Bildkavalkad

Nu ska jag rycka upp mig från feberdimmorna (39,1 grader, buhu!) och magkramperna och lägga upp lite foton. Inga särskilda grejor just, lite diverse. Bilder på världens finaste unge kommer som vanligt i ett lösenordsskyddat inlägg.

Here we go:

Huset där vi bor och stortrivs :)

Vintrig utsikt från verandan

Eken i vår trädgård i rimfrost och snö

Våra kompisar rådjuren som spankulerade omkring på vägen och i vår trädgård en förmiddag

Julpyntat vardagsrum

Julpyntat fönster ovanför diskbänk

Och tillsist: julpyntat kök

Blaarf

Jag har just landat i soffan efter en spytur till toan. Jag ska bespara er detaljerna. Låt mig bara säga såhär: jag jobbar inte idag.

Jag har legat på soffan eller i sängen och sovit i princip hela dagen och det är så syyyyynd om mig!

Men när Elvira har somnat för natten lovar jag att jag ska sätta mig vid den stationära datorn och klippa och klistra lite foton. Om jag inte själv har somnat då, vill säga.

Det är den enda yttepyttelilla nackdelen med att ha barn – man kan inte vara sjuk. Det kvittar hur eländig jag känner mig. Elvira måste ändå ha mat, blöjbyten och lite action. Inget ynkande på soffan framför sitcoms på tv. Tur att jag har Kärleken hemma på långledigt, annars vete fåglarna hur jag hade klarat mig idag.

*ynk*

Vissen

Idag har jag stora tröttmössan nerdragen över ögonen. Helt slut! Det känns lite som om jag håller på att bli sjuk. Magsjuk. Isch!

Så det blev ingen gran huggen idag. Jag däckade i soffan när Kärleken vaknade och sov 1½ timme. Och efter middagen sov jag en halvtimme till.

Imorgon ska det arbetas. Hoppas jag är

Äsch!

Jag hade tänkt lägga upp lite bilder, men då måste jag sitta vid den stationära datorn och jag orkar inte slå på den.

Istället ska jag knyta mig. Begriper inte varför jag sitter uppe så länge när jag är så trött att jag ser gula ubåtar.

Min underbara unge var finast i hela världen med glitter i håret, men hon var dålig på att sjunga för pappan. Mamman fick stå för “skön”sången.

Nej, hopp i säng, Mysan. Jag ska tassa på tå upp för vår knarrade trappa, undvika de knarrande ställena på trägolvet, stänga badrumsdörren tysttyst, borsta tänderna, klämma en gigantisk finne under näsan och sen krypa ner i sängen och ligga och lyssna på de lätta andetagen från den finaste skatten innan jag pluggar in mp3-spelaren och somnar i samma sekund som talboken börjar.

God natt, världen!

Lite nytt på Lucia

Idag är det ju lusselelle elva nätter före jul. Undrar vem den där Lelle är…

Det börjar bli panik med julklappar. I vanliga fall brukar jag vara klar någon gång i början av november. Nu har jag knappt börjat. Klickat hem lite grejor från diverse nätbutiker, bara. På torsdag måste jag ut på stan och handla! Och imorgon kanske jag kan jaga upp Kärleken ur sängen lite tidigare än 16, så vi kan ut och hugga julgran i kvighagen. Mozartkulorna är rullade, men inte doppade i choklad än. Och ingredienser till knäck finns, men inte energin.

Lucia, ja. Jag har plockat upp lussebullar ur frysen. Jag har tagit fram Elviras tomtedräkt. Risgrynsgröt och pepparkakor har vi. Vi ska lussa för pappan i eftermiddag när det är dags för honom att vakna. “Dååå i vårt mörka huuuuus, stiger med tända ljuuuus, Elviiiraa och mammaaaaa, Elvira och mamma”

Lite nya grejor på bloggen. Jag försöker ta tag i det som jag försummat så länge. En besöksräknare (så nu har jag koll på er, höhöhöhö), en räknare för Elvira och bloggen är upplagd på Bloglovin. Så nu kan ni prenumerera. Bra va?! Allt hittar ni där till höger *pekar* Funderar på att byta design också om jag vågar. Jag kanske borde be Luffarn om hjälp så jag inte gör något knas.

