Besökare

Nej, jag är inte och föder barn. Nu heller. Mini verkar trivas bra där inne.

Hela gårdagen ägnade jag åt att pyssla och städa inför att mamma och Partnern skulle komma. Snacka om ledbruten när de väl kom!

Med sig hade de en bäddsoffa, ett gammalt skrivbord, ungefär en kubik ved, bebiskläder som vi får låna av Lillan och diverse trädgårdväxter.

När mamma klev ur bilen och fick se mig började hon asgarva :-D Jag är stor som ett hus! Först kommer magen. Sen, efter några meter, kommer jag. Stånkande, pustande, svettandes.

Vi gick husesyn, bar in möbler och ved, planterade lite växter i trädgården och grillade. Sen somnade vi som döda sillar.

Idag har jag inte gjort särskilt mycket. Mamma och Partnern däremot, har jobbat. Mamma har grejat i trädgården, Partnern har skrapat på kökssoffan. Jag har sorterat bebiskläder, tvättat, hängt på tork mellan ekarna. Sen for vi in till Enköping där mamma köpte nytt tyg till kökssoffan åt mig. Dessutom var vi inne i en blomhandel och mamma betalade även där för en massa trädgårdsväxter.

Sen kalkade mamma av vår kaffebryggare, planterade växterna, grävde upp lite runt äppelträden, rensade ogräs, vattnade. Jösses, de måste komma hit oftare!

Jag har i alla fall stått för matlagningen.

Imorgon ska besökarna fara till huvudstaden och eftersom Kärleken jobbar blir jag solo igen. Tillsammans med Siska. Kanske lite trädgårdspyssel… Kanske skrapa lite på soffan. Borde passa på att sy överdraget till kökssoffan medan mamma är här, eftersom hon också har med sig sin symaskin just för detta ändamål. Så ska det ju hängas tavlor och hyllor på Minis rum.

Det är ju inte så att jag saknar sysselsättning nu såhär när det är vår och sommar. Annat var det i vintras… Då höll jag på att dö av tristess. Men nu är det min kropp som sätter stopp.

Jag lovar att plita ner en rad eller två innan det bär av till bb, så ingen behöver vara orolig om jag inte uppdaterar en dag…

Nya köksmöbler

Idag har vi varit och hämtat våra nya köksmöbler. Jag skruvade ihop alltsammans medan Kärleken körde tillbaks släpkärran.

När han kom hem invigde vi köksbordet genom att äta middag vid det. Sjukt skönt att slippa sitta ihopkurad över soffbordet med den här stora magen!

Sen kom grannen med boyfriend på fika, så blev möblerna fika-invigda dessutom.

Jag är nöjd! Mycket nöjd! Nu är det “bara” kökssoffan kvar som ska fixas. Frågan är om den blir vit eller trävit… Vad tycker du? Vad skulle passa bäst?

Köksbordet

Hipp hipp…

…HURRA! för världens bästa två-åring idag.

Idag är det två år sedan jag var med bror och svägerskan till Danderyds sjukhus när Lillan blev född. Det var det absolut mäktigaste och häftigaste och… ja, you name it… som jag någonsin varit med om. Vilket enormt förtroende, vilken ynnest att få vara med när ett nytt liv kommer till världen, när Lillan tog sitt första andetag.

Och nu sitter jag här med magen i vädret själv och bara väntar på att det ska bli dags för mig med. Men Mini visar inga tecken på att vilja komma ut än på ett tag.

I själva verket hade barnet partaj i magen hela långa natten och levde om så bedrövligt att mamman inte kunde sova. Men det gjorde inte så mycket. Det är stor skillnad mellan att vara vaken pga smärtor och pga att barnet inte sover. Smärtor dränerar en på livskraft och -vilja. Men tens’en har blivit min bästa vän och om det inte vore så bökigt med alla sladdar skulle jag ha den på mig jämt.

Nu kan jag rensa ogräs från grusgången stående på alla fyra ett tag, när jag får ont slutar jag och går in och knarkar tens ett tag.

Åh hurra, nu har våra köksmöbler kommit! Vi ska hämta dem imorgon eller allra senast på lördag. Och idag var jag inne i stan och fick se så fina saker som skulle passa perfekt i vårt nya kök. Eller ja, köket är ju det samma, det är bara möblerna som blir nya. Så jag måste åka in till stan och göra av med några hundralappar på dukar, ljusstakar och prylar som jag såg idag.

