2 år

Idag är det två år sedan Kärleken tänkt klart och kommit fram till att han var redo att satsa på oss. Vi kom fram till att vi var redo att satsa på varandra. Och nu, två år senare, är vi lyckligare än någonsin och ska snart bli föräldrar. Vem kunde anat det?

Idag ska vi fira med en heldag i Stockholm inklusive övernattning på mysigt hotell.

Kärlek till alla!

What a day!

Vilken dag det var igår! Strålande solsken och väldigt, väldigt varmt!

Vi började dagen med att pyssla lite i trädgården. Kärleken klippte gräs och jag rensade lite ogräs. Runt lunch fick vi finfrämmande från huvudstaden. De hade till och med med sig lunch som de bjöd på – supergod sallad med haloumiost och hembakt bröd. Mums! Självklart satt vi ute i finvädret. De har en liten dotter på 9 månader eller så, som fick sitta i Minis framtida barnstol under ett parasoll.

Jag hade förberett en paj, så när vi ätit klart flyttade vi oss faktiskt inomhus, eftersom det nästan var för varmt för att sitta ute. Lilla K tyckte iaf att det var behagligare inomhus. Vi drack kaffe och åt hallonpaj med glass. Yummy!

Lilla K var trött, men samtidigt lite speedad, eftersom det fanns så mycket nytt att upptäcka, så vi tog en barnvagnspromenad så att hon kunde få somna. Jag klarade faktiskt att ta mig runt den korta rundan, men sen hade jag rejäla lökringar under armarna. Fräsch som en nyponros…

Grabbarna åkte och handlade medan vi tjejer stannade hemma och snackade och pussade bebis. När de kom hem satte vi igång grillen och slängde på lite laxfilé. Jag kokade ris och gjorde sallad och sås. Självklart åt vi ute. Grannhunden Bosse kom på besök och tyckte det var prima liv att få städa upp under bordet efter lilla K som sprätt mat über alles.

Framåt kvällen drog besökarna hem och vi kraschlandade i soffan, helt utmattade. I alla fall jag.

Idag känner jag mig nästan lite bakis. Supertrött och mer svullen än någonsin tidigare. Jävlar, om Mini kommer på övertid, då förstår jag inte hur jag ska stå ut! Det är den 16 maj idag, om exakt en månad är h*n beräknad att komma. En månad…. Det känns som en evighet när man har ont ungefär överallt. Jag har brutalt ont i ryggen, fötterna och händerna.

Om vi har tur kommer Mini redan om 10 dagar. Det går bra. Det får du gärna göra, Mini, så mamman kan få bli människa igen och inte bara en behållare. Fast det är klart, sen börjar ju det riktigt jobbiga :D

Vi fick låna en slipmaskin av vännerna från huvudstaden, men vi har inga slippapper. Jag betvivlar att det går att få bort all färg som är påkletad på kökssoffan som vi fick hemkörd till dörren igår. Helst vill jag ha den trävit, men jag misstänker att vi kommer få måla den. Då blir den vit. Och så ska jag byta tyg till dynan också. Det blir nog något grönt, skulle jag tro.

Jag riktigt längtar efter att få iordning i köket, så man kan börja äta mat vid ett köksbord som en riktig familj, istället för att glufsa i sig maten framför tvn. Jag hoppas att det inte är en massa leveranstid på köksmöblerna, utan att vi kan få med oss dem hem imorgon.

Idag har jag inte orkat så mycket. Vi skruvade ihop skötbordet och gjorde iordning det hela med blöjor och tvättlappar och allt i badrummet på övervåningen. Skötbordet är för stort, så vi har fått ställa det på ett suboptimalt sätt inne i det lilla badrummet, men jag tror att det ska funka ändå. Vi lär ju bara byta blöjor på övervåningen på nätterna, på dagarna är vi ju för det mesta på nedervåningen.

Jag har provat slipmaskinen lite och insett att mina händer nog inte riktigt klarar av det, de gör för ont. Kärleken får engagera sig i kökssoffan, tror jag bestämt.

