What a day!

Dagen började med ett telefonsamtal. Kärleken har gått vidare till nästa testomgång för det sökta jobbet! Tjihooo! :D Jag är så stolt och glad.

När frukosten var avklarad packade vi in oss i bilen för att hämta resten av veden som vi inte kunnat hämta tidigare pga upptaget släp, sjukdom, jobb etc.

Jag kunde bara hjälpa till att lassa släpet en liten stund, sen ville Elvira ha lite uppmärksamhet och mat. Men Kärleken och vedfarbrorn gjorde ett bra jobb och lastade hela släpet knöfullt på nolltid. Vi blev inbjudna på kaffe efter uträttat arbete. Vedtanten hade bakat kakor och kokat kaffe inne i stugan. På soffan låg en otroligt fet katt och jäste.

Vi åt äppelkaka och drack kaffe och pratade om ditten och datten. Vedfarbrorn är jägare. Kärleken och han utbytte jaktberättelser. Vedfarbrorn berättade att de skjutit fyra björnar i två jaktlag han känner till i Jämtland. Då kläcker jag den. Kommentaren. Och jag kunde ha bitit mig i tungan. Jag önskade i samma sekund som kommentaren liksom smet ut ur min mun att jag kunde ta tillbaks och ångra och spela baklänges och göra om alltihop.

- Ja, det är ju bättre att de skjuter björn än att de skjuter varg.

Doh! för att uttrycka sig som Homer.

Pinsam tystnad. Harkel. Sörplingar från kaffekoppar. Blick från Kärleken.

Min nästa kommentar hade kunnat bli “någon som har en spade? Tänkte gå ut och gräva mig en grop att lägga mig i.” Men det blev det inte.

Lite känslig och brännbar fråga, det där.

Nåja, lite överslätningar och ofarligt prat om vildsvin istället.

Då lägger Viran av världens brakare. Jag menar så att rutorna skallrade. Hmm. Kanske dags för blöjbyte, kanske? Jojomensan, det var det, kan man säga. Upp med ungen på skötdynan på köksbordet, av med blöjan. Skit långt upp på hela ryggen. Ny body krävs. Tur att mamman tänkt på alla eventualiteter!

Fint av henne att bjuda på bajsrekord när vi findricker kaffe. Fint av mig att kläcka årets mest korkade kommentar när vi findricker kaffe.

Som grädde på moset får vi fina bebiskläder av vedtanten. De var till deras barnbarn som de trodde skulle bli en flicka, men som visade sig vara en pojke.

Inte för att jag begriper varför en pojke inte skulle kunna ha en svart och vitrandig tröja, ett par vita och ett par röda byxor. Men vi tackade såklart.

Kärleken har garvat rått åt mig och påmint mig om min snygga, osmidiga kommentar hela dagen. Jag vill bara glömma. Strycka ett streck. Gå vidare med livet.

När vi kört hem vedlasset häktade vi av släpet och tog bilen in till bvc. Elvira skulle vägas och mätas och få första omgången vaccin. Hujedamej, jag hade riktig ångest. Tur att Kärleken var med.

Vägning och mätning gick bra, hon ligger precis på medelkurvan för flickor i konungadömet Sverige.

Sedan var det sprutdags. Jag satt på en stol, blundade och höll för öronen. Kärleken höll i Elvira. Två sköterskor stack – en i varje ben samtidigt.

Att mitt hjärta inte brast. Mammas lilla, lilla bebis. Ujujuj :( Jag grät nog ungefär lika mycket som Elvira, men inte lika högljutt.

Sen blev jag helt yr i kolan. Ett glas vatten och huvudet mellan knäna hjälpte. Tur det. Hade inte velat göra bort mig ännu mer samma dag genom att dimpa i backen på bvc.

Resten av dagen har vi turats om att bära på skrikande bebis och stapla ved.

De få minutrarna Elvira har sovit idag på dagen är lätträknade. Hon är fortfarande vaken, trots att klockan närmar sig midnatt. Hon är het som en kamin, trots Alvedon. Stackars, stackars lilla bebis.

Helt plötsligt

Det händer saker på bebisfronten. Helt plötsligt, över en natt, kan hon saker hon inte kunnat förut.

