… och ännu mer vatten…

Sex timmar efter första vattenfallet och jag väntar fortfarande på värkarna. Men Mini verkar trivas alldeles för bra där inne. Stökar omkring lite och verkar ganska obrydd av det hela. Men herregud, så mycket vatten det kommer! Vid det här laget är det mer än en liter kan jag lova! Nu har jag på mig ett par av Minis blöjor. De där bindorna räckte inte långt…

Kärleken har åkt till jobbet, men innan dess packade han ner lite fler saker i bb-väskan. Som nu har blivit två. De kommer tro att vi ska flytta in där när vi väl kommer. Han passade också på att döda en fluga vid köksbordet så våldsamt att flugsmällan gick i tusen bitar och flugan smätte iväg och fastnade som ett klet på väggen en halvmeter bort. Lite nervös, kanske.

Själv känner jag mig konstigt lugn. Det känns mest ganska overkligt att det faktiskt är max 3 dygn tills det sätter igång. Jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig.

Nu ska jag vattna blommorna ute och inne, ringa barnmorskan och säga att jag inte kommer idag, ringa styvmormor och säga att jag inte kommer på utlovat besök idag (heller), ta en välbehövlig dusch och SEN ska jag vila på soffan igen innan jag åker in till Uppsala. För jag är trött!

Vatten

Hoppla hej, här händer det saker. Vi plaskar oss in i vecka 40 idag.

Vaknade och var uppe och kissade kl 1.45 i natt. La mig och låg och halvsov och lyssnade på talbok och irriterade mig på min visslande näsa när det plötsligt blev alldeles blött.

Hmm.

Krystade till lite och jodå, det blev ännu mer blött. Tur att jag bäddat med plastad frotté tänkte jag och väckte Kärleken.

Gick upp, bytte trosor, satte på mig en binda, la en tjock handduk i sängen ovanpå lakanet. Det smårinner mest hela tiden. Väntar på att värkarna ska komma, men nejdå. Självklart inte. För min hyperaktiva livmoder som roat sig med sammandragningar i stort sett var tredje minut i flera månader är såklart alldeles uttröttad vid det här laget.

Tänkte försöka somna om, jag lär behöva all vila jag kan få. Men nu är det inte elvisp-barnet som håller mig vaken. Nu är det elvisp-tankarna och premiärnerverna. Kärleken har somnat om och ska gå till jobbet om det inte kommer några värkar. För det kan dra ut på tiden. Upp till tre dygn innan igångsättning.

När jag ringde förlossningen fick jag en tid till bedömningsmottagnignen kl 13 idag. De ska kolla så att det är vattnet som gått. Det kan jag med säkerhet säga att det är. Ingen tvekan. Så tar de en CTG-kurva också.

Vilken tur att vi packade om bb-väskan igår och gjorde allt klart för avfärd.

Vilken otur att vi ännu inte köpt ny bil eller babyskydd. Men ett babyskydd kan Kärleken köpa på vägen hem från jobbet idag och montera in i sin bil imorgon när han fått hjälp med att koppla ur airbagen. Jag har en känsla av att det kommer bli en igångsättning av det här. Har haft det på känn ungefär hela graviditeten.

I’ll keep you posted under dagen, så att säga. Jag ska äta och dricka lite och försöka vila på soffan en stund.

På återseende.

Tryck

Hu, igår trodde jag Mini skulle spränga min muff! När det lilla barnet stökar omkring med sitt fixerade huvud i mitt bäcken är det som om någon kör in glödgade knivar dit solen aldrig skiner. Ojojoj, epidural verkar vara en bra idé!

Idag har Mini varit lugnare men jag har haft mycket sammandragningar. De har inte gjort direkt ont, men shit, vilket tryck det blir! Det trycker på neråt så jag nästan tappar andan. Tycker det är lite konstigt att det inte gör ont. De håller i sig länge också. Tycker att magen är konstant stenhård.

Och jag är förundrad över att den däringa påsen som Mini ligger och badar i inte går sönder av trycket. Eller ja, det gör den ju, så småningom. Men med tanke på hur ofta och hur länge jag haft täta sammandragningar (sen vecka 25 eller så) är det konstigt att den fortfarande är hel.

På onsdag går jag in i vecka 40. Sista veckan… Förhoppningsvis. På onsdag ska jag också till barnmorskan för det sista besöket. Förhoppningsvis. Jag ska be henne ta en liten kik för att se hur den däringa tappen ser ut egentligen. Om den börjar bli redo. Och om den börjar bli det, kanske hon kan svepa lite hinnor…

Kärleken har fått erbjudande om extrajobb på onsdag. Jag tycker han ska ta det, men han vill inte. Han kommer nämligen befinna sig som mest 50 mil härifrån. Och det vore ju suboptimalt om Mini bestämde sig för att komma just då eller när han är på väg till dit han ska. Han kan ju inte bara vända och köra tillbaks, tyvärr. Det klokaste vore såklart att han inte tog extrajobbet, men jag är sugen på pengarna ;) Och om jag har rätt kommer Mini inte komma förrän den 18:e.