Kärleken har klippt klart gräsmattan idag och jag rensade lite mer i rabatterna. Nu tror jag det blir halvryggläge i soffan med fötterna högt resten av dagen. Samt ett par Alvedon. AJ, min rygg!

Gäster

Hur gör man när man ska sova om man

  1. Inte kan sova på sidan för då dör man av höftsmärtor
  2. Inte kan sova på rygg för då kräks, svimmar eller dör man av andnöd
  3. Inte kan sova på mage av obvious reasons
  4. Inte kan sitta och sova för då dör man av ryggsmärtor, smärtande svullna fötter och carpaltunnlar

Man kanske skulle designa en madrass med hål för magen och ta pantent. Jag vet att jag skulle betala nästan hur mycket som helst för en sån madrass just nu!

Men jag har ju en del att glädjas över också (förutom det uppenbara att min kropp är en behållare för Mini), det är inte bara elände med kroppen.

  1. Ännu inga bristningar
  2. Ännu inga åderbråck
  3. Ännu inga hemorrojder
  4. Ingen förstoppning

 

Igår hade vi besök av Kandidaten, förlåt doktorn, och Mr H. Vi käkade våfflor med sylt och grädde. Mums! Jag fick två rabarberknölar. I sommar ska det bli rabarberpaj, sanna mina ord!

Så idag planterade jag knölarna vid kortändan av vedboden i tryckande, fuktig värme. Det har varit konstigt väder de här dagarna. Mulet och disigt, nästan dimmigt, men ruskigt varmt. Fuktig, tryckande värme. Åska en natt.

När jag planterat knölarna började jag klippa lite gräs. Jag orkade inte så mycket, om vi säger så. Kärleken fick ta över när han kom hem. Pust! Jag lagade maten istället. Sen åt vi vår middag på uteplatsen till ljudet av fågelkvitter. Det är så underbart att bo här ute. Lugnt och fridfullt. Man kan sitta och bara titta, lyssna och lukta. Hur länge som helst. Hästarna frustar i hagen, en bil åker förbi på landsvägen, grannen kommer cyklande och byter ett par ord.

Grannhunden Bosse kom och hälsade på en stund och fick ett strå spaghetti. Dessutom har vi blivit adopterade av en liten lagårdskatt. En liten men mycket framfusig sådan. Ger man henne lillfingret, snor hon snart hela armen. Men söt är hon. Vi vet inte vad hon heter. Det kan vara Mona. Eller Gun. Fast vi tycker hon ser ut som en Lisa.

Imorgon får vi fler gäster, de kommer åkande ända från huvudstaden. Det ska bli fint väder, då ska vi fika ute. Såklart.

Så tror jag att vi äntligen fått tag på en kökssoffa. Den står här på gården. Den är brun. Vi måste slipa av den. Vi måste köpa en slipmaskin, jag kommer aldrig orka slipa den för hand. Och på måndag ska vi köpa våra köksmöbler.

Världens bästa!

Det har blivit glest med uppdateringarna här det sista. Vi har fullt upp på dagarna. Begriper inte hur vi hann med allt när vi båda jobbade. Och när kvällen kommer är jag så trött att jag intar någon form av halvryggläge i soffan och därifrån flyttar jag mig ungefär lika lätt som en sköldpadda som hamnat på rygg.

Jag har världens bästa sambo.
Den dagen när jag var lite emlig med feber och kräktes åkte Kärleken in till Enköping och handlade. Han köpte mitt favoritgodis, min favoritläsk, min favoritsaft och två byttor av min favoritglass. Det finns ingen som får mig att må så bra som min Mysbert. Vacker från insidan och ut. Mini kommer få världens bästa pappa!

Jag har världens bästa mamma.
Igår var vi inne i stan och bytte skötbordet och tittade samtidigt på köksmöbler i en annan möbelaffär. Till vår förvåning hittade vi äntligen köksmöbler som vi vill ha. Men när vi såg prislappen var det bara att inse att det inte blir de möblerna heller. Egentligen är de inte så dyra, men kassan är just nu mycket skral för oss båda – en arbetslös och en sjukskriven.

