Ingen rast…

… och ingen ro.

Tand nummer sju har äntligen brutit igenom. Skönt, kan tyckas. Om det inte vore för att tand nummer åtta redan är på gång.

Stackars mammas lilla tandtroll!

Nya regimen verkar fungera bra. Natten har varit okej, fram till 5.3o. Då var det tänderna som spökade igen. Gråta, gnaga, slita, dra.

Ikväll åker vi hem till pappan. Partnern åker med upp i bilen och tar tåget hem imorgon. Jag vill helst slippa skrikfest i bilen på hemvägen. Då är det bra att ha sällskap med sig som kan ta hand om kråkan medan jag kör.

På tal om kråkor förresten – jag kommer ha svårt att kalla kråkan för kråkan framöver kan jag tro. Eftersom jag just läst de första kapitlen i boken Kråkflickan. Maken till obehaglig bok! Brr!

Sista natten

Natten till idag var ingen höjdare, men det hade jag inte heller väntat mig. Jag får helt enkelt ta att det blir jobbigt ett tag tills kråkan vant sig vid den nya regimen.

Förmiddagen var heller ingen höjdare. Hade inte väntat mig att det skulle bli det heller. Det tog en timme innan kråkan somnade och hon sov i 35 minuter (i vanliga fall sover hon 1½ timme).

Så det var en trött unge jag packade in i bilen och tog med ut på stan. Och sen hem till bror med familj. Hon somnade en liten stund i bilen.

Hon sov även i bilen på vägen tillbaks till mormor.

Sen var det ful rulle i badet en stund, gröt och efter lite kink somnade hon. Och mamman hoppas på en lugnare natt, för jag är mer död än levande av trötthet.

I natt är sista natten här för den här gången. Imorgon kväll åker vi hem till pappan igen. Han jobbar visserligen natt, så vi kommer inte träffa honom förrän på måndag morgon.

Åh, som jag saknar min Kärlek!

Tänka sig att jag skulle hitta kärleken i mitt liv i en krogkö. Bara sådär. Helt otippat. Och tänk att det blev vi tillslut. Och att vi har världens bästa lilla monsterbarn. Jag är lika kär idag som jag var för tre år sen. Om inte mer.

(Idag såg jag en så otroligt vacker brudklänning när vi var på stan.)

Nog nu

Nu börjar jag få nog!

Det tar evigheter innan kråkan somnar och man måste sitta och punktmarkera henne tills hon somnar. Men nu sätter mamman ner foten.

Jag kan inte sitta där i flera timmar för att hon ska somna. Idag på eftermiddagen somnade hon inte alls, trots en timmes punktmarkerande och trekvarts bilåkande.

Hon somnade visserligen som en sten på kvällen, bara för att vakna 2½ timme senare. Och hon är fortfarande vaken – snart två timmar senare.

Nu ska kråkan lära sig att somna själv igen. Så mamman får sova på nätterna.

Hon ska inte behöva sällskap för att kunna somna. Det tar bara längre och längre tid och hon vaknar ofta på nätterna och kan inte somna om själv – vilket innebär att jag måste upp och stoppa om henne mellan fyra och tio gånger per natt.

Just nu står hon upp i sängen och gallskriker av ilska. Jag går in och lägger henne ner och stoppar om henne, klappar och pussar och går ut igen. Samma visa om och om igen.

Nu är hon lugn, har fattat grejen. Smart unge, det där. Bara jääävligt envis! Tur att mamman är mer envis.

Heldag

Åhå, så trött jag är. Trots att jag fick sovmorgon till 10.30. Mormödrarna gick upp med kråkan imorse – jag var halvdöd av trötthet efter en stökig och orolig natt.

När kråkan vaknat efter förmiddagsvilan åkte vi iväg till min fd chef. Hon är hemma, mammaledig med en liten sexmånaderstös. Kråkan lekte med bebisens leksaker tills att bebisen vaknade och kom ner till oss i köket. Då ställde sig kråkan upp mot gåstolen där bebisen satt (hon tycker det är jättekul med andra barn!) och vrålade sitt monstervrål, bara någon decimieter från bebisens ansikte.

Hahaha, stackars lillskruttan blev ju helt förskräckt och började storgråta.

Det är inget lugnt och tyst litet barn vi har :D

Efter utsökt lunch och efterrätt bestående av mumsig kladdkaka var kråkan så himla trött att det bara var gnäll och skrik och kink. Inget var bra. Så vi satte oss i bilen och åkte hem. Kråkan somnade på en halv minut i bilen, men sov bara 20 minuter.