Solokvist igen

Det har varit en härlig vecka med mamma och Partnern i huset. De verkar ha trott att de var här på någon form av arbetsläger :-)

Partnern, den stollen, har skrapat och skrapat och skrapat sig blå och gul på vår kökssoffa. Timme ut och timme in. Mamma har sytt nytt överdrag till sofflocket och nya överdrag till kuddar i kökssoffan. Mamma har också grävt och donat i trädgården. Nu är rabatterna nästa klara.

Det enda jag behövt göra är att laga mat. De har till och med betalat för all mat, alla plantor vi köpt, allt tyg, ja, allt…

Snacka om att vi blivit bortskämda! Mini kommer få världens bästa mormödrar, sanna mina ord!

Igår drog de iväg hemåt igen och det blev allt lite tomt här. Kärleken fortsatte där Partnern tog vid och skrapade färdigt på soffan samt slipade den. Nu ska den bara oljas in. I väntan på det tog vi in den i köket och gjorde allt iordning. ÄNTLIGEN!

Såhär tjusigt blev det:

P6060008

 

P6060010

Med de här köksmöblerna kommer vi aldrig kunna bo inne i stan igen ;-) Såna passar bara i ett stort kök på landet!

Mini stökar omkring i magen och har släppt iväg några skrämskott. Mamma och Partnern var lite besvikna över att h*n inte ville komma medan de var här. Idag känns det som om det händer grejor söderut, riktigt vad vet jag inte. Det är inte värkar, det bara känns annorlunda. Som om något pågår, förbereder sig. Det är 10 dagar kvar.

Idag har jag också varit på auktion och ropat in två små bord för 35 kr/st. Det ena står nu mellan fåtöljerna framför kaminen i biblioteket. Det andra bredvid databordet med en skrivare på sig. Jag trodde i min enfald att själva datorn skulle få plats på nederhyllan, men det fattades ett par cm. Suck!

Hur som helst kan man nog göra riktiga fynd på den där auktionen. Jag ångrar att jag inte budade hem fler saker. Nästa söndag, så…

De senaste dagarna har den stora tröttheten drabbat mig. Igår var värst. Vaknade runt 9 efter en natt med bra sömn. Somnade runt lunch när vi blivit ensamma, sov i 1½ timme. Var fortfarande helt sänkt på kvällen och sov ytterligare 2½ timme på soffan. Trodde inte att jag skulle kunna sova på natten, men somnade som en stock och sov 9 timmar (med hundra kisspauser, men ändå). Och idag blev det 1½ timmes sömn på soffan nu på kvällen.

Det här tillståndet är som att leva i någon sorts vacuum. Man vet inte alls när det kan dra igång. Det kan ske i natt eller om 24 dagar. Det har sin charm, faktiskt. Man bara lever på, utan att kunna planera. Driver runt. Äter när man är hungrig, sover när man är trött. Läser några sidor i en bok, spelar betapet, kollar på tv, sitter i solen, tar upp lite ogräs. Spankulerar omkring. Vi försöker med dagliga färdknäppar och massage, men Mini kommer när h*n är redo.

Vi är redo. Så redo man kan bli. Dvs inte alls. Men det blir som det blir och det känns ganska skönt. Bara allt går bra med Mini så är vi nöjda och glada.

Magläge

Åh, idag var jag hos barnmorskan och fick massage. Det var ljuvligt! De har nämligen en brits med hål för magen. Att lägga mig på mage för första gången på ett halvår var bara det värt allt smör i småland. (Att ta sig till en slik position med den här kroppen var iofs ett projekt som krävde både svordomar och en hel del finurlighet, men det gick…)

Massagen var också helt underbar, såklart.

På vägen ut fick jag värkar. Ajajaj. Jag satte mig och vilade en stund och de släppte. Barnet var helt tokigt inne i magen och gjorde slarvsylta av min lever. Dessutom började jag må illa och få ont i skallen.

Det hela eskalerade i bilen på väg hem. Och jag som skulle följa med mamma och Partnern och hälsa på en bekant inne i Uppsala. Det var bara att glömma. Jag var ett vrak när jag kom hem.

Så jag tog två Alvedon och la mig på soffan och sov i 2 timmar. Nu är jag som en ny människa. Ryggen gör inte ont! Hurra! Är det såhär det känns?!

Hos barnmorskan träffade jag på ett par från föräldrautbildningen. De ska ha samma dag som vi. Hon mådde prima. Inte samlat på sig en massa vatten, inte ont, bättre Hb än någonsin tidigare i livet, söt liten kula till mage. Bitter? Jag? Bara lite…

Nu ska jag ut i solen en stund innan jag ska till Enköping och besiktiga Kärlekens bil.

Stackars händer

Trots att jag inte gjorde många handtag igår är mina händer helt funktionsodugliga idag. Förr har de visserligenvärkt om dagarna, men bara domnat på nätterna. Nu är de helt avdomnade hela tiden och fingrarna låser sig och de värker.

Jag är fet, jag är stor, jag är tung, jag har “pitting edema” på benen, jag har ONT i hela jäkla kroppen och ryggen går av flera gånger om dagen.

Nu är jag less!

Nu får Mini komma ut! Det är 14 dagar kvar imorgon. Våga inte stanna inne längre än så, Mini! Tänk på din framtida veckopeng….