Jag lyssnar till de bästa av ljud – en knastrande brasa i kaminen och Elvira som jollrar och skrattar i babygymmet. Det är så skönt att hon äntligen kan roa sig själv några minuter per dag. Jag känner på lukten att det är dags för blöjbyte.

Seeya!

Snirksnark

Hej från en tröttmatant!

Inget nytt under solen. Jag jobbar lite, är lite mamma åt världens bästa bebis, försöker hålla någon form av ordning i kaoset här hemma och samtidigt planera julklappsinköp och julstök.

Ibland undrar jag om det var så smart att börja jobba lite. Jag är så trött när jag är på jobbet att jag bara gör ett halvbra jobb. Och när jag kommer hem är jag så trött att jag bara är en halvbra mamma. Jag är alltså inte särskilt bra på något – inte på att vara veterinär och inte på att vara mamma.

Samtidigt är det så himla kul att jobba (för det mesta) och få använda de få små grå som finns kvar, träffa härliga kollegor och sköterskor. Och det känns skönt att få längta hem.

Kärleken jobbar natt, så nu är jag mamma på heltid hela helgen. Men sötaste ungen min är go och glad, sover i tvåtimmarspass på nätterna och äter som en hel karl, så särskilt jobbigt är det då inte.

Och fördelen med att inte längre amma är att jag kan göra vad jag vill med min egen kropp för försa gången på över ett år. Vilket innebär att jag börjat snusa igen. Oh, joy, så gott! (Jaja mamma, skäll på mig du, det bryr jag mig inte om ;) )

Jag undrar bara när tuttorna ska sluta spränga och vara knöliga.

Jahapp, och där var det slut på friden, nu vaknade ungen min från sin förmiddagslur. Dags att vara mamma igen.

Halvåret

Idag blir min stora lilla flicka ett halvår gammal. För sex månader sedan vid den här tiden (8.05) funderade jag över om inte ett kejsarsnitt ändå vore att föredra. Men samtidigt tänkte jag att nu är det snart klart, 8 cm öppen på 8 timmar.

Tur att jag inte visste att det skulle dröja ytterligare 6½ timme innan min älskade lilla gulligan kom ut till oss på utsidan! Då hade jag KRÄVT ett kejsarsnitt.

Hur ska vi fira detta? En halv födelsedag? Jag är på jobbet, kommer hem när det är dags för pyret att sova.

Pappan får hitta på något, eller så firar vi imorgon.

GRATTIS på halvårsdagen, min älskade dotter!

Önskan

Igår när jag åkte till jobbet i ottan såg jag ett stjärnfall. (Jaja, jag vet att det inte är en stjärna som faller.) Men vad ska jag önska mig, tänkte jag. Jag har ju allt. Jag har verkligen allt jag vill ha och mer därtill.

Så jag önskade mig att jag skulle komma till och från jobbet utan att köra ihjäl mig. Och vet ni, önskan gick i uppfyllelse :)

Det gick bra att jobba. Eller så. Vissa saker är väldigt bra på jobbet. Andra saker är mindre bra. Om man säger så. Vissa dagar (och vissa situationer och vissa människor) gör inte gott för en sliten småbarnsmammas minimala självförtroende. Äh!

Det var underbart att komma hem till min lilla familj på landet i alla fall :) Kärleken bjöd på pannkakor med sylt och grädde medan jag kramade lillan. Ville aldrig släppa henne.

Idag har varit en omunter dag. Begravning. En fin begravning. Elvira var med och det gick bra, trots att hon inte sovit något på hela dagen. Jag lyckades få henne att somna i vagnen under kaffet efteråt.

Och imorgon är det dags att arbeta igen.

Och jag som är så trött! Jag skulle behöva en sovmorgon eller två. Alternativet är att Elvira sover hela natten, men det har jag slutat hoppas på. Nu är jag överlycklig som hon sover tre timmar i sträck istället för en eller två.

