Bakslag?

Jag tror det första riktiga bakslaget kommit.

Natten till idag vaknade Elvira åtta gånger på 12 timmar. Vi hade några teorier om att det var för att det var Kärleken som hade natten, Elvira har vant sig vid att det är jag som nattar och kommer på natten om hon ropar. Pappan har ju jobbat.

Men idag tyckte jag att jag kanske, eventuellt såg något litet vitt i tandköttet i överkäken. Är det tänder på gång, månne? Och hon har ju lite rinnsnuva och dreglar en del. Och idag har hon inte haft nån vidare aptit. Ikväll ville hon inte ens ha fruktpuré (!!)

Man får ju inte känna efter i hennes mun, så det är svårt att säga. Det vore nästan skönt om det var det det berodde på. Då har man en förklaring.

Jag är livrädd att det här helt plötsligt ska sluta funka. Då har vi inget mer att ta till. Då kommer jag på allvar hamna på hispan, jag orkar verkligen inte ha det som vi hade det!

Ikväll fick hon en Alvedon innan sängdags. Hon var ledsen, gnällig och inte alls sig lik.

Hittills verkar det inte ha någon effekt. På knappa timmen har hon vaknat fyra gånger.

Och ångestklumpen i magen bara växer.

Nejnejnejnej, snälla lilla barn, börja inte om med dina hemska nätter! Mamma och pappa måste få sova! Och du med!

Var det för bra för att vara sant?