Sämst – del 2

Vissa dagar blir allt jag gör till skit. Ren skit.

Elvira är jättetrög i magen. Stånkar sig nästan till hjärnblödning och så kommer det en liten, torr klutt. Det måste vara omställningen från böstmjölk till gröt och puré tänkte jag. Tills jag tänkte igen. Ungen älskar ju banan. Under en dag sätter hon lätt i sig en halv banan, hon skulle äta mer om hon fick. Inte visste jag att banan är stoppande. Jag har alltså gjort min lilla skrutt förstoppad. Och matar henne nu med katrinplommon istället.

Jaha och sen, igår kväll när hon gått och lagt sig vaknade hon och var ledsen. Jag gick upp och tittade. Då hade hon snuttefilten över ansiktet. Jag skulle ta bort den och råkade då köra min tumme rätt in i hennes öga :(

Fy, så hemskt det var! Jag grät nästan lika mycket som Lillis. Det gick snabbt över (så fort jag tog upp henne slutade hon gråta), så det var ingen fara. Men ändå! Huvva!

Sen ville hon ha tutte. Inte bara ville, hon KRÄVDE tutte. Jag visste att hon inte var hungrig, hon hade just ätit gröt för ett helt kompani, jag ville inte ge henne tutte. Men hon ville så gärna tutta. Hon pickade och slickade och ålade sig neråt mot bröstet och vrålade efter tutte.

Jaha, så hon fick tutte till slut. Och vad händer. Pluttan kaskadvomerar över hela mig, över hela sig och sen över halva sovrumsgolvet. Så ledsen hon blev. Hon grät stora tårar.

Jag visste att det där skulle hända, det kan omöjligt få plats en stor portion gröt, katrinplommon och innehållet i två bröst i hennes lilla mage.

Ändå lät jag henne få tutte.

Jag känner mig hemsk och sämst! Inte mer än rätt åt mig att hon sov som en kratta på natten och jag bara fick skrapat ihop 4 timmars sömn in alles.

*BUÄ*

Bajskorv

Den femtonde november ska jag börja jobba lite ströpass på gamla jobbet. Hehe, undrar just hur det kommer att gå. En liten aning smula ringrostig, ja. Men kul ska det bli!

Elvira börjar bli stora tjejen. Hon är inte särskilt intresserad av att amma på dagtid. Tvärtom, hon blir oftast tvärarg när jag försöker. Men gröt, banan och morotspuré är gott.  Då sitter hon där i sin stol som en liten fågelunge och bara gapar, vill ha meeeera.

Idag fick hon smaka på syrligt äpple som jag rivit till mos. Haha, minen var obetalbar. Hela ungen rös och frös och blev skrynklig som ett gulligt litet russin.

Envis är hon och hon vet precis vad hon vill och inte vill. Och nåde mig om jag försöker lura henne.

Ta bara det här med gröten. Hon älskar gröt. Både havregröt och banangröt. Men efter ungefär halva portionen är det som om hon lessnar på smaken. Då kniper hon ihop sina små läppar och gnäller lite. Skrapar man då av lite banan på skeden tillsammans med gröten, då glufsar hon i sig. Och det ska vara banan på varje sked, annars kniper hon ihop de små läpparna och vägrar. Hur kan hon veta att det inte är banan på skeden innan hon ens fått in den i munnen?!

Första gången hon fick smaka morotspuré blev hon vrålilsken. Inte för att hon tyckte det var äckligt eller konstigt. Hon blev arg för att hon inte fick mer än två teskedar. Då satt hon och vrålade och gapade som en fågelunge och trodde säkert att jag inte alls fattade vad hon ville.

När Elvira skrattar, låter hon inte som andra bebisar. Inget klingande bebisskratt där inte. Nej, när hon skrattar låter hon som en trollpacka som just listat ut hur hon bäst ska förtrolla den sköna prinsessan. Heeeehehehehe, låter hon. Och jag skrattar så jag nästan kissar på mig.

Min ljuvliga, underbara lilla unge!

