Egentid

Igår var det en riktigt jobbig dag för Elvira. Jag antar att det var tolvveckorskrisen. Hon sov sammanlagt 45 minuter på hela dagen, hon var så trött att hon var alldeles rödögd och hade blå ringar under ögonen, men hon kunde inte slappna av och sova. Jag bar och bar och bar, sjöng och vyssade och tröstade. Pussade, kramade och pratade. Jag var helt utschasad när klockan närmade sig midnatt och jag bara fått i mig tre varmkorv med bröd på hela dagen.

Inte hade jag kunnat duscha eller svabba golven heller. Men Kärleken lovade att han skulle göra det idag när han skulle vara ensam med Elvira medan jag roade mig på stan.

Jag var rädd att det skulle bli en jobbig natt också, men lillan har sovit hela natten, åt klockan 7 och somnade sedan om och sov till 10.30. Det gjorde jag med, så jag fick sjukt bråttom iväg till frissan. Jag var i god till ända tills jag kom in till stan.

Där fastnade jag vid ett vägarbete och ett trasigt rödljus som inte slog om till grönt. Jag stod där i tio minuter. Det var inga fina ord som kom ur min mun, kan jag lova. När vägarbetarna vinkade förbi oss tillslut var det lite problem att hitta parkeringsplats… Den här stan är verkligen inte biltrafikvänlig! Tjugo minuter letade jag. Hittade en plats. Ingen kortläsare på parkeringsautomaten, inga mynt i plånkan. Hittade en annan plats. Reserverad fram till klockan 17. Hittade en tredje parkeringsplats. Privat.

Aaaarrggghhh!

Till slut parkerade jag vid domkyrkan för 20 kr i timmen. Och sprang gatlopp till frissan, en halvtimme sen. Hyfsat pinsamt!

Nu har jag något man kan kalla en hårfärg, dvs inte bäverbrunt. Jag har också något man kan kalla frisyr. Bild kommer en dag när jag orkar leta fram kameran och knäppa av den.

Sen ut på stan för att leta klänning till dopet. Svettigt! Jag har aldrig gillat provhytter. Och nu gillar jag dem ännu mindre. Jag är en fläskfia och jag har för lite energi för att göra något åt det.

Jag blev ändå positivt överraskad att jag klarade av att pressa in fläsket i en klänning storlek 38. Då har jag ju ändå “bara” ökat en storlek. Och det svåraste att pressa in var inte fläsket (eller jo, rövfläsket var svårinpressat), det var faktiskt mjölkförpackningarna som var värst. Men det gick, det också.

Sen lite småplock. Träffade en av Kärlekens kollegor på stan i full mundering och stannade och snackade lite med honom. Var in på LundeQ och köpte skrivarpapper och en bok till Viran. Sen tänkte jag fika, men vid det laget hade jag för det första fantastiskt ont i boobsen. Dessutom hade jag en grym hemlängtan. Eller snarare längtan efter en viss liten person här hemma :)

Otroligt hur mycket man kan sakna någon efter bara fem timmar! Jag kastade mig in genom ytterdörren här hemma och överöste Elvira med pussar och gick och bar på och snusade på henne. Jaja, Kärleken fick också några pussar, men honom bar jag inte på.

Elvira hade skött sig exemplariskt. Ätit snällt ur flaskan, bajsat ett par fulla blöjor, kräkts lite, lekt och jollrat lite, sovit ett par timmar.

Var golvet svabbat? Neee :D

- Det är ju ett heltidsjobb att se efter den här lilla typen, sa Kärleken som ursäkt.

:D

Yepp, så därför tänkte jag svabba golven nu, när hon sover ;)