Vi åkte i princip bara hem och drack välling och sen tog vi med oss mormödrarna till en lågprisbutik några mil norröver. Där shoppade mormor loss på bebiskläder, kan man lugnt säga. Så nu har vi en vår- och sommargarderob till lillkråkan.

Det var tur jag var med – annars hade det bara blivit rosa lullull och klänningar för hela slanten ;) De hemskaste plaggen satte jag P för ;) En klänning blev det faktiskt. En rosalila. Annars var det byxor, shorts, bodys och någa t-shirts och en vindjacka. Ett par snickarbyxor också.

På vägen hem stannade vi till i byn och köpte pizza som vi tryckte i oss här hemma. Påskmust för mig, vin för mormödrarna. Gröt till kråkan.

Nu har kråkan slocknat som ett litet ljus och verkar sova hyfsat bra. Hoppas att det fortsätter så resten av natten – de senaste nätterna har inte varit allt för roliga. Hoppas att den där rackarns tanden har brutit igenom.

Nu ska jag krascha i soffan. Jag är helt slut, jag med, trots den långa sovmorgonen.

Tand

Det blev ändå en hygglig natt. Om man bortser från att kråkan var vaken mellan fyra och halv sex. Hon försökte verkligen somna om, låg och vände och vred sig, suckade, gäspade, pillade med filten, krafsade lite. Gnällde till några gånger, satte sig upp. Stökade runt och kunde inte komma till ro helt enkelt.

Å andra sidan sov hon till 8.20 när hon väl somnade om, så jag var inte helt död av trötthet.

Och nu på kvällen fick hon en Alvedon en timme innan läggdags och hon somnade relativt snabbt. Men vaknade trekvart senare och var jätteledsen :( Hon kliar sig i munnen, gråter, biter tag i sin pyjamasärm och sliter och drar, tuggar på fingrarna och är allmänt olycklig. Stackars liten kråka! :( Och dumma, dumma tand som kliar och gör ont och som inte vill bryta igenom!

Dessutom är aptiten usel. Hon vill helst bara ha välling och vatten. Knapra på smörgåsrån går också bra.

Att det skulle vara så jobbigt när ens allra mest älskade lillkråka har ont och är olycklig – det kunde jag inte föreställa mig innan hon kom. Och jag begriper inte hur man står ut om ens barn blir allvarligt sjukt. Åh, hemska tanke! Jag går närapå sönder bara av tandsprickning.

Det är nog otillräckligheten som är det jobbigaste. Oförmågan att ta bort det onda och obehagliga.

Att jag skulle bli en sån hönsmamma… Vem hade kunnat tro det?

Just den här vargen kan jag inte skydda dig mot, älskade lilla barn. Men jag lovar att det går över och blir bättre och tills dess ska jag trösta och krama precis så mycket du vill och behöver. Mamma finns alltid här. Det finns inget jag inte skulle göra. Om jag bara kunde…

Hjärtat mitt

Usch och fy, vilken natt :( Liten kråka har sovit oroligt, vaknat en eller ett par gånger i timmen hela natten. Jag tror att det kan vara tand på gång, hon är lite svullen i tandköttet och man kan se lite vitt skymta fram.

Så det var en trött liten kråka och en nära på komatös mamma som masade sig upp idag. Hon har velat sova mest hela dagen och fått rejäla vredesutbrott titt som tätt av trötthet. Ändå har hon sovit drygt tre timmar idag på dagen.

Efter lunchvilan åkte vi iväg till bästvännen. Det var kanske det roligaste stället ever! Två hundar och massor av spännande leksaker i Linis rum. Dessutom bjöds det på smörgåskalas. Hon åt så mycket smörgås att hon knappt ville ha någon middag.

Det passade ju alldeles utmärkt att det blev kalas av det hela, med tanke på vilket namn som står i almanackan idag :) Både mormor och kråkan har namnsdag.

Därifrån åkte vi till ett café och träffade nattmamma från behandlingshemmet. Åh, så gott det var att träffas och kramas! Elvira fick en så fin present att jag blev alldeles tårögd. Ett påskägg i porslin och när man öppnar det så ligger det ett litet silversmycke i form av Tingeling där i.

Vi stannade inte så länge eftersom klockan var mycket – det började bli dags för kvällsgröt och sen hopp i säng.

Lättare sagt än gjort.

