Resumé

Jodå, vi är på plats i Jämtland. Jag har bara prioriterat att umgås med svärisarna framför att sitta bid datorn. Dessutom lämnar uppkopplingen här en del övrigt att önska…

Tågresan upp gick bra, Elvira skötte sig exemplariskt. Kärlekens bilfärd upp gick också bra.

Tyvärr är två av kusinerna sjuka i vattkoppor, så vi har inte varit över dit och hälsat på. Dock har vi suttit här ute på uteplatsen och eldat i öppna spisen, stekt kolbullar och korv idag på dagen. Så barnen åtminstone fick se Elvira på håll.

Inte för att det skulle vara hela världen om Elvira fick vattkoppor, men det känns lite läskigt… Hon är ju så liiiiten ;) Mammas lilla bäääbis ;)

Idag är det sista dagen på det gamla året. Det bästa året hittills i mitt liv. Det är dags att göra en liten resumé.

Januari
I januari flyttade vi från Gottsunda till huset ute på landet. Det var det bästa vi gjort! Vi stortrivs, trots att det är dragigt och kallt i huset. Det var mitt i vargavintern när vi flyttade, så det var inte så varmt och det blev ganska dyrt att värma upp huset med el innan vi fick tag på ved.

Februari
I februari slutade jag på jobbet. Mitt vikariat var slut. Det var åtminstone den officiella förklaringen. Att de samtidigt annonserade efter vikarier talar vi tyst om. Man är inte så eftertraktad på arbetsmarknaden när man går omkring med en uppenbart gravid mage…

Mars
Jag gick hemma och lekte hemmafru medan magen växte och växte. Kärleken fyllde år – jag firade honom med skattjakt och picknick framför kaminen :) Jag bakade massor av kakor, bullar och bröd. På kvällarna la jag pussel medan Kärleken spelade dataspel och kaminen sprakade.

April
Våren började anlända så smått och snön smälte. Jag krattade oändliga mängder löv med värkande, sönderfallande bäcken. Jag sådde och gick på upptäcktsfärd i trädgården. Kärleken bröt sin tumme och fick opereras.

Maj
Magen bara växte och växte. Jag började samla på mig groteska mängder vätska, trodde att jag skulle spricka vilken dag som helst. Eller åtminstone åka på havandeskapsförgiftning. Jag hade ont precis överallt. Ändå låg jag på alla fyra och rensade ogräs från gruset utanför. Jag fick låna en TENS – den gjorde susen. Jag fick även massage på mvc.
Den 18 maj firade vi att vi varit tillsamman i två år. Det gjorde vi genom att åka till huvudstaden. Vi gick (nåja, Kärleken gick och puttade valrossen Mysan med kraschat bäcken framför sig i rullstol) på Skansen. På kvällen gick vi på restaurang och vi sov på hotell på natten, På morgonen åt vi en brakfrukost.
Mammorna kom och hälsade på i slutet av månaden. De grejade och donade i trädgården och inne. Sydde, skrapade kökssoffa, grävde i rabatterna.

Juni
Månaden då Elvira kom till världen. Kärleken skulle sluta sin inre tjänst han haft pga sin brutna tumme. Samma dag som han skulle börja sin yttre tjänst gick vattnet. Det var natten till den nionde juni. Efter en kontroll på förlossningen bestämdes det att jag skulle sättas igång, lilla bajskanonen hade bajsat redan i mammas mage. Förlossningen kan ni läsa om här.
Mammorna kom på besök över midsommar. Ja, över lag hade vi väldigt mycket besök hela sommaren.

Juli
Det var varmt som i helvetet. Elvira låg i bara blöja. Hon tyckte det var jobbigt med värmen. Det tyckte jag med. Jag fick ju inte ens bada. Besökarna fortsatte komma. Kärlekens bror med familj kom på besök, min bror med familj, vänner och bekanta. Vissa stannade bara över dagen, andra sov över. Det var kul att träffa en massa folk utan att behöva sätta sig i en stekhet bil med en liten spädis.

Augusti
Kärleken hade semester och vi spenderade det mesta av den tiden i Jämtland hos svärföräldrarna och i deras stuga i Fyrås. Elvira sov hela nätter (åh, den gamla goda tiden ;) )

September
Det var dop i Frösö kyrka. Det var en fin tillställning och Elvira skötte sig exemplariskt. Det var även i den vevan som hon slutade sova hela nätter, tyvärr.