Tidigare i veckan kunde hon helt plötsligt ta tag i en leksak med båda händerna och stoppa den i munnen. Dagen innan låg hon och skällde på sakerna hon inte fick tag i.

Helt plötsligt är babygymmet skoj. Hon kan ligga där bra länge och roa sig själv. Skönt, tycker jag. Man känner sig lätt låst när man måste roa bebis hela tiden, hur mysigt och roligt det än är.

Babysittern är också rolig helt plötsligt. Särskilt om man sätter den framför kylskåpet. Då sitter hon där och pratar med kylskåpsmagneterna och korten vi har uppsatta. Hon kan sitta där länge utan att tröttna. Så länge att jag hinner laga mat och duka.

I förmiddags satt hon i babysittern medan jag åt frukost. Hon pratade högljutt med böckerna i bokhyllan och prasslade med sin prasselbok. Nu ligger hon i babygymmet och pratar med hunden som spelar saxofon :)

Från att gilla att titta på tv är hon nu besatt av tvn. Det utnyttjar jag. För hon gillar fortfarande inte att ligga på mage och träna nackmusklerna. Men om jag lägger henne på mage på soffan måste hon lyfta på huvudet för att se tvn. De korta minutrarna hon orkar hålla upp huvudet är den tiden hon får se på tv. Ok, när jag måste prata i telefon och hon är kinkig. Då får hon också titta på tv.

På sjukdomsfronten går det också framåt. Elvira är som vanligt idag, förutom att hon är hes som en liten kråka och snorig. Själv har jag huvudet fullt av snor och är mer död än levande.

Imorgon och på måndag är Kärleken ledig. Då ska jag försöka hinna med att baka kakor och bullar till dopet som är om en vecka.

Nu har Elvira somnat, så jag ska passa på att sova en stund jag med.

Bättringsväg

Natten till idag var betydligt bättre än natten till igår. Kanske för att jag gav Viran en Alvedon framåt kvällen när tempen gick upp och hon skrek otröstligt. Efter en halvtimme eller så lugnade hon ner sig och verkade må bättre. Stackars liten, hon skrek sig alldeles hes. Nu låter hon som en kraxande liten kråka. Näsdropparna var också en höjdare.

Kärleken var nöjd med sin insats på fys- och vapentesterna igår. Det dröjer ett tag innan han får besked om han går vidare till nästa omgång i antagningsförfarandet, men oavsett vilket så är ju huvudsaken att han själv är nöjd.

Själv känner jag mig hängigare än någonsin, men det spelar kvitta. Huvudsaken är att Elvira mår bättre. Jag knaprar Alvedon och halstabletter, så mig går det ingen nöd på.

Sliten

Uff, det var ingen rolig natt. Jag och Elvira sov i vardagsrummet, så att Kärleken skulle kunna sova och vara utvilad inför dagens tester.

Det var svårt att få henne att sova, hon vaknade så fort jag la ner henne. Hon somnade runt midnatt. Första omgången sov hon bara 45 minuter. Jag ammade (för tjugofjortonde gången) och sen somnade hon om och sov till 4. Därefter vaknade hon en gång i timmen och grät. Stackars liten!

Klockan 9 gick vi upp.

Hon är trött och grinig idag. Inte undra på. Snorsug och koksalt fungerar inte, så idag tog jag med henne i bilen till apoteket och köpte riktiga näsdroppar.

När hon ska äta kan hon inte andas. Då släpper hon taget för att få luft, när hon börjar suga igen sväljer hon en massa luft, vilket ger magknip till råga på allt. Men med näsdroppar funkar det mycket bättre!

Hoppas verkligen att det vänder snart! Även för mig, som har bedrövligt ont i halsen.

Kärleken är i Stockholm och gör en massa fys- och vapentester hela dagen. Jag är nog minst lika nervös som han. Och han var så nervös att han skakade i morse. När han kommer hem i kväll köper han med sig pizza. Jag har köpt en flaska vin. Det räcker nog med två klunkar för mig för att jag ska vara lagom yr.

Hoppas ni håller tummarna för Kärleken! Det gör jag och Elvira!

Feber

Näsdroppar och snorsug inhandlade.

