Svårt

Ibland är det så himmelens svårt att vara mamma. Ibland står man bara där och vet inte hur man ska bära sig åt för att hjälpa sin lilla älskade kulting. Allt blir bara fel.

Jag vet inte hur jag ska göra för att hjälpa henne att somna på dagtid. Hon är ju så trött, så trött. Och gnäller och gnäller, skriker och gråter. Jag bär och bär, vyssar och vaggar, sjunger och tröstar. Inget är bra. När hon äntligen lyckas slappna av och somna efter 1-2 timmars kämpande, så sover hon en halvtimme. Och är lika trött som innan. Och så börjar det om.

Lilla älskade unge, hur ska jag göra för att hjälpa dig?

Färdigheter

Min älskade lilla apunge har lärt sig så mycket.

De senaste färdigheterna:

  • Föra en leksak från ena handen till den andra
  • Slita loss ringen från babygymmet
  • Kasta ner ALLA leksakerna från bordet när hon sitter i sin stol (och sitta och titta efter leksakerna och gapa efter dem för att hon vill ha dem)
  • Munprutta. Gärna med hela munnen full av gröt

Det är ett begåvat barn vi har! (Och synnerligen envist, vem hon nu kan ha fått det ifrån ;) ) Varje dag med Elvira är rolig, varje dag med Elvira är spännande, till och med de dåliga dagarna.

Jag älskar dig mest i hela, hela världen, ungen min.

Vilken skillnad!

Gröt och magsovning på dagtid är grejen! Vilken skillnad!

Jag trodde jag drömde när bebisen sov i nästan två timmar i vaggan igår på dagen. Det har inte hänt sen… urminnes tider. Och det var utan kämpande, gråt, skrik och frustration. Elvira var trött, men vaken när jag la ner henne i vaggan. Jag vaggade lite, buffade blöjbaken och sen somnade hon. Och sov som sagt i två (!!) timmar.

Vilket självklart resulterar i en bra mycket nöjdare, gladare och piggare bebis. Och dito mamma.

Visserligen springer jag och tittar på henne ungefär hela tiden, men bara en sån sak som att hinna plocka ur diskmaskinen, hämta ved, gå på toa eller bädda sängen är så mycket värt!

Och i natt. Jag säger bara det! I natt!

Jag börjar från början. Med kvällen. Hon var så himla, himla hungrig. Inte att undra på, eftersom hon knappt ätit något på hela dagen. En hel portion gröt klämde hon i sig. Inte nog med det, hon käkade tomt i båda mjölkförpackningarna också.

Jag såg två scenarion framför mig. Det ena var att hon sov gott många timmar i sträck. Det andra var att hon var vaken hela natten med magknip.

Det blev scenario ett.

Första vändan sov hon visserligen bara en timme, men det räckte med lite tröstande för att hon skulle somna om. Sen sov hon tre timmar. Vaknade alltså strax efter 23. När jag matat henne gick jag själv och la mig. Fick sova nästan tre timmar innan nästa matning. Äschdå, tänkte jag, det blir väl matning varannan eller var tredje timme ändå i natt.

Men nej, hon somnade om runt 2 och sov till 7!!!

Då väckte hon sig själv och oss genom att jollra i sömnen. Hur sött är inte det?!

Hon fick lite mat och somnade om till 8.20.

Magsovning och gröt är grejen. På natten sover hon fortfarande på rygg, då vågar jag inte låta henne sova på mage. Men eftersom hon sover bättre på dagen är hon inte så hysteriskt övertrött och olycklig, vilket i sin tur ger bättre nattsömn. Och så kombinationen med gröt på kvällen.

*glad, pigg och harmonisk mamma*

Tjärlek

Har jag sagt att jag älskar min lilla skruttunge så mycket att om jag älskade henne mer, skulle jag förlora förståndet?

När hon har ont, har jag ont. När hon gråter, gråter jag. När hon skrattar, skrattar hela världen.

Det finns inget jag inte skulle göra.

Sämst

Okej, världens sämsta mamma. Jag förtjänar titeln.

Natten har varit jobbig. Det tog 2 timmar att natta bebisen. Sen sov hon iofs 3 timmar, men sen var det slut på lugnet. Hon vaknade en gång i timmen och inget var bra.

Kärleken gick upp med henne klockan 7, jag sov till 9.

Nu på eftermiddagen har hon varit så gnällig och ledsen. Jättetrött! Hon somnade i min famn, men vaknade i samma sekund som jag la ner henne i vaggan.

Tänkte att jag kan ju testa att ta bort kudden och lägga henne på mage med en av mina gamla svettiga tröjor där kudden brukar ligga.

Tänkte att hon kommer ju vakna när jag lägger ner henne.

Men, nej. Hon tvärsover.

Jag har lagt min bebis på mage. Jag har i princip dödat henne.

Sämsta och nojjigaste mamman sitter och stirrar på bebisen så att hon inte slutar andas.

*sämst*

Nu då?

Hur ska jag göra nu då?

De ringde från gamla jobbet och undrade om jag kunde tänka mig att jobba lite, gärna från och med typ imorn.

