Sliten

Idag har jag varit sliten!

Viran har ju slutat att sova hela nätter sen några veckor tillbaks. Istället vaknar hon varannan eller var tredje timme för att äta. Hon somnar iofs om direkt när hon har ätit, men jag är inte van att få sömnen avbruten så ofta längre. Och så vaknar hon ofta snortidigt och tycker att det är morgon och blir tvärförbannad om man försöker få henne att somna om.

Jo, för hon har humör, den lilla fröken!

Min bröstkorg ser ut som om jag gått en match mot Freddy Kruger. Hon gallskriker så jag får tinnitus och klöser som den värsta vildkatta när det är något som inte passar. Och sen är hon så ljuv och vän som den finaste lilla kattunge :) Det är inte lätt att hänga med i svängarna.

Idag har jag som sagt varit sliten. Men min allra finaste Kärlek tog hand om lillis på förmiddagen och bäddade ner mig i soffan med två filtar och toppluva, för jag var så trött att jag frös och hade huvudvärk. Och som jag sov! Till 12.15 när det lilla matvraket blev hungrig igen.

Det var mycket välbehövligt, kan jag lova!

Sen orkade jag faktiskt dammsuga och torka golven. Man får liksom dela upp städningen när man har en liten chef som dikterar villkoren här hemma. I lördags dammade jag och plockade undan. Det tog hela dagen. Idag dammsög och torkade jag golven. Imorgon ska jag storhandla, tvätta och åka på återträff med föräldragruppen. Det blir bra, det.

Men nu ska jag sova. Nu när jag äntligen fått min lilla nyponros att somna efter några timmars försök. Min lilla plutta! Hon är det finaste i hela världen!

Stackars liten

Puh, Elvira verkar vara inne i någon sorts fas. 15-veckorsfasen.

Det är som om allt omkring henne går rakt in och hon varvar upp så till den milda grad att det är näst intill omöjligt att få henne lugn igen. Blicken irrar, vill ta in allting. Och då blir det för mycket.

När man väl lyckas få henne att sova, kan hon slappna av i kanske 20 minuter, sen vaknar hon med ett illskrik som får mitt blod att isa sig. Det låter som om hon är livrädd för något och den enda tryggheten och trösten är att ligga vid bröstet. Ibland går inte det heller. Då får jag lägga henne vid bröstet samtidigt som jag går omkring och ammar.

Det dödar min rygg, men funkar det för Viran så må det vara hänt.

Hon behöver mycket sömn för att bearbeta det som händer i hennes hjärna nu, samtidigt kan hon inte slappna av och sova. Hela dagarna går i princip åt till att få henne att slappna av.

Jag bär, sjunger, masserar, gungar, vyssar och ammar.

Idag tänkte jag åka på auktion. Dum idé. Hon tyckte iofs att det var superspännande, men jag såg på henne hur trött hon var. Men det går bara inte att stänga ögonen när det finns så mycket att titta på. Och så blir det kaos i det lilla huvudet. Jag åkte efter bara trekvart.

Och resten av eftermiddagen har jag ägnat åt att få henne att sova. 20 minuter har jag lyckats med. Sen vaknade hon med det där illskriket och var otröstlig.

Stackars, stackars liten!

Igår kväll fick vi ge upp att försöka få henne att somna i sin säng. Hon fick vara nere hos oss i vagnen så vi kunde ta upp henne snabbt när hon skrek och så att hon hörde oss. Sen tog vi upp liggdelen och ställde i hennes säng när vi gick och la oss. Det funkade.

Samtidigt händer det väldigt mycket med henne. Hon pratar mer och på ett annat sätt. Om man håller i hennes händer kan hon dra sig upp från liggande till sittande och sen upp till stående. Man kan tydligt se i hennes ansikte vilket humör hon är på.

Men det är stört möjligt att få henne att sova. 20 minuter på hela dagen…

Nu så

Phew, vilken vecka! Nu hoppas jag kunna sitta en stund vid datorn.