DET ska jag önska om jag ser något mer stjärnfall – en hel natts obruten sömn.

Lovely

Det är så himla roligt att ha barn. Att vi fick just Elvira, den bästa av de alla. Hon är så himla rolig! Jag ser fram emot varje dag, trots att jag vaknar mer död än levande de flesta mornar. Nu känns det mer som om man umgås med henne än att man bara tar hand om. Varje dag skrattar jag så jag får ont i magen åt den här lilla knasbollen. Och varje dag älskar jag mig sönder och samman. Man tror inte att man kan älska mer, men så kommer man på sig själv med att kärleken vuxit sig ännu större i takt med att Elvira gör det.

Igår fick jag ont i de där gamla fogarna igen. Ett halvår senare, liksom. Skitskumt. På facebook dillar folk om att jag nog är gravid igen. Det skrämmer vettet ur mig. För visst är det underbart att ha barn, men ETT räcker alldeles utmärkt. Och jag har ju faktiskt en spiral. Det är ju inte så att den trillar ut utan att man märker det. Väl? Men ja, konstigare saker har ju hänt, folk har ju blivit gravida trots kopparspiral.

Hilfe!

Jag ska ändå förbi apoteket och hämta ut Spasmofen och köpa mer Miniderm, så jag kan ju lika gärna köpa ett test också.

De dåliga nätterna fortsätter. Elvira vaknar varannan timme, men hon har inte haft någon lika usel natt som förra veckan. Faktiskt hade hon en riktigt bra natt häromsistens. Då vaknade hon bara 6 ggr på 15 timmar.

När jag läser det inser jag att mina gränser flyttas hela tiden. För tre månader sen hade jag tyckt att det var en vidrig natt – då sov hon nämligen hela nätter, 10 timmar i sträck. Åh, så skönt det var! Tänk att få sova en hel natt utan att vakna en enda gång!

Förövrigt har jag hängt upp en talgboll och en fröautomat utanför köksfönstret. Det kommer horder av fåglar. Talgoxar (tall-joxar, höhö), blåmesar, domherrar (och deras domdamer, höhö igen), gråsparvar och några andra små gynnare som jag inte vet vad de heter. Därför beställde jag hem en fågelbok :) Jag som i vanliga fall avskyr fjäderfän! Men det är det bästa jag vet just nu – att stå med Elvira på armen och titta på fåglarna som äter. Elvira är helt fascinerad, sträcker sig efter fåglarna och följer dem med blicken när de flyger och hoppar omkring på marken. Känna hennes lilla kropp, snusa i hennes hår, pussa hennes hjässa. Småprata om att fåglarna är hungriga, att de tappar mat på golvet, att de tvättar munnen för att de blir smutsiga när de ätit, att de flyger hem till sin mamma och pappa och sover i sin säng när de ätit och är mätta i magen.

Jag vill skapa så många goda barndomsminnen åt Elvira. Inte för att jag tror att hon kommer minnas något från den här tiden, men ändå. Jag är övertygad om att känslan och tryggheten sitter kvar i kroppen resten av livet!

För ett par mornar sen stod jag och Elvira och tittade ut genom vardagsrumsfönstret på all snö. Rätt vad det var kom det två rådjur spankulerande på grusvägen här nere, helt lugnt. Elvira brydde sig inte, men jag blev helt fascinerad. De knallade där sida vid sida, sen gick de in i vår trädgård och åt på gamla löv som låg under snön under äppelträden. Jag sprang till och med upp och jagade upp Kärleken ur sängen. Han var måttligt imponerad.

-”Mm, fina”, sa han och gick och la sig igen :)

Begriper ni det här?! Jag har ett rött hus med vita knutar på landet där det kryllar av fina fåglar, det promenerar omkring rådjur i min trädgård, vi eldar och myser vid kaminen, utanför fönstret går hästar omkring i sin hage, jag har den finaste ungen jorden någonsin skådat, jag har den finaste Kärleken som någonsin existerat, jag har världens bästa jobb och utbildning. Alltså, vad hände?! Och NÄR hände det?!

Tack, kosmos! TACK!