Sämst – del 2

Vissa dagar blir allt jag gör till skit. Ren skit.

Elvira är jättetrög i magen. Stånkar sig nästan till hjärnblödning och så kommer det en liten, torr klutt. Det måste vara omställningen från böstmjölk till gröt och puré tänkte jag. Tills jag tänkte igen. Ungen älskar ju banan. Under en dag sätter hon lätt i sig en halv banan, hon skulle äta mer om hon fick. Inte visste jag att banan är stoppande. Jag har alltså gjort min lilla skrutt förstoppad. Och matar henne nu med katrinplommon istället.

Jaha och sen, igår kväll när hon gått och lagt sig vaknade hon och var ledsen. Jag gick upp och tittade. Då hade hon snuttefilten över ansiktet. Jag skulle ta bort den och råkade då köra min tumme rätt in i hennes öga :(

Fy, så hemskt det var! Jag grät nästan lika mycket som Lillis. Det gick snabbt över (så fort jag tog upp henne slutade hon gråta), så det var ingen fara. Men ändå! Huvva!

Sen ville hon ha tutte. Inte bara ville, hon KRÄVDE tutte. Jag visste att hon inte var hungrig, hon hade just ätit gröt för ett helt kompani, jag ville inte ge henne tutte. Men hon ville så gärna tutta. Hon pickade och slickade och ålade sig neråt mot bröstet och vrålade efter tutte.

Jaha, så hon fick tutte till slut. Och vad händer. Pluttan kaskadvomerar över hela mig, över hela sig och sen över halva sovrumsgolvet. Så ledsen hon blev. Hon grät stora tårar.

Jag visste att det där skulle hända, det kan omöjligt få plats en stor portion gröt, katrinplommon och innehållet i två bröst i hennes lilla mage.

Ändå lät jag henne få tutte.

Jag känner mig hemsk och sämst! Inte mer än rätt åt mig att hon sov som en kratta på natten och jag bara fick skrapat ihop 4 timmars sömn in alles.

*BUÄ*