Hon börjar bli så stor nu. Nu är det inte gul keso som kommer i blöjan när det krämas längre. Nu är det små, små korvar. De är så små som kattkorvar. Min stora tjej som bajsar korvar. Det känns så sorgligt, snart kommer hon få finnar och sen flytta hemifrån. Mammas lilla bebis är snart ett barn och ingen bebis.

Jag tror vi får snickra på en till liten bebis, så snart min kropp kommit i fas igen.

Hopp och lek

Idag följde Elvira med pappan när han marschtränade med 13 kilo på ryggen. De var ute i 1½ timme och Elvira sov i vagnen hela tiden. Själv gjorde jag ett röjande här hemma efter firandet igår och började sortera bland Elviras kläder. Hon har vuxit ur stl 62 nu och är inne på stl 68. Hon växer så fort, lilla skruttan.

Vi skulle på babysim idag och för en gångs skull var Elvira utsövd och mätt var hon också, eftersom hon ätit en hel portion banangröt innan vi åkte. Vi fick instruktioner innan vi skulle ner i bassängen, men när vi kom ner i vattnet upptäckte simfröken en liten bajskotte på botten.

Freeeesht!

Så det var bara att kliva upp igen och duscha av oss och åka hem.Så var det med det.

Medan jag höll på med middagen var Elvira väldigt gnällig och rejält förbannad och skällde och stod i. Kärleken satte henne i hoppgungan. Hittills har hon tyckt att den prylen är rätt okej, men inte riktigt förstått grejen med den. Hon har mest stått och snurrat runt på ett ben.

Tills idag.

Succé!

Som hon hoppade. Som en tokig! Flaxade och fäktade med armarna och sprätte med sina små, korta, tjocka ben. Som jag skrattade. Jag skrattade mig till kramp i magen. Jag skrattade så jag fick näsblod.

Tjoflöjt!

Skogens konung

Åhå, vilken dag jag har haft!

Den började med amerikanska pannkakor med lönnsirap samt massor av presenter. Elvira och pappan var helt galna och köpte en sproilans ny laptop till mig som jag sitter och knappar på i soffan just nu. Kärleken är verkligen inte riktigt klok!

Sen skulle vi ut på äventyr. Jag fick bara order om att klä mig varmt och sätta på mig gummistövlar. Sen bar det iväg i Saaben, hela familjen. Vart vi åkte? Jo, vi tittade på skogens konung. Åh, det var så himla kul och mysigt och häftigt! Elvira var måttligt imponerad, hon satt i babyskyddet och var trött och sur.

När vi klappat älgar åkte vi hem och där vankades fransk chokladtårta som Kärleken varit uppe och bakat i natt. Mums! Det var sång och tårtljus och hela faderullan.

På kvällen var vi bjudna på Halloweenkalas i Storvreta. Jag tvivlade på att vi skulle få bebisen att sova där, men tänkte att vi kunde ju göra ett försök i alla fall. Trött var hon så det räckte. Elvira var utklädd till polis (såklart), Kärleken var utklädd till Fantomen och jag hade på mig nån form av krona på skallen och en svart klänning. Inte vet jag vad jag skulle föreställa… Den onda drottningen i Snövit, kanske?

Elvira brydde sig inte om alla läskigt utklädda människor, men att försöka få henne att somna var ju dömt at misslyckas. 10-15 barn i åldern 0-5 år som lever rövare i ett lyhört hus… Jag och Kärleken turades om att försöka få Elvira att sova, den som för tillfället inte bar på bebis passade på att äta och socialisera lite. Men efter två timmar tycke jag bara så synd om Elvira som var så trött, men inte kunde komma till ro. Hon grät stora tårar och mammahjärtat brast en smula.

Så vi åkte hem. Gissa vem som somnade som en stock i bilen? Och som sover gott i sin säng nu. Mammas lilla hjärtegryn.

Nu sitter vi i soffan, äter mer chokladtårta och bara myser.

Jag tror bannemej att det här är den bästa födelsedagen jag någonsin haft. Jag vet ingen som har det så bra som jag! Blomma av mamma och partnern, presenter och kort av svärföräldrarna, en drös sms, mail och telefonsamtal. Paket på posten av bästvännen, present och pengar i av mamma och Partnern. Och så min älskade Kärlek och min underbara dotter som förgyller min tillvaro. Varje dag är ett äventyr, ett underbart äventyr, fyllt av kärlek och skratt.