Måndagen tillbringade vi hela dagen i bilen på väg hem från Jämtland. I tisdags var jag hos barnmorskan och satte in en kopparspiral (det är fan sant – inget gör ont mer sen jag fött barn). I onsdags var jag hos min doktor. Och igår var vi på öppna förskolan på babysången och gjorde sen en tur till Barnens Hus för att sätta sprätt på ett presentkort.

Det låter kanske inte så mycket, men när man har en bebis så är ett uppdrag per dag fullt tillräckligt, har jag märkt. Särskilt när det tar en halvtimme att köra in till stan och en halvtimme att köra hem igen. Och när man dessutom haft en bebis som varit som besatt, helt personlighetsförändrad, i två dagar, så har det inte varit en promenad i parken.

Oh well, dopet var det.

Mamma och bror kom upp med tåget på lördagsmorgonen, så jag var och hämtade dem på stationen. Dukningen hade vi gjort klart redan dagen innan och kaffebrödet tog jag upp ur frysen. På förmiddagen åkte Kärleken och hämtade tårtorna som vi beställt. Vi gjorde oss i ordning, gudfar kom och vi åkte allesammans till kyrkan.

IMG_2003

Vädret på Frösön 18/9

 

IMG_2005

Frösö kyrka

Där väntade en vidunderligt vacker bukett från Gudmor Linda som tyvärr inte kunde vara med vid själva dopet.

IMG_1996

Dopklänningen kläddes på bebisen och när kyrkklockorna slutat ringa och musiken började spela gick vi in tillsammans med prästen.

Vi hade träffat prästen och pratat lite dagen innan och bland annat valt psalmer.

IMG_1971

Du vet väl om att du är värdefull, Lilla liv (passande med tanke på hennes andranamn), och Tryggare kan ingen vara

 

Jag hade tårar i ögonen. Min fina, underbara familj. Mamma, bror, sambo och bebis och “svärfamiljen”. Prästen var jättebra och dopet var fint. Elvira somnade i pappas famn strax innan det var dags för vattenskvättningen. Hon vaknade till lite när prästen tog henne, men somnade sen i Gudfars famn.

Efteråt var det fotografering av bebis, familjen och bebis, familjen, gudfar, präst och bebis och tillsist tog prästen kort på hela församlingen.

Det skulle vara bröllop i kyrkan efteråt och en trumpetare övade uppe på orgelläktaren. Elvira sov, brydde sig inte alls om all uppståndelse.

Sen blev det kalas! Vi hade så mycket fikabröd och tårtor att det hade räckt med hälften. Men är det kalas, så är det!

P9180015

Fin tårta. Och god var den också!

Elvira fick så mycket presenter! Den ena finare än den andra.

P9180014

Gosedjur, album, smycken, böcker, en himmelens massa pengar av mormödrarna, en egen liten handmålad stol med Bamsemotiv, också den av mormödrarna. Av farföräldrarna fick hon en tavla.

IMG_2040

Tavlan har hängt i farföräldrarnas vardagsrum och jag har tittat på den varje gång jag varit där. Jag tycker den är så underbar. Och nu fick Elvira den! Jag började gråta.

Festföremålet själv tog det lugnt. Hon vandrade från famn till famn, somnade till ibland i oväsendet som 19 gäster åstadkommer, pratade med alla släktingarna.

IMG_2025

Här i samtal med faster. Dagen till ära fick hon ett hårband med en liten fjäril i :) Söt som ett socker, var hon!

När alla gästerna hade gått var vi helt slut. Vi städade upp lite och svärmor satte igång med middagen. Som om vi var hungriga… ;)

Gudfar var med och åt middag och vi satt och snackade bra länge. En efter en blev vi trötta och gick och la oss. Elvira somnade redan kl 20. Tillsist var det bara Kärleken, bror och gudfar som satt kvar uppe och tjattrade och drack öl och vin.