På kvällen gnällde jag lite för mamma på msn. Hon tyckte vi skulle köpa ändå, men vi kan bara inte. Det är viktigare med ny bil och babyskydd. Det blev tyst från mamma ett tag och sen kom ett meddelande att pengarna var fixade. På mitt konto fanns det antalet tusenlappar som köksmöblerna kostar. Min mamma är världens bästa mamma. Hon förtjänar ett fång blommor om dagen, allra minst. Mini kommer få världens bästa mormor!

 

Och Mini verkar förbereda sig för att komma ut. Imorse trodde vi nästan att det var dags. Förvärkar i ett par timmar innan de släppte. Sällan har jag sett Kärleken vakna så kvickt som när jag sa att jag har värkar :D  Men när de klingade av somnade vi om igen, båda två.

Och nu har jag haft några förvärkar till. Inte lika kraftiga som imorse, men de känns. Det känns bra. Men du får gärna vänta 13 dagar till, Mini.

Buhu!

I natt har jag sovit relativt bra. Bara varit uppe och kissat tre gånger. Har dock problem med att hitta en skön ställning. Jag kan bara ligga på höger sida, eftersom jag av någon anledning får svårt att andas på vänster sida. Men nu har jag legat så mycket på högersidan att min högerhöft gör ONT. Och på rygg är det bara att glömma att jag kan ligga. Mini trycker upp mot magsäcken och jag blir yr och mår illa.

Nåja. Sovit gott var det.

I förmiddags pallrade jag mig upp och gjorde frukost. Åt ett äpple och en smörgås när magen helt plötsligt vände sig ut och in och allt kom i retur. Mådde knappt illa en gång. Magsäcken ba: Tack, men nej tack – bläääk. Jag hann inte till toan, det hela hamnade i diskhon. Freeescht!

Jag bredde en macka till och fortsatte min frukost som om inget hänt. Märkligt. Morgonillamående i vecka 35, nästan 36? Jag trodde det var färdigspytt för den här graviditeten.

När Kärleken behagade pallra sig upp och det började bli dags för oss att åka in till stan och byta skötbordet kände jag mig lite småkymig. Tänkte att det kanske är läge att stanna hemma, för säkerhets skull. Inte kul att kaskadspy på Ikea, liksom.

Jag somnade på soffan och känner mig fortfarande inte riktigt kry. Kärleken tyckte jag kändes varm och jodå, nog är jag varm alltid. 39 grader i temp. Det kanske inte var något simpelt morgonillamående ändå då. Men vad är det då? Bör jag bli orolig? Mini rör sig där inne, kanske inte lika våldsamt som vanligt, men en och annan knuff kommer det då och då.

Bah! Denna ständiga oro. Den dagen Mini blev till så skrev jag på något sorts kosmiskt kontrakt att jag från och med den dagen alltid kommer att oroa mig för den där lilla varelsen, så länge jag lever. Det hör till konceptet med att få barn.

Nu ska jag skicka iväg Kärleken att handla proviant till en stackars sjuk gravid kvinna.

Eldflugor och Jumbo

Som jag nog, ähum, nämnt, tidigare samlar jag på mig vätska. Massor med vätska. Liter efter liter med vätska. Det skvalpar när jag slår fötterna mot varandra och det är inte ens en överdrift, trots att jag verkligen önskar att det var det. Det gör ont att gå när fötterna är så där groteskt svullna. Stödstrumpor har jag, de hjälper litegrann. Ovanför stödstrumporna samlar jag påsar av vätska som hänger ner över kanten på strumporna. På natten tar jag av mig strumporna och på morgonen när jag vaknar är fötterna så svullna att det ser ut som om jag brutit vartenda ben i dem.

Det skvalpar på ryggen när jag går. Jag kan inte böja fingrarna när jag vaknar för de är så svullna.

I fredags när jag satt i godan ro i soffan såg jag plötsligt eldflugor dansa framför ögonen på mig. Ögonflimmer, värk i mellangärdet, huvudvärk och att samla på sig vätska kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. Jag ringde sjukhuset och de tyckte jag skulle komma in och kolla blodtrycket. Vi tog med bb-väskan. Bara utifallomatt.