Men nu har Elvira lite, lite feber. Uff, det gör ont i mig när hon är sjuk! :(

Undrar om jag kommer våga sova i natt. Händer det Elvira något kan jag lika gärna dö.

Förkylt

Elvira vaknade runt 4 imorse och var hungrig. Hon åt och när jag la ner henne igen lät hon lite snorig. Sen började hon hosta. Själv har jag ett rivjärn i halsen och en dundrande huvudvärk. Båda två förkylda. Det bubblar av snor i lilla näsan och mammas älskade bebis är ledsen och trött. Jag har knappt sovit något av rädsla för att hon inte får luft genom sin snoriga lilla näsa.

Jag ringde BVC när de öppnade och frågade hur vi ska göra med vaccination. Eftersom lillan är snuvig och hostig (men tack och lov ingen feber), så hoppar vi över vaccinationen idag och tar den på måndag istället om hon är frisk.

Nu är det bara att hoppas att Kärleken klarar sig från förkylningen. Imorgon har han fystest inför nya jobbet han sökt. Det vore bra surt om han inte klarade det pga en förkylning! Det vore näst intill katastrof! Så som han har tränat och legat i.

Så pretty please, with sugar on top; hjälp mig hålla tummarna för att Kärleken klarar sig från förkylningen och att han klarar fystesterna imorgon!

Uppäten

Vi har haft en fin helg! Mest slappat på soffan. Spelat tv-spel, myst med Viran, ätit gott, hälsat på vänner.

Elvira har varit väldigt hungrig. I lördags åt hon en eller två gånger i timmen hela dagen. Boobsen förvandlades till två såriga, tomma skinnpåsar. Very sexy indeed. Fast jag tror inte det är hunger, egentligen. Hon är inne i någon sorts utvecklingsfas och vill ha mycket närhet och tröst. Så jag tror hon tröstsnuttar. Igår kväll var det likadant. Då blev hon arg när det kom mjölk, hon ville helst ligga och torrsnutta. Aj, säger jag om det. Napp gick inte. Hon fick torrsnutta en liten stund, men sen fick jag sluta, det gör för ont. Istället fick jag bära runt henne medan hon krängde som ett skepp i storm. 1½ timme tog det att få henne att somna. Hon skrek åtminstone inte, men idag är jag ganska mör.

Jag sitter här och har lite småångest. Imorgon ska lillis nämligen få sitt tremånadersvaccin. Hujedamej! Jag kommer nog gråta lika mycket som bebisen. Fy, så hemskt att någon ska sticka nålar i min älskade unge! Pappan måste följa med som stöd åt både mig och liten.

Det är nog bäst att jag åker in till stan och köper Alvedonsuppar, för hon lär ju få feber imorgon kväll. Usch, stackars mammas älskling! :(

Egentid

Igår var det en riktigt jobbig dag för Elvira. Jag antar att det var tolvveckorskrisen. Hon sov sammanlagt 45 minuter på hela dagen, hon var så trött att hon var alldeles rödögd och hade blå ringar under ögonen, men hon kunde inte slappna av och sova. Jag bar och bar och bar, sjöng och vyssade och tröstade. Pussade, kramade och pratade. Jag var helt utschasad när klockan närmade sig midnatt och jag bara fått i mig tre varmkorv med bröd på hela dagen.

Inte hade jag kunnat duscha eller svabba golven heller. Men Kärleken lovade att han skulle göra det idag när han skulle vara ensam med Elvira medan jag roade mig på stan.

Jag var rädd att det skulle bli en jobbig natt också, men lillan har sovit hela natten, åt klockan 7 och somnade sedan om och sov till 10.30. Det gjorde jag med, så jag fick sjukt bråttom iväg till frissan. Jag var i god till ända tills jag kom in till stan.

Där fastnade jag vid ett vägarbete och ett trasigt rödljus som inte slog om till grönt. Jag stod där i tio minuter. Det var inga fina ord som kom ur min mun, kan jag lova. När vägarbetarna vinkade förbi oss tillslut var det lite problem att hitta parkeringsplats… Den här stan är verkligen inte biltrafikvänlig! Tjugo minuter letade jag. Hittade en plats. Ingen kortläsare på parkeringsautomaten, inga mynt i plånkan. Hittade en annan plats. Reserverad fram till klockan 17. Hittade en tredje parkeringsplats. Privat.

