What a day!

Dagen började med ett telefonsamtal. Kärleken har gått vidare till nästa testomgång för det sökta jobbet! Tjihooo! :D Jag är så stolt och glad.

När frukosten var avklarad packade vi in oss i bilen för att hämta resten av veden som vi inte kunnat hämta tidigare pga upptaget släp, sjukdom, jobb etc.

Jag kunde bara hjälpa till att lassa släpet en liten stund, sen ville Elvira ha lite uppmärksamhet och mat. Men Kärleken och vedfarbrorn gjorde ett bra jobb och lastade hela släpet knöfullt på nolltid. Vi blev inbjudna på kaffe efter uträttat arbete. Vedtanten hade bakat kakor och kokat kaffe inne i stugan. På soffan låg en otroligt fet katt och jäste.

Vi åt äppelkaka och drack kaffe och pratade om ditten och datten. Vedfarbrorn är jägare. Kärleken och han utbytte jaktberättelser. Vedfarbrorn berättade att de skjutit fyra björnar i två jaktlag han känner till i Jämtland. Då kläcker jag den. Kommentaren. Och jag kunde ha bitit mig i tungan. Jag önskade i samma sekund som kommentaren liksom smet ut ur min mun att jag kunde ta tillbaks och ångra och spela baklänges och göra om alltihop.

- Ja, det är ju bättre att de skjuter björn än att de skjuter varg.

Doh! för att uttrycka sig som Homer.

Pinsam tystnad. Harkel. Sörplingar från kaffekoppar. Blick från Kärleken.

Min nästa kommentar hade kunnat bli “någon som har en spade? Tänkte gå ut och gräva mig en grop att lägga mig i.” Men det blev det inte.

Lite känslig och brännbar fråga, det där.

Nåja, lite överslätningar och ofarligt prat om vildsvin istället.

Då lägger Viran av världens brakare. Jag menar så att rutorna skallrade. Hmm. Kanske dags för blöjbyte, kanske? Jojomensan, det var det, kan man säga. Upp med ungen på skötdynan på köksbordet, av med blöjan. Skit långt upp på hela ryggen. Ny body krävs. Tur att mamman tänkt på alla eventualiteter!

Fint av henne att bjuda på bajsrekord när vi findricker kaffe. Fint av mig att kläcka årets mest korkade kommentar när vi findricker kaffe.

Som grädde på moset får vi fina bebiskläder av vedtanten. De var till deras barnbarn som de trodde skulle bli en flicka, men som visade sig vara en pojke.

Inte för att jag begriper varför en pojke inte skulle kunna ha en svart och vitrandig tröja, ett par vita och ett par röda byxor. Men vi tackade såklart.

Kärleken har garvat rått åt mig och påmint mig om min snygga, osmidiga kommentar hela dagen. Jag vill bara glömma. Strycka ett streck. Gå vidare med livet.

När vi kört hem vedlasset häktade vi av släpet och tog bilen in till bvc. Elvira skulle vägas och mätas och få första omgången vaccin. Hujedamej, jag hade riktig ångest. Tur att Kärleken var med.

Vägning och mätning gick bra, hon ligger precis på medelkurvan för flickor i konungadömet Sverige.

Sedan var det sprutdags. Jag satt på en stol, blundade och höll för öronen. Kärleken höll i Elvira. Två sköterskor stack – en i varje ben samtidigt.

Att mitt hjärta inte brast. Mammas lilla, lilla bebis. Ujujuj :( Jag grät nog ungefär lika mycket som Elvira, men inte lika högljutt.

Sen blev jag helt yr i kolan. Ett glas vatten och huvudet mellan knäna hjälpte. Tur det. Hade inte velat göra bort mig ännu mer samma dag genom att dimpa i backen på bvc.

Resten av dagen har vi turats om att bära på skrikande bebis och stapla ved.

De få minutrarna Elvira har sovit idag på dagen är lätträknade. Hon är fortfarande vaken, trots att klockan närmar sig midnatt. Hon är het som en kamin, trots Alvedon. Stackars, stackars lilla bebis.