Bajskorv

Den femtonde november ska jag börja jobba lite ströpass på gamla jobbet. Hehe, undrar just hur det kommer att gå. En liten aning smula ringrostig, ja. Men kul ska det bli!

Elvira börjar bli stora tjejen. Hon är inte särskilt intresserad av att amma på dagtid. Tvärtom, hon blir oftast tvärarg när jag försöker. Men gröt, banan och morotspuré är gott.  Då sitter hon där i sin stol som en liten fågelunge och bara gapar, vill ha meeeera.

Idag fick hon smaka på syrligt äpple som jag rivit till mos. Haha, minen var obetalbar. Hela ungen rös och frös och blev skrynklig som ett gulligt litet russin.

Envis är hon och hon vet precis vad hon vill och inte vill. Och nåde mig om jag försöker lura henne.

Ta bara det här med gröten. Hon älskar gröt. Både havregröt och banangröt. Men efter ungefär halva portionen är det som om hon lessnar på smaken. Då kniper hon ihop sina små läppar och gnäller lite. Skrapar man då av lite banan på skeden tillsammans med gröten, då glufsar hon i sig. Och det ska vara banan på varje sked, annars kniper hon ihop de små läpparna och vägrar. Hur kan hon veta att det inte är banan på skeden innan hon ens fått in den i munnen?!

Första gången hon fick smaka morotspuré blev hon vrålilsken. Inte för att hon tyckte det var äckligt eller konstigt. Hon blev arg för att hon inte fick mer än två teskedar. Då satt hon och vrålade och gapade som en fågelunge och trodde säkert att jag inte alls fattade vad hon ville.

När Elvira skrattar, låter hon inte som andra bebisar. Inget klingande bebisskratt där inte. Nej, när hon skrattar låter hon som en trollpacka som just listat ut hur hon bäst ska förtrolla den sköna prinsessan. Heeeehehehehe, låter hon. Och jag skrattar så jag nästan kissar på mig.

Min ljuvliga, underbara lilla unge!

Hon börjar bli så stor nu. Nu är det inte gul keso som kommer i blöjan när det krämas längre. Nu är det små, små korvar. De är så små som kattkorvar. Min stora tjej som bajsar korvar. Det känns så sorgligt, snart kommer hon få finnar och sen flytta hemifrån. Mammas lilla bebis är snart ett barn och ingen bebis.

Jag tror vi får snickra på en till liten bebis, så snart min kropp kommit i fas igen.