Oktober
Var en jobbig månad. Elvira sov som en potta skit, och jag med. Jag var ledsen, nere och lättirriterad. Jag åkte hem till mamma för att vila upp mig lite en knapp vecka medan Kärleken jobbade natt. Mot slutet av månaden slutade jag amma dagtid.

November
Jag fyllde år, det var den bästa födelsedag jag haft. Den värsta tröttheten och ledsenheten var borta. I slutet på månaden åkte jag och Elvira hem till mamma medan Kärleken gjorde ett test till en nytt jobb han sökt. Han klarade inte testerna, men jag och Elvira stannade kvar hos mamma veckan ut. Vi hade inte mycket till val, vi var mer eller mindre insnöade hela veckan.
Jag började jobba strödagar på gamla jobbet. Det var kul att använda hjärnan till något och att komma hemifrån lite. Samtidigt höll jag på att längta ihjäl mig efter min lilla kulting där hemma.

December
Jag slutade amma helt och hållet och efter tre veckor kom den hatade mensen tillbaks, lagom till nyår. Vi (läs: jag) julpyntade hemma i vårt hus och det blev så himla mysigt! Det var kallt och snöigt, men vi eldade på friskt i kaminen. Jag forsatte jobba strödagar. Julen firade vi hemmma hos mamma i västsverige och i mellandagarna åkte Elvira tåg för första gången. Nyår firade vi i Jämtland hos Elviras farföräldrar.

Det har varit ett alldeles underbart år! Jag är så lycklig, så varm inombords. Aldrig trodde jag att livet kunde vara såhär! Ja, jag är trött (Elvira fortsätter vakna varannan timme på nätterna), men inte utmattad. Varje dag är ett mirakel. Varje dag älskar jag mig sönder och samman. Att skaffa barn var det bäst jag någonsin gjort! Livet är så mycket roligare! (Jag kommer knappt ihåg hur det var innan, men det måste ha varit brutalt tråkigt!)

Inför nästa år önskar jag mig inte mycket. Jag har allt jag vill ha. Men om jag nu måste  önska mig något, så skulle det vara att Elvira börjar sova bättre om nätterna. Jag önskar mig också en dag alldeles ensam hemma, då jag bara kan sitta och glo på tv och lösa korsord eller lägga pussel.
För övrigt önskar jag att all släkt och alla vänner ska vara glada och lyckliga och friska. Och att min lilla kulting ska växa, fylla ett år och vara frisk och lika underbar som bara hon kan vara!

Om jag har några nyårslöften? Ja, jag ska inte börja röka i år heller. Bwahaha! Närå, men jag lovar att jag ska bli av med mina åtta mammakilon som jag i min enfald trodde skulle rinna av mig medan jag ammade. Det där med att man tappar vikt när man ammar är bara lögn!

Gott Nytt År till er alla!

Fläbb

Oj, vilken jul! Massor av klappar och massor av mat. Godis och snö i drivor.

Resan ner gick bra. Jag och Elvira sov i baksätet, pappan körde. På julafton kom bror med familj hit.

Elvira fick titta på tv på julafton. Vi tittade på Trolltyg i tomteskogen (såklart) och somnade till Kalle Anka (såklart). Efter ett överdådigt julbord kom tomten. Elvira brydde sig inte mer än att hon tyckte att skägget var kul att dra i. Det hade ju varit fint – om hon ryckt av tomten skägget så att Lillan hade upptäckt att bakom skägget fanns hennes farmor.

Lillan tyckte tomten var lite läskig, men hon blev väldigt glad över alla fina klappar.

Och Elvira fick så mycket klappar! Herregud! Böcker, kläder, en stapel-clown, en leksak som spelar och blinkar (den var mycket populär!), en lekmatta.

Och Kärleken och jag fick också ohemult mycket och fina julklappar. Påslakanset, handdammsugare (så bra – då slipper vi ha framme den fula kvasten framför kaminen), en videokamera (!), en mortel, en el-filt (ooh, så mysigt i vårt “välventilerade” hus), en familjekalender, pengar, biobiljetter och mycket mer.

Jag fick en finfin liten svart av Kärleken och en rosa t-shirt med Kozmo-Katze på :D Pussel, en box med de första 20 avsnitten av Tre Kronor, dag- och nattkräm. Det var ingen hejd på gåvorna!