Nu är det bara kökssoffan som måste bli klar. Tyvärr gick den lånade värmepistolen sta och dog för oss, sedan dess har projektet stått still och det ser ut som om en tromb dragit fram på vår veranda där soffan står just nu. Så fort jag är klart med grusgången ska jag göra klart soffan. Återstår att se om den blir trävit eller målad vit.

Och på söndag eller måndag kommer mamma och Partnern och hälsar på. Det finns mycket att hurra för idag! :-)

Idag…

… gott folk har jag och Mini snarkat oss in i vecka 38. Det innebär att Mini är färdigbakt och får komma ut när helst h*n vill. Helst nu. Direkt.

Tänk vad lite smärtlindring och sömn kan göra för humöret! Tens is da shit, så att säga. Hela långa kvällen igår och så fort jag vaknade i natt satte jag på den lilla apparaten. Lite smått stökigt med alla sladdar kors och tvärs i sängen, bara. Så i jämförelse har jag sovit riktigt bra. Jag gick upp tillsammans med Kärleken, men la mig på soffan igen när han åkt och somnade och sov till 11. Jag har visst en del sömn att ta igen…

Mini, det lilla barnet, har fortfarande inte vaknat, trots mammans intag av frukost och kaffe. (För det har väl inte hänt nåt där inne?)

Idag är humöret alltså en smula bättre och jag ska åka och veckohandla och boka tid på verkstad för skruttibangbangs högra frambroms. Om jag orkar och kan ska jag rensa lite ogräs från grusgången också.

Så, Mini, nu får du se till att vakna och pallra dig ut till mamma och pappa som väntar otåligt på dig.

Insert valfritt svärord

Vissa dagar kan jag hålla humöret uppe. Vissa dagar är det… hrm… svårare. Idag är en svårare dag. Och jag avskyr att gnälla över något så fantastiskt som Mini. Men nu är det fan inte lätt.

Har grinat i princip hela dagen. Inte kunnat sova för jag har ont precis över jävla allt. Höfterna, ryggen, magen, knäna, fotlederna, fötterna, händerna, axlarna. Fingrarna låser sig i böjt läge när jag försöker göra något. Jag grinar av att försöka ta mig från sängen och klä på mig på mornarna. Det är väl för att jag är trött, antar jag. Som jag grinar. Och för att det gör ont.

Idag var jag hos barnmorskan. Hon tyckte jag såg trött ut. Det räckte med att hon sa det så slog tårkranen på för fullt. Det är jag och Lille Skutt, inga kan böla som vi.

Jag fick låna (hyra) en TENS-apparat som jag ska prova på lite. Jag fick ok att ta en Citodon (som Kärleken har hemma efter sin tumoperation) om det blir alldeles för jävligt och jag inte kan sova. Men det kommer jag inte att göra. Ta Citodon, alltså. Det spelar ingen roll att det är det man får mot förvärkar på förlossningen. Jag vill inte att Mini ska få sånt i sig.

Blir det ohållbart ska jag ringa på fredag för att få en läkartid. Fick också en tid för massage nästa vecka.

Om Mini skulle komma nu skulle jag fan inte orka ta hand om knytet, jag är helt jäkla slut.

Jaja, magen har växt något alldeles kopiöst på två veckor och Mini låter bra där inne. Jag har ännu lite lägre Hb, trots en vecka med dubbel dosering. Tror jag det, utspädningseffekten av all vätska jag har i kroppen måste vara enorm. Har högt blodtryck, men inget protein i urinen och sockret ligger fint. (Hur sjukt är det inte när jag hoppades på protein i urinen för att få en igångsättning?!)

Så jag får försöka hålla humöret uppe, trots att det är svårt. Ja, det är svårt när allt man gör och inte gör, gör ont. Det finns inte en ställning jag inte provat på, allt gör ont. Jag kan inte hålla i en bok ens en gång, det gör för ont i händerna. Om någon kunde skicka ut mig i en rymdkapsel där man får vara viktlös, tack. Snälla? Någon?

Ödema-tös

I lördags var det ljuvligt väder. Kanske lite för varmt för min smak. Det är tungt att bära på den här magen i värmen. Men hellre varmt än regn och blåst!