Jag vet inte vad det är med min älskade lilla kråka. Hon fick Alvedon innan sovdags, men det tog 1½ timme innan hon somnade och som hon vrålade innan dess! Hon somnade till, men vaknade och skrek, somnade vaknade och skrek. Det verkar som om hon har ont. Men var? Magen?

Usch, jag känner mig så maktlös. Det finns inget jag kan göra mer än att pussas, klappa, sjunga, prata, krama och klia håret. Men det hjälper inte. Hon skriker sig svettig och ålar omkring i sängen, kommer inte till ro. Nu sover hon men vaknar till och gråter i sömnen flera gånger i timmen.

Mammas älskade lilla unge. Vad ska jag göra?

Jag ser inte fram emot den här natten!

Ja de e våååren

Det är väl på sin plats med en uppdatering, kan jag tro.

Igår kväll efter kråkans kvällsgröt packade vi in oss i bilen och styrde kosan västerut. Kråkan somnade på motorvägen mellan Enköping och Västerås. I Örebro stannade jag och kissade och köpte kaffe – kråkan vaknade och var ledsen, men somnade på stört när hon fick nappen. (Jo, i bilen får hon fortfarande ha napp. Man vill helst slippa skrikfest i bilen och napp fungerar bra som ljuddämpare.)

Strax innan Götene vaknade kråkan med ett vrål. Jag stannade och pratade med henne, hon fick vatten och napp och allt var frid och fröjd tills jag satte mig där fram igen. (Kråkan sitter bakåtvänd i baksätet – alla tester jag läst visar att det tryggaste stället i bilen är i baksätet.) Det vrålades å det grövsta i kanske fem mil. Vad gör man? Det var “bara” ilskevrål, hon var inte ledsen eller rädd. Bara heligt förbannad. Jag pratade med henne, sjöng för henne, tände lampan där bak så hon kunde se mig i spegeln. Till slut somnade hon. Av utmattning, antar jag.

Det är så fruktansvärt hemskt, jag känner mig som världens absolut sämsta mamma. I mina mörka stunder tänker jag att jag skadat älskade kråkan för livet, att hon kommer bli en otrygg liten unge som inte känner sig älskad. Hu! Jag som älskar mig halvt ihjäl varje dag. Jag tänker att nu måste hon bara hata mig och inte vilja se mig mer. Ändå så ler hon mot mig och vill komma upp i min famn och kramas.

Och jo, jag tror hon är trygg. Hon är inte rädd för främligar (eller fan själv – om hon inte är trött, då blir hon rädd bara man nyser) och hon ger sig iväg på långa upptäcksfärder utan att se sig om efter oss. Och när hon utforskat klart kommer hon tillbaks och vill kramas lite. Hon blir inte rädd om någon höjer rösten – då skrattar hon bara.

Nåja. Sidospår.

Vi kom fram 22.45 och jag packade ur bilen och fällde ut resesängen. Bytte blöja och sen hopp i säng för kråkan. Jag trodde det skulle dröja evigheter innan hon skulle somna av allt ståhej som blev när vi kom hit. Och dessutom i en ny säng. Jag hade visserligen med hennes täcke, hennes kudde, lakanet och snuttefilten. Hon låg och krafsade på nätet i resesängen ett tag, stökade och körde sin “nanananananablablabla”-ramsa och sen somnade hon. Tjugo minuter, kanske.

Och sov hela natten till klockan 6 då hon satte sig upp halvt i sömnen. Jag la henne ner och hon somnade om till klockan 7.

Sen har det varit full rulle hela dagen. Hon har jagat hund, jagat katt, läst alla mormors tidningar, rivit sönder mormors blommor, pekat ut varenda lampa i hela huset, utforskat alla rummen, närapå ätit ur kattlådan och klättrat lite i mormors gardiner.

Hon har dock varit ganska trött och sovit mycket mellan varven. Och som en slagen hjältinna slocknade hon som ett ljus sju minuter efter jag lagt henne i sängen nu i kväll.

Mormödrarna har telefonen på döv-volym och likaså radio och tv. Så kråkan vaknade just när telefonen ringde – hon är ju inte van vid alla dessa ljud och det är mer lyhört här än hemma. Dessutom sover hon på övervåningen hemma och här finns det bara en våning. Hon sover i rummet mellan vardagsrummet (tv’n) och arbetsrummet (telefonen). Men hon somnar ju om direkt, bara man stoppar om henne.

Imorgon ska vi in till stan och träffa nattmamma från behandlingshemmet. Vi tar nog en sväng till grannstan och träffar bästvännen med tjocka magen också! (Bebisen kan ju komma när som helst nu! Wiiiii!)

