Desperado

Igår var en bra dag. Mamma tog med sig Viran ut på barnvagnspromenad så jag fick sova 1½ timme. Mycket välbehövligt, eftersom bebisen sovit kasst.

Runt middagstid fick vi ett alldeles underbart besked som än så länge är lite hemligt.

Natten däremot har varit vidrig. Jag har fått sova två timmar, mellan 2 och 4. Elvira har vaknat en gång i timmen. Somnat om, legat och stökat, sprätt, sparkat och till slut väckt sig själv. Igen och igen. Jag kunde inte sova alls eftersom hon stökade så. Mellan 2 och 4 sov hon lugnt. Det tror jag i alla fall, eftersom jag sov.

Jag sov däremot inte lugnt. Vidriga mardrömmar.

Runt 5 gav jag upp när hon vaknade var tionde minut. Då fick hon ligga hos mig i sängen så jag slapp gå upp hela tiden. Hon låg och sparkade och klöste och sprätte fram till klockan 7. Då blev jag så förtvivlad att jag gick upp med henne.

Jag börjar bli desperat. Ska det vara såhär jämt nu? Jag orkar inte mer.