Tragik

Den här bloggen har verkligen blivit tragisk och förfallen. Jag hinner helt enkelt inte mellan amningar, blöjbyten och vyssningar. Liten har lite magbekymmer och vill vara nära hela tiden. Att ligga i knät medan jag sitter vid datorn är inte okej, tycker hon. Hon vill vara upprätt, bröst mot bröst, när det kör i magen. Då blir hon lugn. Det eller massage.

Om två centimeter är hon 53 cm lång och då får hon äntligen sitta i sin Baby Björn. Då kommer livet bli betydligt lättare för mamman!

När Kärleken är hemma (han jobbar kvällar/nätter nu) och vaken sitter han vid datorn i jakt på den perfekta bilen, vi myser lite tillsammans bara vi två eller alla tre, och sen åker han och jag bär på bebis.

Hon är det ljuvligaste som finns, mitt lilla pyre. Och idag blev hon hela tre veckor gammal. Hon har vuxit tre centimeter på tre veckor och gått upp 315 gram på 10 dagar. Det går så fort. Hon har redan vuxit ur sina första par strumpor och snart är den minsta storleken på blöjor för liten. Jag älskar att se hur hon utvecklas, men det går så fort. För fort. Jag hinner inte med att njuta. Eller jo, det gör jag. Men det går så fort.