Rent teoretiskt skulle det kanske kunna gå att jag jobbar november och december, en ev fortsättning beror på om Kärleken får sitt sökta jobb eller inte. Får han det måste jag vara hemma till sommaren.

Jag skulle kunna jobba i november och december om Kärleken får pappaledigt från jobbet med kort varsel. Vi skulle tjäna på det rent ekonomiskt, eftersom jag tjäner mer än han.

Men är det värt det? Sluta amma helt. Jag kommer i princip inte få träffa Elvira på veckorna. Om jag jobbar dagar är det 8-17. Det tar en timme dit och en timme hem. Åka 7, hemma 18. Om man inte jobbar över. Vilket man alltid gör. Elvira går och lägger sig runt 18.15- 18.30.

Ska man bara jobba deltid kan man inte bara jobba tex 6 timmar/dag, då måste jag jobba hela dagar, men ta ut en ledig dag i veckan.

Hur göra?

Dagvill

Det var inte igår det var Desperate Housewives. Igår var det måndag. Desperate Housewives går på tisdagar. Idag är det tisdag. Idag ska jag se på Desperate Housewives klockan 21. Om jag får för chefen.

Det är inte lätt att hålla isär dagarna när man skrotar omkring hemma och Kärleken jobbar skift. Rätt vad det är är det fredag på en tisdag och måndag på en lördag. Så är det att vara tillsammans med en polis. Ingen ordning alls.

Sovmorgon

Omtag på babysimmet igår alltså. Jag och Elvira, eftersom pappan jobbade.

Det var lite meckigt att byta om och duscha och trixa och dona när man har en bebis som är hal som en hål och tusen prylar som ska kånkas hit och dit. Men det gick.

Först var hon mer eller mindre autistisk. Bara stirrade rätt ut i tomma luften, tittade lite på de andra bebisarna, men log inte och gjorde inga kontaktförsök. I vattnet var hon helt lam, hängde bara där. Vi testade lite grepp och vi sjöng och grejade, men hon var helt nollställd. Meningen är att om de sparkar med benen ska man föra dem framåt, mot en leksak i vattnet. Men Elviras ben hängde bara där, slappt, rakt ner.

Tills vi kom till karusellgreppet och jag drog henne runt i cirklar. Whohooo, då sprattlades och skrattades det hej vilt :D Babysim är grejen, tyckte Elvira. Hon höll på att sprattla ur mitt grepp flera gånger.

Sen var det en trött och hungrig bebis jag duschade av, smorde in och klädde på. Hon somnade i babyskyddet innan jag ens lastat in henne i bilen.

När Kärleken är ledig eller jobbar kväll turas vi om att ha sovmorgon. Idag var det min tur. Elvira vaknade klockan 7. Jag gav henne mat och hoppades att hon skulle somna om, men det hade hon ingen tanke på. Istället detonerade hon en bomb i blöjan och eftersom det var min tur att sova, lämnade jag gladeligen över bebisen till pappan, vände på mig och somnade om.

Jag prioriterade till och med att sova framför att åka och träna. Men jag har faktiskt fortfarande lite ont i halsen. Och då ska man ju inte träna. Faktiskt.

I vanliga fall brukar jag sova till 9 som allra mest när jag har sovmorgon. Idag när jag vaknade och kollade på klockan var den 10.30. Jisses! :O

Kärleken fixade till och med frukost till mig.

Fatta hur bra jag har det?!

Och genast är det där – det dåliga samvetet. Här har jag legat och slappat mig och han har tagit hand om barn och hus. Jag vet, det är skitlöjligt. Varför inte passa på att njuta, bara? Att han också får sovmorgon varannan morgon och att jag fixar frukost tycker jag bara är självklart och naturligt. Så varför detta dåliga samvete?! Irriterande, på min ära.

Idag har vi varit på babymassage på öppna förskolan. Det var supermysigt, tyckte Elvira. Fast hon hade lite svårt att koppla av, det fanns ju så många andra bebisar att titta på. Hon vred och vände på sig och vips så hade hon rullat över från rygg till mage :) Så låg hon där och kikade en stund tills hon lessnade på det och började gnälla. Vips så vände hon sig tillbaks till rygg :) Mammas duktiga lilla skruttfia :)

När vi åkte till öppna förskolan var det snorhalt på småvägarna här ute i spenaten. Jag näst intill krypkörde med bara sommarsulorna på bilen. På vägen hem tänkte jag att jag tar inte snikvägen över Skärfälten, jag kör 55an för att slippa lite halka. Det skulle jag inte ha gjort. Jag hamnade mitt i värsta bilköerna. Så jag fick vackert vända bilen, köra tillbaks hela långa vägen och köra över Skärfälten ändå. Då hade de släppt på trafiken igen. Behöver jag säga att det var svårt att göra en vänstersväng ut på 55an?

Och mitt upp i alltihop vaknar Elvira och börjar gallskrika. Puh! Det var bra svettigt där innan jag kunde hitta en lämplig bussficka att stanna i.