Läkare och barnmorskor tycker mitt blodtryck är helt normalt. Och det är det ju. Men inte för mig. I fredags låg det på 140/85. Jag brukar ligga på mellan 90 och 110 i övertryck och 50-60 i undertryck. Men urinprovet visade bara 1+ på protein, så det är ingen fara på taket. Och Mini mår bara bra, försöker ha sönder CTG-dosorna medelst slagserier med sina små små händer.

Och varje gång någon ska känna på magen för att (återigen) konstatera att Mini är fixerad förvandlas min muff till ett inferno av ilningar, isanden och nervsmärta. Och i lördags led jag av svårartad mufflossning. Varje gång Mini rörde det minsta på sig där nertill tjöt jag. Det var som att få en kateter uppkörd i urinröret varje gång. Jisses, hur ska det gå att föda barn, undrar jag.

Jaja, efter några timmar på förlossningen fick vi åka hem igen. Jag tog med mig några kisstickor hem, så jag kan ha koll på proteinet och slippa noja mig och ringa titt som tätt.

I lördags åkte vi mot Uppsala för att titta på glada kossor som släpptes ut på grönbete. Grannen med boyfriend anslöt, så även Kärlekens ex med familj. Mysigt som sjutton, trots vädret.

Idag har vi skaffat oss ett nytt söndagsnöje – auktionen i Jädra Långtora. Haha, det var en helt osannolik upplevelse som inte kan beskrivas med ord, den måste upplevas! Mitt ute i ingenstans hade det samlats en herrans massa folk. Och vilket folk sen! I en gammal lada med så mycket skrot och skräp att det var sanslöst. De hade en liten kiosk där också där man kunde köpa tilltugg om man ville. Det ville inte jag, trots att jag höll på att dö svältdöden.

Nästa söndag är det jag som tar med mig lite kontanter till auktionen och ropar hem lite skräp!

Kärleken köpte ett nytt pussel till mig i veckan. Jag valde motivet, men han betalade. Jättefint pussel, 1500 bitar, av märket Jumbo. Såhär i efterhand borde jag anat oråd redan då. Jag menar Jumbo, hur bra kan det bli?

Riktigt skitdåligt för att vara ärlig.

Alla bitar är skurna likadant. Försök pussla ihop många hundra bitar av samma blå nyans när alla bitar är exakt likadana. Det är omöjligt. Det var svårt till och med när bitarna hade motiv och mönster. Sicken skit! Och vilken besvikelse!

Andra saker som inte är värda att nämna (men som jag nämner ändå) i mitt ointressanta liv är att kursare L med sambo var här och fikade och tjattrade i flera timmar i fredags. Meget trevligt! Jag fick en kruka med gullvivor som ska ut i rabatterna när jag orkar och det inte regnar eller blåser eller både och.

Vi skulle skruva ihop skötbordet från Ikea på övervåningen idag. Två plugghål var felborrade. Vi måste åka in till stan och byta. Grr!

I taket på toaletten på nedervåningen sitter lysrör med synnerligen otrevligt skarpt ljus. Stackars Mini som måste ligga och stirra in i det ljuset, tänkte vi, och köpte några ark grönt silkespapper. I pappret skar vi ut pepparkaksfigurer. Sen tejpade vi fast det hela på lampan. Nej, det blir inte för varmt, så det kommer inte börja brinna. Men vi kunde kanske valt en annan färg än just grön, så här i retrospektiv. Grönt ljus är inte så smickrande. Man ser lätt sjuk ut.

Vi har köpt de första paketen med blöjor. Vi har samlat på oss rabattkuponger och reklamerbjudanden, så nu har vi blöjor för någon vecka när Mini kommer. Det känns bra.

Och såhär tjock har jag blivit nu. Fast ännu tjockare, eftersom det snart var en vecka sen kortet togs. Jag hoppas innerligt att Mini tänkt komma lite tidigare. Säg om 17 dagar. Det vore bra. I värsta fall dröjer det 52 dagar. Pust!

