Kaos är granne med Gud

För ett år sen smög jag upp svintidigt på morgonen och gjorde ett graviditetstest. Det var negativt. När Kärleken kikade på stickan några timmar senare tyckte han att han såg två streck och inte bara ett. Jag avfärdade honom, stickan hade legat för länge.

Då kunde jag inte ana att jag skulle bo i ett hus på landet med min underbara dotter och min underbara Kärlek ett år senare.

Eftersom Viran somnat så fint natten till i förrgår, bjöd hon på vakenfest igår kväll och i natt. Vi nattade i 3½ timme igår. Till slut var bebisen så övertrött att hon var som en Duracellkanin. Hon skrattade så hon tjöt och sprattlade som en fisk på torra land. Jag fick näst intill tvångsamma henne och samtidigt gå omkring för att hon skulle somna. Men då somnade hon å andra sidan som en stock.

Men hon har sovit för risigt i natt. Jag vet inte hur många gånger hon har väckt mig, säkert en gång i timmen. Hon har själv inte vaknat, men legat och smågnytt i sömnen och stökat omkring. Klockan 5.30 vaknade hon och vägrade somna om.

Ibland somnar hon om om hon får ligga på mitt bröst och sova. Men inte i morse. Hon låg och sparkade och knödde och rev mig med sina tånaglar. Efter en timme orkade jag inte mer. Kärleken tog henne och gick ner så att jag fick sova lite. Tacksammare mamma får man leta efter.

När jag vaknade till liv drog jag iväg och tränade direkt. Och när jag kom hem möttes jag av en underbar syn.

I hallen var det fullt av ljus. På köksbordet var det uppdukat en brakfrukost utan dess like. Det var amerikanska blåbärspannkakor, lönnsirap, juice, kaffe, wienerbröd. Och på det en ask med de ljuvligaste handgjorda praliner (jag svär, det är de godaste praliner jag någonsin ätit!), ett presentkort på Stadium och en Trisslott.

Om jag grät? Joråsåatteh, litegranna.

Man skulle kunna tro att jag fyller år, men det gör jag alltså inte.

Som grädde på moset somnade bebisen efter jag matat henne, så vi kunde njuta av frukosten och varandra i lugn och ro.

Sen bröt kaoset ut. Viran har varit klängigare än en murgröna, Kärleken fick asbråttom till jobbet och lämnade disk, ren tvätt och smutstvätt och en obäddad säng. Det har sett ut som ett bombat horhus här hemma idag. Och jag har burit bebis så att min högra handled dött en för tidig död.

Till slut somnade både bebis och jag på soffan och sov alldeles för länge. Viran ville fortsätta sova, men jag tvingade henne vaken i 2 timmar. Sen gick det inte mer, hon slocknade som ett ljus långt innan läggdags. Vilket såklart fick till följd att hon vaknade en timme senare och var omöjlig att få till att somna om.

Efter två timmar tog jag med henne ner i vardagsrummet, jag ville se Greys Anatomy. Lillan halvsatt i soffan och tittade hon också och pratade med figurerna på tvn och skrattade så hon kiknade. Lilla övertrötta bebis! Det är svårt att låta bli att skratta med henne, men jag vill ju inte speeda upp henne ytterligare.

När hon sprallat klart i soffan och i vagnen, lyfte jag upp henne för att amma, men hon slocknade innan jag hann få fram matförpackningen. Jahapp, så var det med det.

Nu sover liten, jag äter de ljuvligaste pralinerna och läser en bok i soffan under en filt och väntar på att Kärleken ska komma hem och krama mig.

Om inte kaoset bor granne med Gud, så bor det i alla fall bra nära paradiset – det vill säga här. Hemma hos mig.