg från Ackis förrän runt 20. Då hade jag hungerkramper i magen. Och ont så ända in i hoppsan i bäckenet. Inte glad någonstans!

Vi åt på Max.

Kärleken var yrslig av all smärtis och narkos och har ett gigantiskt gips.

I natt har han haft ont. Han fick inte med sig någon smärtlindring hem. Han har överdoserat Alvedon utan effekt. Han har knappt sovit.

I natt har jag haft ont. Jag har ingen smärtis att ta, mer än Alvedon. Och då kan jag lika gärna låta bli. Paracetamol förslår liksom inte när ben skaver mot ben. Jag har knappt sovit.

Idag har mitt bäcken officiellt totalhavererat. Jag grinar av smärta. Kärleken har förbannat ont, men nu ska vi åka till apoteket och hämta ut smärtis som han fick utskrivet efter att ha pratat med kirurgen som opererade igår.

Tummen såg värre ut irl än vad den gjorde på röntgen. Det var i princip bara skit kvar av metacarpalben 1. Diverse stift och plattor och sjukskrivning till att börja med i sex veckor. Kanske blir han hemma tills att Mini kommer? Det är ju sisådär 8 veckor kvar… Eller exakt 2 månader om man tittar på datumet.

Ikväll ska vi på profylaxkurs. Det ska i alla fall bli kul. Men jag vill baka, kratta upp de sista löven, pyssla med Minis saker, städa.

Den ena kan inte gå, den andre är enarmad. Och idag är det två år sedan Ella, min älskade Ellabrun, fick somna in. Jag saknar varenda dag!

Idag är ingen bra dag!