I all hast

En snabb uppdatering innan jag trillar i säng. Man vet aldrig när man får sova igen, så det gäller att passa på.

På sistone har vi

  • Provat ge Elvira smakis med potatispuré. Resultat: hon kräktes. Inga fler smakisar än på ett tag.
  • Varit på babysim för första gången. Resultat: hon gallskrek efter 10 minuter. Hon var alldeles för trött.
  • Åkt 40 mil till mormor. Resultat: sovande bebis i 35 mil, gallskrikande bebis med stora tårar som trillade ner för kinderna i 5 mil.
  • Lyckats få bebisen att sova kanske 2 timmar idag – yay
  • Lyckats få bebisen att sova i 2-3 timmarspass ett par nätter i rad – yay.
  • Varit och fikat med min kontaktman (som är en kvinna) från behandlingshemmet. Nattmamman hade migrän och kunde inte komma. Elvira fick en supertuff hummer i present. Resultat: stoooora ögon, en rejäl laddning i blöjan och en stensovande bebis i bilen på vägen hem (vi hann inte ens upp på riksvägen innan hon sov).

Jag är trött. Så inåt helskotta trött. Humöret pendlar å det grövsta. Ena stunden glad som en lax över min underbara dotter, över min familj, över min allra finaste Kärlek (som jag saknar något alldeles infernaliskt) över mitt liv som är som en dröm. Nästa sekund gråter jag över att jag inte har ett liv längre. Åtminstone inget liv som går ut på annat än att försöka söva bebis på dagen, på kvällen, på natten.

Så allt är väl som det ska, då. Nu ska jag poppa två Alvedon och sen trilla i säng och ligga en stund och lyssna på snusande andetag från den finaste, underbaraste, mysigaste, jobbigaste, roligaste lilla ungen i heeeela vida världen.