Eldflugor och Jumbo

Som jag nog, ähum, nämnt, tidigare samlar jag på mig vätska. Massor med vätska. Liter efter liter med vätska. Det skvalpar när jag slår fötterna mot varandra och det är inte ens en överdrift, trots att jag verkligen önskar att det var det. Det gör ont att gå när fötterna är så där groteskt svullna. Stödstrumpor har jag, de hjälper litegrann. Ovanför stödstrumporna samlar jag påsar av vätska som hänger ner över kanten på strumporna. På natten tar jag av mig strumporna och på morgonen när jag vaknar är fötterna så svullna att det ser ut som om jag brutit vartenda ben i dem.

Det skvalpar på ryggen när jag går. Jag kan inte böja fingrarna när jag vaknar för de är så svullna.

I fredags när jag satt i godan ro i soffan såg jag plötsligt eldflugor dansa framför ögonen på mig. Ögonflimmer, värk i mellangärdet, huvudvärk och att samla på sig vätska kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. Jag ringde sjukhuset och de tyckte jag skulle komma in och kolla blodtrycket. Vi tog med bb-väskan. Bara utifallomatt.

Läkare och barnmorskor tycker mitt blodtryck är helt normalt. Och det är det ju. Men inte för mig. I fredags låg det på 140/85. Jag brukar ligga på mellan 90 och 110 i övertryck och 50-60 i undertryck. Men urinprovet visade bara 1+ på protein, så det är ingen fara på taket. Och Mini mår bara bra, försöker ha sönder CTG-dosorna medelst slagserier med sina små små händer.

Och varje gång någon ska känna på magen för att (återigen) konstatera att Mini är fixerad förvandlas min muff till ett inferno av ilningar, isanden och nervsmärta. Och i lördags led jag av svårartad mufflossning. Varje gång Mini rörde det minsta på sig där nertill tjöt jag. Det var som att få en kateter uppkörd i urinröret varje gång. Jisses, hur ska det gå att föda barn, undrar jag.

Jaja, efter några timmar på förlossningen fick vi åka hem igen. Jag tog med mig några kisstickor hem, så jag kan ha koll på proteinet och slippa noja mig och ringa titt som tätt.

I lördags åkte vi mot Uppsala för att titta på glada kossor som släpptes ut på grönbete. Grannen med boyfriend anslöt, så även Kärlekens ex med familj. Mysigt som sjutton, trots vädret.

Idag har vi skaffat oss ett nytt söndagsnöje – auktionen i Jädra Långtora. Haha, det var en helt osannolik upplevelse som inte kan beskrivas med ord, den måste upplevas! Mitt ute i ingenstans hade det samlats en herrans massa folk. Och vilket folk sen! I en gammal lada med så mycket skrot och skräp att det var sanslöst. De hade en liten kiosk där också där man kunde köpa tilltugg om man ville. Det ville inte jag, trots att jag höll på att dö svältdöden.

Nästa söndag är det jag som tar med mig lite kontanter till auktionen och ropar hem lite skräp!

Kärleken köpte ett nytt pussel till mig i veckan. Jag valde motivet, men han betalade. Jättefint pussel, 1500 bitar, av märket Jumbo. Såhär i efterhand borde jag anat oråd redan då. Jag menar Jumbo, hur bra kan det bli?

Riktigt skitdåligt för att vara ärlig.

Alla bitar är skurna likadant. Försök pussla ihop många hundra bitar av samma blå nyans när alla bitar är exakt likadana. Det är omöjligt. Det var svårt till och med när bitarna hade motiv och mönster. Sicken skit! Och vilken besvikelse!

Andra saker som inte är värda att nämna (men som jag nämner ändå) i mitt ointressanta liv är att kursare L med sambo var här och fikade och tjattrade i flera timmar i fredags. Meget trevligt! Jag fick en kruka med gullvivor som ska ut i rabatterna när jag orkar och det inte regnar eller blåser eller både och.

Vi skulle skruva ihop skötbordet från Ikea på övervåningen idag. Två plugghål var felborrade. Vi måste åka in till stan och byta. Grr!

I taket på toaletten på nedervåningen sitter lysrör med synnerligen otrevligt skarpt ljus. Stackars Mini som måste ligga och stirra in i det ljuset, tänkte vi, och köpte några ark grönt silkespapper. I pappret skar vi ut pepparkaksfigurer. Sen tejpade vi fast det hela på lampan. Nej, det blir inte för varmt, så det kommer inte börja brinna. Men vi kunde kanske valt en annan färg än just grön, så här i retrospektiv. Grönt ljus är inte så smickrande. Man ser lätt sjuk ut.

Vi har köpt de första paketen med blöjor. Vi har samlat på oss rabattkuponger och reklamerbjudanden, så nu har vi blöjor för någon vecka när Mini kommer. Det känns bra.

Och såhär tjock har jag blivit nu. Fast ännu tjockare, eftersom det snart var en vecka sen kortet togs. Jag hoppas innerligt att Mini tänkt komma lite tidigare. Säg om 17 dagar. Det vore bra. I värsta fall dröjer det 52 dagar. Pust!

Jag, magen, säcken och skottkärran