Fina fisken

Jag har faktiskt inte särskilt mycket att skriva om. Livet rullar på, går sin gilla gång och så vidare.

Vi har varit på babysim två gånger, båda gångerna har gått jättebra. Elvira verkligen älskar att vara i vattnet. Hon sprallar så jag nästan tappar greppet om henne :) Hon har även varit under vatten nu. De två första gångerna fick hon kallsupar båda gångerna, hon blev lite ledsen men det gick snabbt över.

Idag fick hon bara kallsupar vid två av huvuddoppen, så det går framåt :)

Vi övar också friskt på att sitta själv (det går jättebra, hon kan sitta i säkert 20 minuter utan att ramla), att rulla runt (det går “sådär”, hon avskyr att ligga på mage och begriper inte att hon kan vända sig till rygg utan ligger bara och vrålar rätt ut av ilska) och att ta sig fram på mage (det går rent av dåligt – hon hatar verkligen att ligga på mage och blir tvärarg när hon sprattlar och sprattlar och inte tar sig nån endaste stans för att hon har magen i golvet och armar och ben i vädret).

Idag blir hon för övrigt 7 månader gammal och har firat det genom att munprutta gröt över hela sig och halva mig två gånger.

Och så den här sömnen… Tidigare har det fungerat hyfsat bra på dagtid sen vi kom på att man kan lägga henne på mage med napp i munnen. Nu blir hon ett monster. Hon sprattlar, klöser, vrålar och vägrar sova. När hon äntligen somnar sover hon max 30 minuter. S U C K!

För att inte tala om kvällarna. Herregud, igår trodde jag på allvar att jag skulle bli galen och kväva ungen med kudden. Nåja, inte rikigt på allvar. Men det var helt otroligt som hon höll på! Hon somnade som en sten runt 19, sov i 30 minuter, sen var hon vaken och vrålade, sparkade, klöste, asgarvade, grät om vartannat till 22.30.

Mysig och lugn kväll vi fick, Kärleken och jag… Inte.

Och nu håller Kärleken på och nattar henne, har hållt på 40 minuter. Och ungen vrålar. Nyss bet hon sig så hårt i armen att hon började gråta.

Herregud, ska inte det här med sovandet gå i perioder? Den här perioden har hållt på sen mitten av september. Sen hon var tre månader. Nu är hon sju. Räkna själv… Och alla som sa att det blir mycket bättre med sömnen och rutiner och ALLT efter tre månader. Jag säger att det är då helvetet börjar!

Det ljuvliga helvetet :) För trots allt så älskar man den här lilla terroristen bortom alla gränser.