Herrejisses

Åh, puh, vilken dag!

Jag mår ungefär lika bra som en potta skit luktar. Elvira har fått riktigt otäck skrällhosta och sover inte utan ligger och gallskriker i sin säng, trots Alvedon och Nezeril. Kärleken springer som en skållat troll mellan hostande och gallskrikande bebis och feberyrslig sambo.

Inte kul! Inte kul alls!

Imorgon har vi fått läkartid för Elvira.

Hoppas den här pesten går över snabbt. Usch och fy! :(

Rapport från en sjukstuga

Uh, här är vi sjuka.

Det började natten till igår med att jag hade för bedrövligt ont i halsen och Elvira sov uruselt. Under dagen mådde jag sämre och sämre, Elvira däremot var det inget fel på. Kanske lite gnälligare än vanligt.

Jag var yr som en höna, mådde illa, kräktes, hade ont i halsen och kände mig febrig. Det var så pass illa att Kärleken fick stanna hemma från jobbet för att ta hand om Elvira. Jag var så yr och matt att jag var rädd att svimma med henne i famnen. (=dåligt)

I natt har jag vaknat varje gång jag har svalt – det har känts som om någon har slagit mig över strupen varje gång jag svalt. Jag fick ligga kvar i sängen medan Kärleken gick upp med Elvira imorse. Nu är jag inte riktigt lika matt, men har hela huvudet fullt med snor, en dundrande huvudvärk och ont i halsen.

Elvira är snorig och slemmig, hostar och det piper när hon andas. Bara hon inte åker på förkylningsastma. Kärleken har astma och jag har förkylningsastma, så helt osannolikt är det ju inte. Men hon är pigg och glad. Det är inte jag. Långt därifrån. Lika fräsch som en begagnad, urvriden disktrasa. På ett ungefär.

Det är faktiskt det enda “dåliga” med att ha barn – man kan inte vara sjuk. Elvira kräver ju sitt ändå, oavsett om jag är frisk eller har 40 graders feber. Tur att vi är två! Hur gör man när man är ensamstående? Det måste vara ungefär hur jobbigt som helst.

Nu ska Kärleken ta med sig Elvira och åka iväg och proviantera lite. Jag ska slänga mig på soffan och sova. Kanske ta ett par Alvedon till…

*ynk*