Jag pysslade lite i trädgården, skrapade på kökssoffan, planterade om lite lökväxter, rensade bort all vildvuxen gräslök, sådde förgätmigej, planterade ut astrarna och planterade om dragonen och blev lite solbränd på ovansidan av magen. Mycket charmigt :-)

På kvällen var vi på kalas. Det var en av Kärlekens kollegor som fyllde år. Det är fantastiskt att umgås med folk som inte känner en sen tidigare och som inte vet hur man ser ut i vanliga fall. Alla tyckte att min mage är så fin och att det inte ens syns att jag är gravid om det inte vore för magen. Jesus, de skulle bara veta…

Medan de som vet hur jag brukar se ut tappar hakan när de ser allt fläsk och all vätska och liksom ba: OH MY GOD!

Det gjorde gott för självförtroendet att umgås med folk som inte alls tycker jag är så stor. När jag egentligen faktiskt är ENORM. På riktigt.

Alldeles emot mina principer ställde jag mig på vågen imorse. Hipp hipp, jag har “bara” gått upp 24 kilo hittills. Det är 10 mer än jag ville tillåta mig att gå upp. Det är 10 kg mer än jag “borde” gått upp. Det är 10 kg fläsk och vatten. Bye, bye smala kroppen. (Och jaja, det är klart att det är värt det och allt vad folk tänker nu och det kunde varit värre och blablabla, men icke desto mindre är det skitjobbigt att vara fet!)

Natten till igår hade jag så jävla ont i ryggen. Jag sov max ett par timmar. Så mamman var halvt som halvt komatös igår och låg på soffan hela dagen. Barnet däremot tyckte det var prima liv och sprätte omkring så våldsamt att jag på riktigt trodde att det skulle ta sig ut genom huden.

Mini är killig under fötterna, det är charmigt. H*n tryckte ut sin ena fot så man kunde ta tag i den genom min hud. Och när man killade på foten åkte den in igen, snabbare än kvickt :) Pappan och mamman skrattade högt, varpå barnet sparkade ännu mer våldsamt.

I natt har jag legat med fötterna på två av soffkuddarna. Dvs kanske en halvmeter ö.s.*) Imorse när jag vaknade skrattade jag rått åt mina tår. Huden på dem har varit utspänd så länge att när vätskan försvann så blev tårna alldeles skrynkliga. Som russin. Så kommer hela jag se ut sen, när all vätska är borta. Fint! Men det var skönt att kunna ställa sig upp utan att nästan gråta av smärtan i fötterna. Nu skulle jag bara behöva ha någon form av ställning att hänga armarna i på natten också, så jag slapp carpaltunnlarna. De gör ont! (Jag vill så gärna virka klart sakerna till Mini innan h*n kommer, men det är en omöjlighet. Händerna fungerar inte, de gör svinont!)

Och igår var vi med om vårt första åskoväder i huset. Det var underbart! Vi satt på verandan och såg på blixtarna, lyssnade på ösregnet och räknade tiden mellan blixt och dunder. Vi blev besvikna när ovädret drog bort. (Fast i hemlighet är vi lättade över att huvudbyggnaden på gården och alla träd är högre än vårt hus.)

Och idag har jag varit och besiktigat bilen. Det gick bättre än väntat, det är bara höger frambroms som behöver fixas till, den ligger emot hela tiden. Så när den är fixad ska skruttibangbang säljas. Det är bara att hoppas på att Kärleken hittar vår familjebil innan dess, annars kommer jag bli strandsatt här ute när Kärleken är på jobbet.

Jag skulle också kunna kommentera det faktum att jag hann vara med på facebook i 3 månader den här gången innan någon jag inte vill ska hitta mig, hittade mig. Men ärligt talat orkar jag inte lägga ner den energin. Personer från det förflutna får gärna hålla sig i det förflutna. Personen i fråga är nu blockerad. Så. Punkt.

*) över sängen

Badval

Funderade ett slag på att åka och bada. Men då hade någon ringt viltjouren och rapporterat att det strandat en val i Alsta sjö. Det hade varit pinsamt.

Så det fick bli varmluftpistol och färgskrapa ett tag, lite bok och korsord i skuggan och nu ska jag börja förbereda kvällens grillning.

Om det blir svalare till helgen ska jag ta tag i rabatten på kortsidan av huset.

Liten sammanfattning

Tja, vad har hänt sedan sist?

