Nöjd bebis

Helt plötsligt har vi en alldeles nöjd bebis. Det är ljuvligt! Hon har sovit i ungefär ett dygn med pauser för amning och blöjbyte. Och när hon vaknade nu på kvällen har hon legat och plirat och gjort små söta ljud. Skelat med ögonen och bajsat. Hon halvsatt en liten stund i mitt knä. Och nu ligger hon i vagnen och sover igen, alldeles nöjd.

Ingen ihopkrupen kroppsställning med knäna mot magen, inga knorranden eller kvidanden, inga tjut eller skrik när det kör i magen. Hon krystar en liten stund och sen pruttar det i blöjan, så är det bra och hon sover vidare.

Jag förstår inte hur föräldrar till kolikbarn står ut. Hur står man ut med att det käraste man har lider, plågas och har ont utan möjlighet till lindring, bot eller ens förmåga att uttrycka sig mer än genom att skrika sig hes? Mitt hjärta har värkt varje gång jag hört de där små kvidandena. Bara av det lilla.

Hur gör ni, kolikföräldrar? Hur står man ut?

Värmen… Värmen!

I helgen var det varmt. Hett som i helvetet, kan man säga. 31 grader i skuggan är ingen barnlek! Särskilt inte när man har en liten grisekno som har ont i magen och vill sitta klistrad på mamman eller pappan och gråter hjärtskärande 30 sekunder efter man lagt henne ifrån sig.

Den där magen är ett kapitel för sig. Jag har provat blockamning som tillägg till Minifom. Inte bra. Liten ville äta hela tiden, åt bara lite, lite varje gång, låg mest och stökade vid tutten, tog inget riktigt tag, låg och slickade på tutten och var allmänt missnöjd. Dessutom fick hon mer ont i magen.

Igår ringde jag bvc för att höra om de hade några goda råd. Rådet jag fick var att endast tillåta amning var tredje timme, oavsett vad liten tycker om det. Jag var ingen dålig mamma om jag lät henne skrika, sa sköterskan.

Det finns inte med på kartan, kan jag säga. Aldrig att jag skulle låta älskade griseknoen skrika efter tutten! Dessutom sväljer hon massor av luft när hon skriker, det lär hon inte få mindre ont av. Och mitt mammahjärta skulle brista i tusen små bitar av gråten. Det räckte med att hon fick skrika några minuter igår för att babyvakten helt strejkade och vi inte hörde skriken eftersom vi satt ute. Det var vidrigt när jag upptäckte det! Lilla, lilla hjärtegrynet var så ledsen och ville ha mat och jag kände mig som den värdelösaste mamman på hela jordklotet.

Igår slutade jag med blockamningen och nästan genast blev magen bättre, hon fyllde fem blöjor med råge och har sovit med korta uppehåll för påfyllning sedan klockan 18 igår kväll. Hon sov sig till och med genom blöjbytena.

Vår lilla bajskanon har lyckats att fylla en blöja till bredden, upp på ryggen och ner mellan dynorna i soffan. Och igår fyllde hon en blöja, ut på sidorna och ner i mitt knä. Och några timmar senare kaskadkräktes hon i mitt ena armveck och bajsade genom blöjan och ner i mitt andra armveck. Det kallar jag simultanförmåga!

Vad har hänt mer?

Svärmor är sjuk och ligger på sjukhus. En stroke. Kärleken var så orolig! Jag med! Det är ju liksom en bit bort. Hon har aldrig fått träffa Elvira. Nu visade det sig att det förmodligen var en sk tia och tillstöter det inget kommer hon bli återställd. Lättnaden i det!

Vi har äntligen köpt en ny bil. Kärleken ska åka till Göteborg och hämta den imorgon förmodligen. Så nu är vi fattiga som två små kyrkråttor. Men griseknoen måste åka ståndsmässigt och säkert!

Igår anlände Kärlekens bror med familj. Tre små barn och två vuxna. Herrejisses, vilket liv! Jag har vaktat på Elvira som en hök, för barnen vill att hon ska sitta, följa med ut i värmen/blåsten/myggen, hon ska leka med deras leksaker, prova kläder, det ska klappas på (gärna i ögonen eller på fontanellen), hon ska prata, titta upp, de vill hålla henne, de springer på hennes vagn när de springer runt här, hon ska vakna nu, för hon har sovit så länge. Ojojoj. Inga syskon blir det till den här kultingen!

Men utöver det är det rasande trevligt att ha dem här. De kommer farande med husvagn, så de sköter sig i stort sett själva. Igår grillade vi älgkött och jag åt så det nästan kom ut ur öronen. Kanske inte så konstigt att jag inte har gått ner ett gram i vikt på tre veckor…

Nu håller mejerihyllan på att sprängas, bäst att jag lättar lite på trycket!