Men det roligaste att ge bort var en fotobok om Elviras första (halv)år som hon gav till mormödrarna. Den var uppskattad! Farmor och farfar ska få en likadan.

Nu sover gnällspiken sin lunch-lur och när hon vaknar ska vi åka hem till bror och hälsa på. Förhoppningsvis är Linis friskare imorgon, då ska vi hälsa på Bästvännen också!

Imorgon kväll far vi norröver igen och på tisdag morgon tar jag och Elvira tåget till Jämtland (och hoppas på att inte fastna någonstans på vägen) medan Kärleken tar bilen upp. Det blir en del flängande när man har sina respektive familjer i varsin landsända.

Efter julhelgerna är det jag som måste ta tag i allt fläbb som samlats i volanger kring det som en gång i tiden var min midja. Amningstuttarna är borta, kvar finns två tommar skinnpåsar. Under skinnpåsarna regerar fläsket. Jag ser ut som en plattbröstad barbamamma. Det går inte an. Inte alls. Nya tag på det nya året!

Trevlig fortsättning, hörni!

Det här med sömn

Hå, burr, så kallt det är! Det är så kallt att snoret fryser till is inne i näsan när man andas! 28 minusgrader när jag och Elvira gick upp i morse. 14,8 grader inne. Jo, för veden tog slut klockan 4 i morse och jag hade INTE lust att gå ut och hämta mer ved i bara trosor och bh i polarkylan. Och jag orkade inte klä på mig heller.

I natt var en något bättre natt för Elvira, så jag känner mig riktigt utvilad. Om man jämför. Jag är fascinerad över att man kan vänja sig vid så lite och så upphackad sömn. I början när Elvira började sova såhär uselt var jag ett vrak. Det är jag inte längre. Trött, ja. Men inte så trött att allt känns meningslöst och hopplöst och okul.

Den här natten såg ut såhär: (jag förstår att ni måste vara grymt ointresserade av hur Elvira sover, jag menar, jag är ju inte särskilt intresserad av hur andras ungar sover. Inte mer än att jag blir en bitterfitta när jag hör om andras ungar som sover hela nätter. Men om jag skriver ner det här nu, har jag ju något att jämföra med sen, när Elvira också börjar sova bättre. För det kommer hon att göra! Eller hur?! Hur som helst, här kommer en bra natt i familjen Mys.)

  • 19.50 – Elvira somnar
  • 20.50 – Elvira vaknar, får flaska, somnar om
  • 21.50 – Elvira vaknar, får flaska, somnar om
  • 22.50 – Elvira vaknar, får flaska, somnar om
  • 01.15 – Elvira vaknar, får napp, skriker efter flaska, får flaska, somnar om
  • 03.10 – Elvira vaknar, får napp, skriker efter flaska, får flaksa, somnar om
  • 03.50 – Elvira vaknar, får flaska, somnar om
  • 07.40 – Elvira vaknar, jag tar upp henne till mig i sängen. Hon somnar om på mitt bröst och jag ligger och kramar henne och luktar på hennes funiga lilla huvud.
  • 08.10 – Elvira vaknar för dagen

Det innebär sju uppvaknanden under 12 timmar. Lite sinnessjukt att jag tycker att det är bra. Det braiga i det hela var att hon sov nästan 4 timmar i sträck på morgonen. Det är någon sorts rekord!

Och ja, jag vet att jag gör fel när jag ger henne flaska varje gång hon vaknar. För hungrig är hon inte, mer än kanske en eller två gånger under natten. Men jag ORKAR bara inte ta den striden under natten. Jag vet att om hon får flaskan somnar hon om, dvs jag får också sova.

Varför hon vaknar? Den som det visste. Det är nog bara en sån där sömncykel, då hon går upp i ytlig sömn, vaknar till och sen vet hon inte hur hon ska göra för att somna om, om hon inte får flaska. Hur jag ska lära henne ett annat sätt att somna om? Ingen aning. Hon somnar aldrig med flaskan eller nappen i munnen, jag tar alltid ut den medan hon är vaken. Napp vill hon inte ha på natten, hon vill ha något att svälja. Vatten eller ersättning.

Nu när vi överlevt årets längsta (och kallaste?) natt och vi går mot ljusare tider, tycker jag gott att Elviras sömn kan gå mot ljusare tider också!

