Heh

Tji fick jag. Sova? På dagtid? Trist, säger Viran. Det är mycket roligare att prata med mamma, kinka lite, sparkas, äta, bli buren runt runt runt tills mammans axlar dör.

Jag älskar den här lilla ap-ungen bortom all sans och vett. Det finns ingen som är så underbar som hon. Varesig man ser gomseglet på henne när hon skriker (världens vackraste gomsegel, I tell you) eller när hon ler mot mig (det ljuvligaste leendet ever, I tell you) eller när hon sover (sötaste sömnen på jorden, I tell you). Alltid lika underbar.

Och det var lugnande besked på BVC. Testet visade att det lilla lilla röda i blöjan var inte blod. Förmodligen en liten, liten bit slemhinna. Helt ofarligt.

Bäst att jag knatar vidare innan Viran lägger in sitt veto mot det här stillasittande livet.

Suck

Att jag aldrig lär mig. Jag skulle så klart INTE skrivit igår att Viran börjat förstå att det är på nätterna man ska sova.

I natt har det inte blivit så mycket av den varan. Sömn alltså.

Fast jag har mig själv att skylla. Jag tänkte sådär lite slugt att om jag matar henne proppfull, så kanske hon sover hela natten. Så fungerar det såklart inte. Det enda som hände var att stackars griseknoen fick ont i magen :(

Så halva natten har hon legat på mitt bröst och andra halvan låg hon på sidan bredvid mig i sängen. Behöver jag säga att jag sover lite halvkasst då? Jag är livrädd att hon ska sluta andas när hon ligger på mage eller sidan eller att jag ska lägga mig på henne.

Nu har hon fyllt två blöjor och magen verkar må lite bättre igen. Förhoppningsvis sover hon en liten stund nu, så jag också kan passa på att sova.