Så mycket, mycket kärlek! Hur kan man älska såhär utan att gå sönder eller vaporiseras. Men det går ju. Det är uppenbart.

Solokvist

Jag sitter här, alldeles ensam hemma. Och känner mig… ensam. Jag minns inte hur det var innan Elvira kom. Fy, så trist det måste ha varit! Jag har ingen aning om vad jag ska sysselsätta mig med de timmar Kärleken och Elvira är borta.

Bädda sängen, kanske? Småplocka lite?

Fast det är ju svårt. Min rygg har en annan åsikt om vad jag ska ta mig till idag. Det var ju därför jag blev kvar hemma.

För imorse när jag böjde mig ner för att ta upp byxorna från golvet hände det något. Det small inte till som det gjorde sist, då jag fick ryggskott. Det var mer som om hela ryggen fick kramp. Ända upp i huvudet har jag ont. Och allt jag kan ta är Alvedon. Har fått ett recept på Dexofen av doktorn, men jag vet inte om jag kommer våga ta det. Vill inte att Elvira ska få i sig såna saker.

Fy, så tyst det är. Jag saknar min älskade bebis. Den bästa bebisen i hela världen. Som skrattar så hon kiknar när man pussar henne på magen. Som har ett humör som en vildkatta och är envis som en åsna. Jag kan verkligen aldrig få nog av henne. Jag är såld. Helt såld.

På kvällen när hon somnat saknar jag henne så mycket att jag sitter vid datorn och tittar på kort på henne. Hahaha. Jag är nog en smula störd, ja.

Då, för många år sen, hade jag en dröm om hur mitt liv skulle se ut i framtiden. Jag var fullt på det klara med att det bara var en dröm, aldrig skulle bli verklighet. Men drömma kan man ju. Min dröm bestod i att jag skulle bli veterinär. Att jag skulle hitta någon att älska bortom sans och vett. Att vara sådär galet kär som man bara läser om i tantsnusknoveller. Jag skulle bo i ett rött hus med vita knutar ute på landet och elda i kamin, vedspis eller öppen spis för att få värme på vintern. Jag skulle ha barn.

Och nu, många år senare, lever jag min dröm. Jag lever mitt i en dröm.

Hollywood-ending, släng dig i väggen, säger jag. Mitt liv är bättre.

Working mom

De dagarna då vi lyckas få lilla kultingen att sova bra på dagen (dvs mer än en halvtimme ett par gånger per dag), sover hon även bra på natten. Idag har varit en sån dag. Vi har lyckats skrapa ihop nästan fyra timmars sömn på dagen och hon somnade utan krusiduller (nåja, nästan i alla fall) i sin säng och har nu sovit i tre timmar.

Pratade med schemafolk på gamla jobbet idag. De är fortfarande intresserade av att jag kommer och jobbar, trots att det bara blir strödagar, de dagar som Kärleken är ledig efter att ha jobbat natt. Wihoo!

Har suttit och kollat igenom Kärlekens schema och mailat iväg vilka dagar jag kan jobba. Jag kommer vara trött som en urvriden trasa (av att vakna flera ggr per natt och amma, köra en timme till och en timme från jobbet och sen jobba som en galning i bästa fall i bara 8 timmar), men det kommer bli så värt!

Jag kommer längta ihjäl mig efter den finaste bebisen i världen, ja. Men jag kommer också att uppskatta att få använda hjärnan till annat än att prata bebisspråk och fundera ut vad vi ska ha till middag. Jag kommer uppskatta att få träffa andra människor och prata om annat än om färg och konsistens på bebisbajs.

Dessutom spar vi föräldraledighetsdagar och drar in några extra kronor. Inte många extra kronor i månaden, men några stycken.

Pruppan sover i sin säng, pappan jagar bovar. Jag ska äta lite choklad och fundera ut vad vi ska äta resten av veckan och skriva en inköpslista. Sen ska jag också sova.