Nya rutiner

De bra nätterna fortsätter.

Elvira är supertrött på kvällarna – jag försöker hålla henne vaken till 19, men lyckas oftast inte. Jag vill ju inte att hon ska bli så trött att det slår över. Runt 18.30 ligger hon i sängen, somnar direkt utan gnäll. Hon brukar ropa till ett par gånger under kvällen, men somnar om på några sekunder, så jag behöver inte gå upp.

Eventuellt vaknar hon en gång framåt småtimmarna, då brukar det räcka med att jag går in till henne en gång, så somnar hon om. Runt 7.30 tycker hon det är morgon.

Det innebär att hon ligger 13 timmar i sängen, de senaste nätterna med inget eller endast ett uppvak.

Eftersom hon inte får mat på nästan 14 timmar är hon hungrig som en varg och på ett jäkla humör på morgonen innan hon fått sin gröt.

Tidigare har hon inte velat ha så mycket frukost, en halv tallrik gröt eller så. Nu är det som om det inte finns någon botten i henne. Hon äter och äter.

Tidigare har hon inte heller velat ha någon mellis innan lunch. Nu dricker hon en flaska välling till mellis.

Ja, ätandet fortsätter hela dagen. Jag tycker inte vi gör annat än att mata den här lilla gapande fågelungen. Mer, mer, mer :) Jag tror faktiskt att hon äter mer än vad jag gör på en dag!

Sömnen på dagen fungerar också suveränt. Jag lägger ner henne i sängen, pussar på pannan. Hon ligger och leker en stund, pillar på snörena till spjälskyddet, kryper omkring, gosar med kuddarna. Sen somnar hon.

Idag stod jag i dörren och kikade in genom springan när hon höll på. Hon lekte med snöret till spjälskyddet och vilade huvudet mot en kudde. Hon somnade så – med handen ut genom spjälorna, pannan mot spjälorna. Mammas lilla gullunge!

Hon har blivit så mycket rörligare de senaste dagarna. Hon vänder sig obehindrat både hit och dit, hon försöker dra sig upp till stående genom att ta tag i mina ben eller armar. Hon gillar att böka omkring och mysa i mitt knä. Hon bökar omkring så mycket i sängen på dagarna att vi sänkte ner sängbotten idag. Rätt vad det är drar hon sig upp och ut över kanten. Hemska tanke!

Ibland kan hon sitta och leka med sina leksaker en stund, men för det mesta vill hon röra på sig. Vilket ju är svårt, eftersom hon inte kan krypa. Då får man hålla i henne, så hon kan hoppa, kräla, kasta sig, böka, stå på huvudet.

Det tar nog några dagar innan vi kommer in i det här nya med ett extra mellis och hur man ska lägga sovtiderna när hon vaknar lite tidigare och äter oftare.

Och hur kan jag vara så infernaliskt trött, trots den goda sömnen? Det är ett mysterium!

Jag var så trött idag att jag snubblade i trappen på väg upp för att hämta Elvira när hon sovit på eftermiddagen. Jag snubblade och trampade snett och AJ som F*N, min fot! Högerfoten, såklart. Med det taskiga, nästan avslitna ledbandet från ett snedtramp under en volleybollmatch för en herrans massa år sen. Det måste varit typ 1997 eller -98, det var när jag var på behandlingshemmet iaf.

Hur som helst, foten ser ut som en blågrön medicinboll, ungefär. Inte vet jag om nåt är av där inne. Jag får väl åka till doktorn imorn om det inte är bättre.

Nu ska jag gå och lägga mig, trots att klockan bara är 21. Jag är så trött, så trött.