Man vet inte vad trött vill säga innan man får barn. Och man vet inte vad kärlek innebär förän man fått barn.

För det är värt det, vartenda uppvaknande, all trötthet, all uppgivenhet, alla tunga suckar, varenda desperat tår. Jag älskar den här lilla ungen så gränslöst. Jag älskar så jag sprängs.

KA-POFF!

Upprörd

Joho, det var som semester att jobba idag. Jag var på akuten hela dagen och antalet patienter var lätträknat. Kan det ha varit fem? Sex? På hela dagen.

Det är sällan jag blir arg, upprörd eller illa berörd av mitt jobb. Det är alltid jobbigt att avliva djur, trots att de är svårt sjuka och jag vet att det är det snällaste man kan göra, jag känner med djurägarna och tycker det är hemskt att genomför själva handlingen, men direkt dåligt mår jag inte.

Men idag mådde jag väldigt dåligt över en patient, en pytteliten valp. Jag mådde verkligen fysiskt dåligt, trodde nästan jag skulle kräkas. Tystnadplikten hindrar mig från att skriva mer utförligt om det, men det hela slutade med en avlivning. Och den stackars lilla valpen hade fått lida alldeles för länge innan den fick somna. Och det bara på grund av ren ignorans.

USCH!

Jag vet inte om det beror på att jag blivit mamma, jag har blivit riktigt blödig. Särskilt när det kommer till valpar, oavsett om det är mänskovalpar eller hundvalpar. Inget kan få mig att må så dåligt som små värnlösa individer som far illa och mår dåligt.

Jag gjorde klart för de här djurägarna att det inte på något vis var okej att det blivit såhär och jag känner mig säker på att de förstått. Så säker man nu kan bli på något sådant.

På vägen hem från jobbet svängde jag inom Ica och handlade och jag hjälpte tomten med diverse göromål. Hemma väntade världens bästa bebis och världens finaste Kärlek. Gröt till bebisen, mat till föräldrarna. Sen hopp i säng med bebis och pappan kraschade en stund på soffan medan jag diskade.

Nu sitter jag här framför kaminen och värmer mig i kylan. Burr! Termometern visar minus 22 grader ute. Det blir till att gå upp och stoppa in mer ved i kaminen varje gång Elvira vaknar i natt, annars lär det vara kallt när vi vaknar imorgon bitti!

Kärleken ska jobba natt och jag kommer säkert somna med en bok i näven här framför kaminen. Man kan ha det sämre, indeed.

Gooodis

Det har tillverkats groteska mängder godis i detta hus de senaste dagarna. Tänkte dela med mig lite.

Vi börjar väl med
Mozartkulor
2 rullar marsipan
1 förpackning nougat
200 gram mörk choklad

Skiva marsipanen i ca ½ cm tjocka skivor, evt något tunnare. Tärna nougaten i ca 1×1 cm stora tärningar. Lägg en nougattärning på en marsipanskiva. Vik ihop marsipanskivan så den täcker hela nougattärningen. Rulla sen hela alltet till en kula. När du gjort alla kulorna smälter du chokladen och doppar kulorna i den.
Omdöme: MUMS! Och enkelt att göra.

 

Knäck
3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
3 dl ljus sirap
50 gram finhackad mandel

Häll grädde, socker och sirap i en kastrull. Koka tills smeten klarar ett kulprov (du kan forma smeten till en kula när du haller ner lite av smeten i ett glas kallt vatten). Häll i madeln. Häll upp i formar.
Omdöme: Har sin charm, men jag tycker det är svårt att få den perfekta konsistensen. För att inte tala om hur ARG man blir när man ska försök få i smeten i de där pyttesmå formarna. I år hällde jag ut allt på ett bakplåtspapper istället. Inte lika snyggt, men det besparade mig en massa tid och en massa ilska.

Havrepraliner
2 ½ dl havregryn
2 msk kakao
1 msk vaniljsocker
1 msk farinsocker
2 msk strösocker
1 msk lättmargarin
3 msk nybryggt kaffe (eventuellt mer)
100 gram mörk choklad (70%)

Blanda havregryn och kakao i en bunke. Tillsätt vanilj, farin och strösocker. Lägg i margarinet och häll i kaffet och arbeta ihop allt till en jämn massa. Rulla små bollar av massan och ställ in de i kylen en stund. Bryt chokladen i bitar och smält den. Doppa bollarna i den smälta chokladen, lägg de på en plåt eller ett fat och låt stelna i ungefär 2 timmar. Lägg sedan bollarna i en låda eller liknande och ställ in i kylen i minst 30 minuter.
Omdöme: Blä! Torra och trista! Smakar som hästlort luktar, typ. De här kommer jag inte göra om.

