Bättringsväg

Natten till idag var betydligt bättre än natten till igår. Kanske för att jag gav Viran en Alvedon framåt kvällen när tempen gick upp och hon skrek otröstligt. Efter en halvtimme eller så lugnade hon ner sig och verkade må bättre. Stackars liten, hon skrek sig alldeles hes. Nu låter hon som en kraxande liten kråka. Näsdropparna var också en höjdare.

Kärleken var nöjd med sin insats på fys- och vapentesterna igår. Det dröjer ett tag innan han får besked om han går vidare till nästa omgång i antagningsförfarandet, men oavsett vilket så är ju huvudsaken att han själv är nöjd.

Själv känner jag mig hängigare än någonsin, men det spelar kvitta. Huvudsaken är att Elvira mår bättre. Jag knaprar Alvedon och halstabletter, så mig går det ingen nöd på.