Kärleken har blivit av med sitt gips och har idag börjat jobba igen. Visserligen bara i inre tjänst några veckor medan han övar upp styrka och rörlighet, men ändå. Skönt för alla inblandade. Det har förvisso varit ljuvligt att ha honom hemma, men någon behöver ju agera familjeförsörjare också…

I måndags beställde vi våra köksmöbler. Surt nog är det 2 veckors leveranstid, men nu är de i alla fall beställda. Åh, vad jag längtar!

Jag har också inhandlat en ny klänning och ett par shorts. Det var deprimerande. Mina stockar till ben har gjort att jag gått upp ca 3 storlekar i byxor. Jag har så mycket vätska i benen att det är groteskt. Vänta ska ni få se. Har du fotfobi, så titta inte. Och nej, jag har inte rakat benen, jag når helt enkelt inte.

P5170063

Jag hade en gång en ankel, men det var för längesen så längesen

 

P5170062

Foten efter en dag med stödstrumpor

 

P5170061

Benet efter en dag med stödstrumpa. Bullen är inte knät, det är vätska. Knät är alldeles längst till höger i bild

 

Som jag längtar efter att det ska vara över nu! Jag vill bli av med all vätska! Jag vill slippa ha ont über alles!

I tisdags begav vi oss till huvudstaden för att fira vårt 2-årsjubileum. Mest ville vi göra något lite lyxigare för oss själva nu såhär innan Mini kommer.

Vi började med Skansen. Förnedringen i att behöva bli runtputtad i en skraltig lånad gammal rullstol för att man har för ont för att gå… Förnedringen i det.

P5180111

Kärleken svettades ymnigt av att putta omkring 250 kg knubbsäl

 

Vi tittade på kaniner, lemurer, grisar, vargar, björnar, berguv, surikater, diverse apor, spindlar och ormar. Vi åt glass och fikade i solen. Det var väldigt, väldigt varmt. Det var alldeles underbart!

När vi var mätta på Skansen åkte vi och checkade in på vårt DeLux-rum på det 4-stjärniga hotellet. Sweet! Mjuk fluffig säng, minibar, lyxiga morgonrockar, egen uteplats.

P5180118

Utsikt från vårat hotellrum

Vi vilade en stund och gjorde oss sedan i ordning för en middag på restaurang. Förnedringen i att, till långklänningen, tvingas bära stödstrumpor och foppatofflor för att det är det enda som går att få på fötterna. Förnedringen i det.

P5180120

Foppatofflorna inte på än

Vi åt en underbar middag på en mysig italiensk restaurang i Vasastan. Risotton var att döda för! Jesus, så gott! Och så mysigt och romantiskt! När vi tog taxin tillbaks till hotellet kl 20 var det fortfarande 22 grader varmt ute.

Resten av kvällen slappade vi på hotellrummet, glodde på tv, åt godis, kramades en massa ;)

Sängen var ljuvlig att sova i. Tyvärr var det så varmt att jag knappt sov något alls, jag fick småpanik av värmen och fick gå upp och spola iskallt vatten på handlederna med jämna mellanrum.

På morgonnen åt vi en rejäl hotellfrukost. Jag åt och åt och åt. Och drack ungefär en liter ananasjuice. Och åt lite till. Två gifflar, en tallrik fil, fyra smörgåsar, ett ägg, ett wienerbröd, två stora tallrikar frukt. Och kaffe. Behöver jag säga att jag var lite sur i magen efter det?

Ja och nu är vi hemma igen och idag har det varit varmare än någonsin tidigare. Jag tänkte gå loss på kökssoffan med värmepistol och färgskrapa, men det var bara att glömma. Jag höll på att svimma av bara av att klippa av lite döda grenar från en rosenbuske. Det blev skuggan under parasollet istället.

Jag avslutar med lite tjockisbilder

v 36 (35+5)

Min nya gravidklänning, v 36 (35+5)

 

v 37 (36+1)

Magen är bra när man behöver ha saftglaset nära till hands. Kortet taget idag v 37 (36+1)

Pausfågel

Jodå, det kommer en uppdatering inom en ganska snar framtid. Just nu har jag fullt upp med att överleva i värmen. 25 grader i skuggan betyder iskaffe, parasoll och en bok för att öht stå ut. Inte kul att vara högdräktig och ödematös just nu, så att säga. Lite glass på det, kanske?