Önskan

Igår när jag åkte till jobbet i ottan såg jag ett stjärnfall. (Jaja, jag vet att det inte är en stjärna som faller.) Men vad ska jag önska mig, tänkte jag. Jag har ju allt. Jag har verkligen allt jag vill ha och mer därtill.

Så jag önskade mig att jag skulle komma till och från jobbet utan att köra ihjäl mig. Och vet ni, önskan gick i uppfyllelse :)

Det gick bra att jobba. Eller så. Vissa saker är väldigt bra på jobbet. Andra saker är mindre bra. Om man säger så. Vissa dagar (och vissa situationer och vissa människor) gör inte gott för en sliten småbarnsmammas minimala självförtroende. Äh!

Det var underbart att komma hem till min lilla familj på landet i alla fall :) Kärleken bjöd på pannkakor med sylt och grädde medan jag kramade lillan. Ville aldrig släppa henne.

Idag har varit en omunter dag. Begravning. En fin begravning. Elvira var med och det gick bra, trots att hon inte sovit något på hela dagen. Jag lyckades få henne att somna i vagnen under kaffet efteråt.

Och imorgon är det dags att arbeta igen.

Och jag som är så trött! Jag skulle behöva en sovmorgon eller två. Alternativet är att Elvira sover hela natten, men det har jag slutat hoppas på. Nu är jag överlycklig som hon sover tre timmar i sträck istället för en eller två.

DET ska jag önska om jag ser något mer stjärnfall – en hel natts obruten sömn.