Hysteri

Vi är äntligen hemma igen. Jag tänkte skriva hur underbart det är att sova i egen säng, hänga i skönaste soffan, elda i kaminen och bara ha det lugnt och skönt.

Och det är det, förvisso.

Men bebisen är helt hysterisk. Jag vet inte vad det är. På dagarna är hon solen själv, när hon inte är trött vill säga, då är hon ganska grinig. Men annars äter, leker och skrattar hon.

Hon somnar hyfsat bra på kvällen. Sen vaknar hon en timme senare och är komplett hysterisk. Hon skriker som om man stuckit kniven i henne, ingen tröst hjälper. Jag bara bär och nynnar, bär och nynnar. Hon vägrar somna om.

Är det fler tänder på gång? Är det en ny utvecklingsfas?

Vad det än är, så hoppas jag det går över snabbt! Det här går mig på nerverna! Jag tycker så ofantligt synd om henne när hon gråter sådär hjärtskärande och det inte finns ett endaste dugg jag kan göra. Jag skulle slita hjärtat ur min egen kropp om det skulle hjälpa henne, utan att tveka.

Nu har Kärleken tagit över en stund. Snart är det min tur igen. Snälla, älskade lilla barn. Slappna av och sov, vi finns här! Vi kommer alltid finnas här.

Vi älskar dig mest i hela världen och kommer aldrig överge dig!