Jag, magen, säcken och skottkärran

Nu så

Nej, jag är inte och föder barn. Jag har bara gått i däck här hemma. Jösses, så trött jag varit/är! En dag var jag som helt personlighetsförändrad, Kärleken var orolig och jag blev orolig dagen efter när jag insåg att jag har stora minnesluckor från den dagen. Helt väck i kolan!

Och är jag inte komatös, så kan jag inte sova. I natt till exempel. Somnade 23, vaknade kl 1, kl 2 och klockan 3. Gick upp klockan fyra eftersom jag inte kunde somna om. Åt frukost klockan 5. Sen somnade jag om. Vaknade klockan 8 och gick upp klockan 9. Men det är väl bara att vänja sig, när Mini väl kommer lär det bli ungefär så mina nätter kommer se ut.

Besöket hos svärföräldrarna och Kärlekens släkt i Jämtland var bra. Vi hade fullt upp med att hälsa på folk, fira valborg och socialisera.

Av en av svägerskorna fick jag en jättefin mammaklänning i jeanstyg. Den satt perfekt! Jag kunde inte begripa varför alla skrattade när jag kom ut och visade upp mig. Tills jag såg mig själv i spegeln och insåg att jag intill förväxling liknar en blåval i den klänningen. Fint! Eller inte.

Sen jag kom hem har jag i alla fall orkar pyssla lite (med betoning på lite) i trädgården, fixat nya sommardäck till bilen, hittat en verkstad som kan byta min påbackade kofångare. Det är en hel massa kvar att fixa med bilen innan den är i säljbart skick och jag går flera tusen back varje månad. Men det löser sig väl. Tur man har pengar undanstoppade!

Det är så mycket jag skulle vilja greja med i trädgården, men orken finns inte. De flesta rosenbuskarna verkar döda, det är en massa ogräs och skit i rabatterna, jag vill få iordning min lilla örtträdgård. Kärleken kan inte heller hjälpa mig, eftersom han går med armen i gips och absolut inte får använda tummen öht. Han kan ju inte ens öppna ett mjölkpaket själv.

Om 1½ vecka firar vi 2-årsjubileum och då ska vi lyxa till det hade vi tänkt. Det gäller att passa på innan Mini kommer. Vi ska åka till huvudstaden och kanske gå på Skansen eller nåt museum på dagen. På kvällen ska vi äta på någon fin/mysig restaurang och så har vi bokat ett hotellrum med frukostbuffé. Så om någon vet en fin/mysig/romantisk restaurang i Stockholm så mottages tips tacksamt!

Och om det är någon där ute som har en bra kamera och är hyfsat duktig på att fota, så hör av dig! Vi var inne i en fotostudio för att höra vad de tar för att fota magen, mig och Kärleken och det var DYRT vill jag lova! Men är du villig att fota för en middag och östra sveriges godaste vaniljbullar samt naturligtvis pengar för alla utlägg, så maila!

Nu väntar vi på finfrämmande från stan och jag har fortfarande ont i njurarna. Mini får gärna komma lite tidigare än beräknat, men inte tidigare än om 19 dagar. Men då får h*n gärna komma!

Lägesrapport

En snabb uppdatering för att säga att vi har det bra här uppe hos Minis kusiner, farföräldrar, fastrar och farbror. Fått låna en vagn av en faster och tjockiskläder av en annan.

Valborg firades nere på stranden med en hemmabyggd brasa. Mycket mysigt.

Igår bjöd Kärleken och jag hela tjocka släkten på middag. Det var uppskattad av alla utom av Mini, som bråkade å det grövsta. Jag fick gå undan och lägga mig en stund, blev nästan rädd att Mini skulle få för sig att komma ut där ett tag.

Nu vet jag i alla fall på ett ungefär hur värkar känns. Stor skillnad jämfört med de sammandragningar jag haft de senaste månaderna.

Nu ska vi gå ner och kolla på täljstenarna vi fått av Minis farfar. På återseende.