Aha

Tänderna i överkäken har ju brutit igenom sen igår! Elvira har nog inte så ont av tandsprickningen längre. Så det är säkert därför hon sover gott om natten. (Hoppas såklart på en lika bra natt i natt!)

Allt var frid och fröjd med tänder och mage och sömn. Ända tills vi lekte på mattan på Elviras rum. Hon rullar nu från mage till rygg. Hon avskyr ju att ligga på mage, så hon rullar över på rygg det första hon gör när jag lägger henne åt “fel” håll.

Med lite hjälp kan hon också rulla från rygg till mage. Så vi höll på och rullade och rullade där inne på den mjuka goa mattan på hennes rum.

Sen tappade hon balansen på något mystiskt vis när hon låg på mage och drämde rätt ner på pusslet som låg framför henne. Med munnen före. Rakt på kanten på pusslet.

Ojojoj, vilken ledsen bärfis vi fick då! :(

Hon blödde ur munnen och självklart var det runt en av de nya tänderna som det blödde. Ja, och underläppen fick ett litet hål också.

Jag ringde till tandläkaren, bara för säkerhets skull. Man vill ju inte att det ska bli nåt knas med de små gaddarna!

Vi fick en tid som i morgon. Ja, de har tydligen öppet på lördagar också.

Det blir premiär hos tandis för lillprutt. Jag ska göra allt i min makt för att inte överföra min tandläkarskräck på henne.

Återstår att se om vi

  1. Får igång bilen imorgon
  2. Kommer fram på de igensnöade kostigarna
  3. Tar oss hem från stan igen utan att fastna i en snödriva eller kana ner i diket

Önska oss lycka till…

Tio timmar

Okej. Alltså, jaha!

Igår somnade Elvira 18.40, utan gnäll eller gråt.

Hon hojtade till ett par gånger under kvällen, men inget som krävde någon insats – hon somnade om själv.

Första gången som vi (läs: Kärleken) behövde gå upp var klockan 04.40.

Det betyder tio timmar på raken, det! Tio timmar!

Hon stökade en del fram till kl 05, sen tror jag inte att Kärleken behövde gå upp nåt mer. Klockan 7.40 var det morgon.

Nöjd är en underdrift!

(Synd bara att jag satt och la pussel till efter midnatt. Särskilt utvilad känner jag mig inte. Men det är helt självförvållat.)

Gissa om sömntutan var hungrig när vi gick upp! En hel portion gröt slank ner på nolltid. Hon gapade efter mer, så hon fick en deciliter välling också. Hade inte vällingen tagit slut i flaskan, hade hon lätt sörplat i sig mer! Tror jag det. Hon får ju kvällsgröten kl 18, så då har hon varit utan mat i nästan 14 timmar.

Nu ropar hon på mig, min lilla bärfis. Mamma är så tråkig när hon sitter med den där apparaten i knät.