Polkatryffel
200 g mörk choklad
1 dl grädde
1 dl krossade polkagrisar

Florsocker att rulla i

Hacka chokladen fint och lägg i en bunke. Koka upp grädden och häll över chokladen. Rör tills chokladen smält helt och blandat sig med grädden. Rör i de krossade polkagrisarna när chokladen börjar svalna (krossa dem i en plastpåse med hjälp av en hammare – de ska vara finhackade och lite ojämnt krossade, inte pulvriserade). Häll smeten i en form eller på en tallrik klädd med plastfolie och låt stå ett par timmar i kylen. Skär sedan tryffeln i lagom stora bitar, forma till runda kulor och rulla i florsocker.
Omdöme: Väldigt enkla att göra och supergoda. Kommer definitivt bli ett återkommande inslag i julgodismakandet framöver!

Saltlakritstryffel
200 g mörk choklad
1 dl grädde
Drygt 1/2 dl krossade turkisk pepparkarameller

Hacka chokladen fint och lägg i en bunke. Koka upp grädden och häll över chokladen. Rör tills chokladen smält helt och blandat sig med grädden. Rör i de krossade karamellerna när chokladen börjar svalna (krossa dem i en plastpåse med hjälp av en hammare – de ska vara finhackade och lite ojämnt krossade, inte pulvriserade). Häll smeten i en form klädd med plastfolie. Det ska bli runt 20 tryfflar, så det räcker med en ganska liten form. Låt stå i kylen några timmar, eller över natten. Skär i cirka två cenetimeter breda rutor.
Omdöme: Enkla att göra. En favorit hos Kärleken, men föll inte mig i smaken, trots att jag älskar både choklad och saltlakrits.

Rocky Road
600 g mörk kvalitetschoklad 70 %
2 påsar dumlekola
2 nävar mini marshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter

 Smält chokladen på låg värme i vattenbad (i en skål över kokande vatten). Blanda samtliga ingredienser. Fyll smeten i en plåt, cirka 3 cm tjock och låt stelna i kylskåp. När kakan har stelnat, skär upp den i stänger.
Omdöme: Jag blev less på all mörk choklad, så jag använde en stor mjölchokladkaka, en stor schweizernötchokladkaka och en stor kaka med mörk choklad och smälte ihop. I micron. Orka vattenbad, liksom… Och så skippade jag pistagenötterna. Lätt att göra, men man får vara snabb med att hälla ut smeten på plåten, annars stelnar den i bunken!
Det här godiset is to die for! Om inte annat lär man dö av sockerchock!

Sweet löööv

Dagen har tillbringats hos de finaste av vänner i huvudstaden. Vi bjöds på julbrunch och en massa skratt och allmän trevnad. Det borde vara alla förunnat att ha så fina vänner! (För att inte tala om smarta och snygga också :P ) Jag fick inte ens lussebulle-smisk av den galne tüsken, bara kramar. Fint så!

Bästvännen skrev en kommentar under förra inlägget som jag funderat lite på. Min bästvän är klok som en bok och vis som en spis. Kanske är det så att jag tycker att jag har det för bra och att jag därför måste förstöra lite för mig själv? Kan det vara så?

Kanske.

För faktum är att jag har det helt overkligt bra. Hetaste sambon, ljuvligaste ungen. Jag älskar mig tårögd varendaste dag. För bra för att vara sant? Jag njuter, det gör jag. Men kan det vara så att jag tycker att jag njuter för mycket.

Shame on me, i så fall! Man kan aldrig njuta för mycket!

Mysan och skulden

Igår när jag var på stan hände en grej. Egentligen inget särskilt, jag vet inte om andra reagerat på det som jag gjorde.

Jag var inne i en affär och hittade en sak jag ville köpa i julklapp åt en vän. Det var en påse med olika små godsaker i. Jag tog påsen, ställe mig i kön och väntade på min tur. När jag kom fram till kassörskan och skulle betala såg hon så tveksam ut när hon tittade ner i påsen. Jag undrade om det var något fel. Hon tog fram en miniräknare, plockade ur sakerna ur påsen och höll sen upp en sak och frågade om jag ville ha den också.

