Onsdagsångest

Natten har varit för bedrövlig. I perioder har lilla terroristen vaknat var tionde minut, som bäst sov hon en timme i stöten. Själv sov jag som längst en halvtimme i stöten. Av det blir man inte så pigg. Klockan 4 tyckte fröken att det var morgon. I helskotta heller, sa mamman. Envisast vinner och i det här fallet var det faktiskt jag som avgick med segern :o

Men pigg var jag inte när jag fick ge med mig och faktiskt erkänna att det var morgon klockan 7.42. Lilla fröken var hungrig och åt gröt så det nära på kom ut ur öronen. Den därpå följande paltkoman utnyttjade jag till att hysta oss båda i säng. Bebisen somnade utan mankemang och sov en hel timme! Jag sov lite jag med, men Kärlekens förkylda snarkningar höll mig vaken bra länge.

När fröken fått sin skönhetssömn gick Kärleken upp med henne och jag sov vidare till 12.30. Oh, så välbehövligt!

Nu är Törnrosa inne på sin tredje lur för dagen och varje gång har hon somnat i princip samma stund jag lagt ner henne i sängen. Inte för att jag begriper vad det är som pågår, men jag är tacksam för varje gång jag slipper tampas med en hysterisk bebis.

Inte begriper jag heller varför u-tangenten helt plötsligt bestämt sig för att börja fungera klanderfritt igen.

Och imorgon ska jag jobba igen. Oh joy. Ibland undrar jag varför jag gick med på att börja jobba strödagar, det är ju så mysigt att vara mammaledig! Så jag sitter här med en liten onsdagsångestklump i magen. Längtar redan hem, trots att jag inte ens åkt än.

Nu har det gått en halvtimme sen min underbara lilla terorist somnade. Hon vaknade på minuten 30 minuter efter hon somnade. Jag gick upp, stoppade tillbaks nappen i munnen, klappade blöjbak och nu sover hon igen.

Tack kosmos! Tack!