Aaaarrggghhh!

Till slut parkerade jag vid domkyrkan för 20 kr i timmen. Och sprang gatlopp till frissan, en halvtimme sen. Hyfsat pinsamt!

Nu har jag något man kan kalla en hårfärg, dvs inte bäverbrunt. Jag har också något man kan kalla frisyr. Bild kommer en dag när jag orkar leta fram kameran och knäppa av den.

Sen ut på stan för att leta klänning till dopet. Svettigt! Jag har aldrig gillat provhytter. Och nu gillar jag dem ännu mindre. Jag är en fläskfia och jag har för lite energi för att göra något åt det.

Jag blev ändå positivt överraskad att jag klarade av att pressa in fläsket i en klänning storlek 38. Då har jag ju ändå “bara” ökat en storlek. Och det svåraste att pressa in var inte fläsket (eller jo, rövfläsket var svårinpressat), det var faktiskt mjölkförpackningarna som var värst. Men det gick, det också.

Sen lite småplock. Träffade en av Kärlekens kollegor på stan i full mundering och stannade och snackade lite med honom. Var in på LundeQ och köpte skrivarpapper och en bok till Viran. Sen tänkte jag fika, men vid det laget hade jag för det första fantastiskt ont i boobsen. Dessutom hade jag en grym hemlängtan. Eller snarare längtan efter en viss liten person här hemma :)

Otroligt hur mycket man kan sakna någon efter bara fem timmar! Jag kastade mig in genom ytterdörren här hemma och överöste Elvira med pussar och gick och bar på och snusade på henne. Jaja, Kärleken fick också några pussar, men honom bar jag inte på.

Elvira hade skött sig exemplariskt. Ätit snällt ur flaskan, bajsat ett par fulla blöjor, kräkts lite, lekt och jollrat lite, sovit ett par timmar.

Var golvet svabbat? Neee :D

- Det är ju ett heltidsjobb att se efter den här lilla typen, sa Kärleken som ursäkt.

:D

Yepp, så därför tänkte jag svabba golven nu, när hon sover ;)

Tolv veckor

Idag fyller Elvira 12 veckor. Jag snor idén från Linda och berättar lite om vem Elvira är:

  • Elvira var 58,7 cm kort och 5500 gram lätt i tisdags
  • Storlek 56 börjar bli för smått
  • Hon har storlek 2 på blöjor
  • Hon gillar att ligga på skötbordet och bli ompysslad
  • Hon har vänt sig från mage till rygg två gånger – och blivit lika förvånad båda gångerna
  • Hon sover hela nätter sedan 3-4 veckor
  • Hon är en nattuggla och somnar för natten runt 23-24
  • Hon blir lätt uttråkad och lika lätt överstimulerad
  • Hon pratar mycket på förmiddagar och kvällar. Då låter hon som en spysjuk katt
  • Hon gillar när man härmar djurljud. Muuu och mjaauu är favoriterna
  • Hon gillar sin kompis mjukisutomjordingen som vi kallar Plupp
  • Hon orkar sällan vara vaken mer än en timme i stöten
  • Babygymmet är ganska trist
  • Babysittern är ok i korta stunder
  • Babybjörnen är en favorit
  • Hon har starka ben och vill gärna upp och “stå”
  • Hon blir jättefrustrerad när hon ser en leksak som hon inte får grepp om eller kan slå till. Då gapar och skäller hon på leksaken
  • Hon ler mycket och gärna, men har bara skrattat högt två gånger
  • Hon flinar som en tok när hon förstår att det vaknas mat, men dröjer det för länge illvrålas det å det grövsta
  • Hon somnar varje gång vi åker bil, ofta så fort vi sätter henne i babyskyddet
  • Hon gillar inte att ha mössa
  • Hon orkar hålla huvudet uppe i ett par minuter när hon ligger på mage, sen gapas det
  • Hon gillar att titta på tv, men det får hon inte
  • Hennes vänstra öra börjar stå ut från huvudet av någon konstig anledning
  • Hon har skavt av sitt hår bak i nacken eftersom hon ligger och gnider bakhuvudet mot kudden när hon ska sova
  • Hon kan inte somna om man inte bär henne en stund så att hon får varva ner
  • Hon har skiffergrå ögon och en hårvirvel i pannan
  • Hon har ludna axlar och öron, men mindre nu än tidigare
  • Hon slutar gråta om man trallar på “Bjällerklang” lite överdrivet. LalaLAlalaLA lalalalaLA.
  • Hon sträcker på sig som en katt när hon är nyvaken och kurar gärna ihop sig mot ens bröst när man lyfter upp henne och hon inte riktigt vill vakna
  • Hon gillar att bada, hon blir nästan helt katatonisk, ligger och stirrar tomt rätt ut i luften ochvevar lite lamt med armar och ben. Man riktigt ser hur hon njuter. Och när man tar upp henne skriks det lite
  • Hon är världens ljuvligaste lilla bebis som luktar mjölk och honung, är mjuk och len som sammet. Hon är det bästa som finns