Eh, ja, den låg ju i påsen, såatteh.

- Den hör inte till där, det måste varit någon som lagt ner den där. Vill du ha den ändå, så tar jag betalt för den separat.

- Visst, sa jag, jag tar den också. Kunde inte med att göra annat.

Och genast var skulden där. Genast tänkte jag att hon anklagade mig för att försöka stjäla. Och om jag sagt att jag inte ville ha den där saken någon lagt ner i påsen, så hade kassörskan definitivt trott att jag försökte stjäla.

Jag skämdes alltså, trots att jag inte lagt ner den där extragrejen i påsen, trots att jag absolut inte försökt stjäla. Men jag skämdes som om jag gjort det.

Varför gör jag så? Varför känner jag skuld för saker jag inte ens gjort, inte ens tänkt göra.

Det har varit mycket sånt på sista tiden. Att jag känt obefogad skuld.

När jag var magsjuk och ynklig tyckte Kärleken att han skulle stanna hemma från en vän han skulle besöka. Men jag vägrade, jag mer eller mindre tvingade iväg honom – annars vet jag hur mycket skuldkänslor jag fått om jag “hindrat” honom från att träffa vänner och ha kul och istället sitta hemma hos sin febriga kräkande flickvän. Som om det var mitt fel att jag var sjuk. (Men om det varit ombytta roller hade jag inte tvekat att stanna hemma, han kan ju inte hjälpa att han är sjuk, han behöver avlastning med Elvira när han är sjuk!)

När jag får sovmorgon får jag skuldkänslor, när jag åker och jobbar får jag skuldkänslor, när Kärleken tar Elvira någon natt då och då får jag skuldkänslor. För att det ju är “mitt jobb” att ta hand om henne. Men det ÄR ju inte det, det är VÅRT jobb, VÅRT ansvar. Jag har varit uppe med Elvira varje natt sedan hon föddes (självklart, eftersom jag ammat och Kärleken jobbat). Men när han är långledig och jag inte längre ammar finns det egentligen ingen anledning till att han inte skulle kunna ta en natt då och då. Jag VET allt det här med mitt förnuft och lik förbaskat kommer skuldkänslorna.

För ett par månader sedan var det en morgon då jag fått sovmorgon. Kärleken kom upp och väckte mig och sa bara i förbifarten att Elvira hade ett sår i huvudet, att hon blött lite.

Och där kom skuldkänslorna. Jag tänkte att han kanske trodde att jag gjort Elvira illa. Och så fick jag skuldkänslor för att jag är en dålig mamma som gör illa mitt barn. Trots att jag absolut inte gjort henne illa, inte ens oavsiktligt. Och när jag pratade med Kärleken om det här, hade han inte ens tänkt tanken att jag gjort henne illa, han bara tyckte synd om henne som rivit sig själv i huvudet så hon fått ett sår.

Jag blir så himla trött på skuldkänslorna! Varför gör jag såhär?!

Klappad och klar

2½ timme på stan idag och klapparna är inhandlade. Skönt att vara klar!

När jag kom hem satt jag på vardagsrumsgolvet och slog in klappar, lyssnade på Frank Sinatras jullåtar, åt knäck och Mozartkulor medan brasan knastrade i kaminen och Kärleken spelade tv-spel. Kan man det bli mysigare?!

Magen mår bättre, men inte bra.

Usch, på stan är det massor av tiggare. Bland annat en kvinna utan tänder som satt på knä mitt på gågatan med en mugg i händerna och sa “please” om och om igen till förbipasserande.

Vad ska man göra?! Jag känner skuld och skam när jag bara går förbi, samtidigt som jag blir arg för att de här människorna utsätter mig för det. Enligt Kärleken, som ju är insatt i det hela, handlar det oftast om utländska organiserade gäng som kommer hit enbart för att tigga. Pengarna som man ger dem, går direkt till de som organiserar det hela, de som tigger får endast en bråkdel.

Men vad ska man göra? Det är ju en form av människohandel och det vill jag inte ställa upp på. Samtidigt tycker jag verkligen hemskt synd om dessa tiggare.

Men, nej. Jag ger inga pengar till dem. Ser jag en a-lagare eller hemlös som säljer tidningar ger jag en slant eller köper en tidning.

Hur gör ni?