Nu när vi fått ordning på läggningsrutinerna är nästa “projekt” att få bebisen att förstå att det är på dagen man ska äta och inte på natten. På dagen äter hon i princip ingenting. Hon visar tydligt att hon är hungrig, men i samma stund som jag lägger henne vid bröstet blir hon tvärarg och illvrålar. Ibland hinner hon ta tre tag innan hon lackar ur. Så tar jag bort henne från bröstet och direkt visar hon att hon vill ha mat. Samma visa igen när jag lägger henne till bröstet. Så kan vi hatta fram och tillbaks 5-10 ggr och hon har max fått i sig 10 ml mjölk.

Hon lessnar och jag lessnar och jag börjar på allvar fundera på att sluta amma på dagarna. Det är bara en kamp och inte ett dugg mysigt längre.

På nätterna däremot är det inga problem alls. Då tar hon bröstet direkt och äter det tomt på nolltid.

Det har väl blivit som en ond cirkel. Hon äter massor på natten och är då inte hungrig på dagen. Och eftersom hon inte äter på dagen, är hon vrålhungrig på natten. Hur bryta detta?

Jag har börjat varva ersättning och amning på dagtid nu. När jag ger flaska kan hon samtidigt se sig omkring, leka lite med mina händer, med flaskan, med sina kläder. Det verkar som om hon tycker det är dötrist att ligga och stirra in i mammas bröst medan man äter. Och det kan man ju förstå.

Nu äter hon inga stora mängder från flaskan heller. Max en halv deciliter åt gången. Nu på kvällen fick jag i henne nästan en deciliter. Och så lite gröt på det. Ändå var hon hungrig och åt slut på ena bröstet när det var läggdags.

Det är som om hon kopplat ihop natt med sömn och äta och dag med leka och utforska. Snark, säger mamman om det.

Nu sover barnet, en brasa sprakar i kaminen och jag tror jag ska krypa upp i soffan med en bok och lite jordnötter. Klockan 21 är det Desperate Housewives. Klockan 23 kommer Kärleken hem och kramar mig.

Imorgon är det hans tur att sova. Lyllos han! (Sen ska han få sätta på vinterskorna på Saaben!)

Gröt och ersättning

Vi är hemma igen sedan en vecka ungefär. Jag har lagt min energi på att… tja… få min energi tillbaka. Ungefär.

Elvira sover lite bättre. Med betoning på lite. Det är fortfarande omöjligt att få henne att sova mer än 30 minuter i sträck på dagen. Man kan ställa en klocka efter henne. Exakt på minuten 30 minuter efter hon somnat, så vaknar hon. Att försöka få henne att somna om är lögn.

Så man får vara snabb när hon sover. Då får man passa på att göra ett röj, sitta vid datorn, käka frukost, dricka kaffe eller bara ta det lite lugnt.

Och på nätterna sover hon i 2-timmarspass. Även där kan man ställa klockan efter henne.

Men vi har fått ordning på läggningsrutinerna. Det tar inte tre timmar att få henne att somna längre. Det tar en kvart, en halvtimme, max en timme. Hon vaknar inte i exakt samma sekund som man lägger ner henne. Eller jo, det gör hon, men hon somnar om. Själv. Efter lite stök.

I onsdags var vi på bvc. Det var en ny sköterska, eftersom “vår” var sjuk. Hon var väldigt bra. Tog verkligen oss på allvar och ringde lite samtal, knöt lite kontakter. Gjorde upp en plan.

Fortsätter det såhär, finns det hjälp att få av sömnexperter på Ackis. Jag ska få prata med psykolog. Och om det inte räcker, får jag bli sjukskriven ett par veckor och så tar Kärleken ut föräldradagar så att han kan avlasta mig.

Men det tror jag inte behövs. Jag känner mig redan bättre. Bara jag får sova mer än 2 timmar per dygn, så är allt annat okej.

Vi har börjat ge Elvira lite gröt på kvällen innan läggdags. Det är mums, tycker hon. Det handlar om ett par skedar, max. Vi ökar sakta mängden. Förhoppningsvis får vi i henne mer och mer, så att hon är mätt och go när hon ska sova. Nu har vi även börjat ge ersättning inför natten. Som om det skulle hjälpa… I natt har det inte hjälpt, kan jag meddela. Hon fick ersättning och tutte innan hon somnade, vaknade efter en timme och åt som om hon aldrig sett mat tidigare.

Och sen varannan timme resten av natten. Hon äter och äter.

Men det gör inte så mycket att hon vaknar ofta, bara hon somnar om igen när hon fått mat. Och det gör hon.

Andra saker som hänt är att Elvira varit förkyld med äckligaste gröna snuvan. Nu är hon frisk. Istället är det jag som är förkyld. Hon har också lärt sig ett nytt ljud. Det låter som naglar mot en griffeltavla. Det kan aldrig vara bra för hennes stackars stämband, men hon tycker det är kul :)

Idag ska vi göra ett nytt försök med babysim. Vi har fått byta tid, eftersom Elvira är så trött på kvällarna. Så idag är det bara jag och Elvira som ska iväg, eftersom pappan är ute och fångar bovar och knarkomaner.

Det blir nog bra, det här.