Imorgon ska jag få några timmar på egen hand. Kärleken ska vara hemma med Viran. Jag har pumpat och sparat mjölk i frysen, så jag hoppas det räcker. Jag vet ju inte hur mycket hon äter vid varje mål.

Vad jag ska göra? Jag ska gå till frissan och få en frisyr, förhoppningsvis. Om jag orkar och hinner ska jag försöka hitta en klänning till mig självs om jag kan ha på dopet. Jo serru, för det är ju bara att glömma att jag går i några klänningar som jag hade före graviditeten. Jag har fortfarande sju pannor kvar att losa. De pannorna sitter på röven. Nåja, ett par sitter på magen också.

Det är egentligen tragiskt hur man kan längta och se fram emot ett frisörbesök så mycket som jag gör. Några timmar alldeles för mig själv… Bara jag och mina tankar och min kropp, alldeles ifred. Kanske ska jag ta mig en kopp kaffe och en macka på ett fik också. Bara för att jag kan.

Sweet!

De senaste dagarna…

Nu var det sådär länge sen igen. Så länge att jag nästan glömt bort mina inloggningsuppgifter.

I helgen har jag varit gräsänka eftersom jag övertalade Kärleken att åka med ett kompisgäng och fiska. Såg framför mig hur han kom hem med fina öringar och en och annan abborre. Nu blev det inte så, han satt inne och spelade brädspel med sina polare hela helgen istället :D

Icke desto mindre kom han hem med fisk. En öring och en abborre. Mjukisfiskar. Till Viran :D Man vet att man blivit utkonkurrerad när Kärleken kommer hem med presenter till Viran, men inte till mig :D Det är precis som det ska vara!

Ja, när Kärleken var borta hade jag inte riktigt ro att sitta framför datorn. Jag prioriterade andra saker när Viran sov. Som att äta, duscha, bädda, tvätta, plocka undan, sova.

Och i måndag när Kärleken var hemma höll vi på med ved hela dagen. Vi har fått köpa tio kubikmeter av en “granne” (han bor tre kilometer bort, ungefär), men vi fick hämta det själva. Han kan nämligen bara köra 1½ kubik åt gången och han tar självklart betalt för att lasta och köra hit det.

Vi fick låna hästsläpet här på gården och lastade det knöfullt med ved. Vi fick in ungefär hälften av all ved i ett lass. Det var ju ganska enkelt. Viran sov i babyskyddet i bilen.

Sen skulle all veden av släpet och in i vedboden i snygga staplar och ungefär där började Viran kinka. Så jag bar bebis och Kärleken bar ved. Sen byttes vi av. När Viran somnat lassade Kärleken på ved på skottkärra, körde in den i vedboden, tippade av veden på golvet och jag staplade.

Det tog sin lilla tid. Om vi säger så. Vi hann bara med ett lass den dagen. Nästa lass får vi ta till helgen när Kärleken är ledig igen.

Och igår kom mitt nya tv-spel med posten. Då prioriterade jag annat än datortid när Viran sov… ;)

Nu måste jag börja göra mig iordning. Ska till barnmorskan för slutbesiktning av underredet :| Det ska dock bli roligt att visa henne vem som fanns där inne i magen. En liten, liten Vira :)