Herr Ågren

Jag sitter här med Herr Ågren i soffan. Vill att han ska gå hem till sitt igen, men han fattar inte när det är dags att gå, när festen är slut.

Kvällarna har blivit för bedrövliga! Som förr. Precis som förr.

Idag höll jag henne vaken länge så hon var riktigt, riktigt trött när det var dags för sängen. Och visst hjälpte det. Hon somnade som en sten.

I en timme. Sen vaknade hon tre gånger på en timme och sedan dess har hon varit vaken.

Vi springer som skållade troll i trappen, kan inte sitta ner och ta det lugnt med varandra. Precis som förr. Jag VILL inte ha det som förr! Jag orkar inte med det!

Jag känner för att gråta.

Fryser gör jag också. Och har ont i skallen och i fotlederna och i fogarna.