Solokvist igen

Det har varit en härlig vecka med mamma och Partnern i huset. De verkar ha trott att de var här på någon form av arbetsläger :-)

Partnern, den stollen, har skrapat och skrapat och skrapat sig blå och gul på vår kökssoffa. Timme ut och timme in. Mamma har sytt nytt överdrag till sofflocket och nya överdrag till kuddar i kökssoffan. Mamma har också grävt och donat i trädgården. Nu är rabatterna nästa klara.

Det enda jag behövt göra är att laga mat. De har till och med betalat för all mat, alla plantor vi köpt, allt tyg, ja, allt…

Snacka om att vi blivit bortskämda! Mini kommer få världens bästa mormödrar, sanna mina ord!

Igår drog de iväg hemåt igen och det blev allt lite tomt här. Kärleken fortsatte där Partnern tog vid och skrapade färdigt på soffan samt slipade den. Nu ska den bara oljas in. I väntan på det tog vi in den i köket och gjorde allt iordning. ÄNTLIGEN!

Såhär tjusigt blev det:

P6060008

 

P6060010

Med de här köksmöblerna kommer vi aldrig kunna bo inne i stan igen ;-) Såna passar bara i ett stort kök på landet!

Mini stökar omkring i magen och har släppt iväg några skrämskott. Mamma och Partnern var lite besvikna över att h*n inte ville komma medan de var här. Idag känns det som om det händer grejor söderut, riktigt vad vet jag inte. Det är inte värkar, det bara känns annorlunda. Som om något pågår, förbereder sig. Det är 10 dagar kvar.

Idag har jag också varit på auktion och ropat in två små bord för 35 kr/st. Det ena står nu mellan fåtöljerna framför kaminen i biblioteket. Det andra bredvid databordet med en skrivare på sig. Jag trodde i min enfald att själva datorn skulle få plats på nederhyllan, men det fattades ett par cm. Suck!

Hur som helst kan man nog göra riktiga fynd på den där auktionen. Jag ångrar att jag inte budade hem fler saker. Nästa söndag, så…

De senaste dagarna har den stora tröttheten drabbat mig. Igår var värst. Vaknade runt 9 efter en natt med bra sömn. Somnade runt lunch när vi blivit ensamma, sov i 1½ timme. Var fortfarande helt sänkt på kvällen och sov ytterligare 2½ timme på soffan. Trodde inte att jag skulle kunna sova på natten, men somnade som en stock och sov 9 timmar (med hundra kisspauser, men ändå). Och idag blev det 1½ timmes sömn på soffan nu på kvällen.

Det här tillståndet är som att leva i någon sorts vacuum. Man vet inte alls när det kan dra igång. Det kan ske i natt eller om 24 dagar. Det har sin charm, faktiskt. Man bara lever på, utan att kunna planera. Driver runt. Äter när man är hungrig, sover när man är trött. Läser några sidor i en bok, spelar betapet, kollar på tv, sitter i solen, tar upp lite ogräs. Spankulerar omkring. Vi försöker med dagliga färdknäppar och massage, men Mini kommer när h*n är redo.

Vi är redo. Så redo man kan bli. Dvs inte alls. Men det blir som det blir och det känns ganska skönt. Bara allt går bra med Mini så är vi nöjda och glada.