På söndagen ville vi visa mamma och bror omgivningarna. Vi tog oss först till Frösötornet och tittade på utsikten. Därpå åkte vi ut på Andersön och strosade ner till bryggan. Vi körde via Hara och Hackås till ett av mina favoritställen på jorden; Forsaån. Det är ett magiskt ställe! Väl värt den besvärliga vandringen!

P9190024

Foton gör inte stället rättvisa!

P9190021b

Elvira åkte babybjörn med pappan som inte vill vara med på bild.

Vi var ute precis hela dagen och när vi kom hem vankade suverän älggryta. Tyvärr gick mammas och brors tåg på kvällen, så vi körde ner dem till stationen och sa hejdå. Och dagen därpå åkte vi hem, som sagt.

Bilder från själva dopet vill jag inte lägga ut här, de kommer i ett skyddat inlägg.

Jag hinner inte

Baah, för mycket att göra och en tidvis kinkig bebis gör att jag inte får så många minuter över att uppdatera. Men det kommer, jag lovar!

Jag ville bara meddela att idag är det ett år sedan Viran blev till :) Så egentligen kan man säga att hon fyller ett år idag…

Det ska vi fira med att göra premiär på öppna förskolan och gå på babysången där.

Hemma igen

Vi har varit i Jämtland och döpt Elvira Liv Magdalena i Frösö kyrka. Det var så fint. Jag är så lycklig!

Nu är vi hemma igen och jag har lite väl mycket att göra för att sitta här och uppdatera. Ska snart hasta iväg till barnmorskan och sätta in en kopparspiral.

Så en mer detaljerad uppdatering kommer senare.

Dop

Imorgon bär det av norröver till Jämtland. Tösabiten ska ju döpas på lördag. Det mesta är packat, jag tror inte jag har glömt något viktigt.

Dopklänningen finns redan på plats hos Elviras farföräldrar. Det är samma klänning och Kärleken och hans syskon döptes i och alla Elviras kusiner på Kärlekens sida är också döpta i den.

Doptårtor är beställda och fikabrödet ligger i frysen. Klänningen till mig och smycken och skor är nerpackade.

Elvira har varit väldigt mycket vaken de senaste dagarna, så även idag. Nu mot kvälleningen blev hon så himla trött att hon somnade helt själv i vagnen. Jag la ner henne där för att kasta i mig lite mat. Hon låg och smågnällde och lekte med sin prasselbok. Helt plötsligt blev det tyst. Då hade hon somnat. Med boken över ansiktet.

Hon vaknade och grät hjärtskärande 45 minuter senare. Jag bar och tröstade, stackars liten snyftade och pep en bra stund. När hon tröstsnuttat en stund somnade hon i mitt knä. Det har inte hänt sen hon var nyfödd. Jag väckte henne och satte på henne pyjamas och tänkte kanske få henne att sova för natten. Hon hann somna innan vi ens kommit upp för trappen. Klockan 19! Det är rekord om det håller i sig. Elvira är en riktig nattuggla! Jag försöker få henne att somna tidigare nu. Försöker öht få någon form av rutin på hennes sov-, vaken- och ätvanor. Det tror jag alla mår bra av. När vi kommer tillbaks från dopet ska jag ta itu med det på allvar.

Vad ska jag nu göra med resten av kvällen? Dricka en kopp te och äta äppelpaj, kanske? Eller lyssna klart på talboken jag håller på med? (John Ajvide Linqvists “Lilla stjärna” – sjukt läskig och obehaglig och fantastiskt bra! Läs!) Kanske både och?

Förtydligande

För er som inte har lösenordet till mina skyddade inlägg: Nej, jag är INTE gravid igen (tack och lov!). Förra rubriken syftar på att Elvira har på sig en body med kanelbullar på. Klart att bullen som var i ugnen ska ha en bull-body!

Jag har inte kommit på andra tankar vad gäller syskon till Elvira. Varför göra en till när vi fick den bästa på första försöket, liksom ;)