Ja, det är många som ska hälsas på och mycket som ska göras den här veckan. Det blir så när man bor långt bort och kommer “hem” så kort tid som en vecka ändå är.

Tjoflöjt

Här händer det grejor, vill jag lova.

Kärleken berättade att lilkråkan ställde sig upp mot soffan (det är vanligt förekommande nowadays). Sen kom hon på att hon måste undersöka något hon hade i händerna och släppte därmed taget med händerna om soffan. Och stod alltså alldeles själv i tre, fyra sekunder. Innan hon kom på vad det var hon gjorde. Då började hon illtjuta och satte sig ner :)

Mamma är så stolt över lillkråkan! :)

Det har dessutom varit ännu en bra natt, så nu börjar jag tro på att det kanske vänder. Det tar visserligen en halv evighet innan hon somnar dagtid, men hon är åtminstone inte helt rabiat innan hon somnar. Så länge man sitter vid hennes säng, vill säga. Så fort man reser sig för att gå ut börjar cirkusen.

Men snart nog kan vi börja lära henne somna själv igen. När vi hämtat oss från den här pärsen.

Vänder det?

Börjar det vända nu? Kan det vara så? Åh, som jag hoppas!

Igår gick det bra att få lillkråkan att sova två gånger på dagen, trots att det tog lite tid för henne att somna. Och det tog inte allt för lång tid för henne att somna på kvällen heller. Hon vaknade till ett par gånger på kvällen, men somnade om snabbt igen.

Sen sov hon hela natten utan att vakna en enda gång! Klockan 6 gick jag upp och kollade så att hon levde. Klockan sju var det morgon. Kärleken gick upp med henne och jag låg kvar och trynade till klockan 11!

Efter lite pyssel, lunch och annat så drog jag och lillkråkan iväg med bilen till stora djursjukhuset för att hälsa på. Kråkan somnade i bilen och var yrvaken när vi kom fram. Hon har nog aldrig sett så mycket folk på en och samma gång. Hon var alldeles tyst och storögd. Jag tror aldrig hon varit så tyst så länge tidigare :)

Vi var inte där så länge. Kråkan var trött och somnade i bilen på vägen hem. Jag var också trött när jag kom hem, men slängde in en maskin tvätt, förberedde middag, matade och nattade barn innan jag slog mig ner framför tvn och intog thaiwoken Kärleken lagat. Mums! Sen slocknade jag som ett ljus.

Nu känner jag i alla fall att jag kan köra bil en liten stund utan att totalhaverera. Jag har inte haft någon huvudvärk idag heller.

Så kanske vänder det nu. På flera olika sätt.

Ful ovana

Det usla sovandet fortsätter. Igår var det kvällen som var jobbig. Kråkan sov en timme eller så, sen var hon vaken i 2½ timme och vägrade somna om. Så mycket för vuxentid, bara Kärleken och jag… Men natten var relativt bra. Kärleken fick gå upp två gånger och jag var upp två gånger (det var omöjligt att få liv i Kärleken och varför insistera på att han ska vakna när jag ändå redan var vaken).

Idag har vi varit på tiomånaderskontroll på BVC. Kråkan charmade sköterskan med sitt ljuvliga leende och busiga uppsyn. Hon fick MVG på allt utom att slå ihop klossar. Det hade hon inte alls lust med, trots att hon faktiskt kan. Hon tycker bara inte det är så kul. Men pincettgreppet sitter som en smäck. Växer så det knakar gör hon – 3 cm på längden och nästan 6 hekto på bredden. Hon är 72 cm lång och väger 8670 gram.  Det skulle inte skada om hon gick upp lite mer i vikt, hon har hamnat lite lite under sin kurva. Men inget som oroade sköterskan.

Efter BVC åkte vi hem och hämtade pappan som tagit sovmorgon. Kråkan somnade i bilen. Vi packade in badkläder och pappan i bilen, sen åkte vi till Uppsala och babysimmade. Idag gjorde hon stora framsteg, kråkan! Så. Himla. Duktig!

Det verkar däremot som om hon skaffat sig en ful ovana. Att bajsa i poolen! Idag var det dags igen! Jag kände hur badbyxan sakta men säkert fylldes av något varmt och fast, allt medan kråkan stånkade och stönade och blev högröd i ansiktet. Det var bara att rusa upp ur bassängen och in på toaletten.

Nu hoppas vi på en lugn kväll och natt.

Jag har förresten beslutat mig för att plocka ut spiralen. Jag blöder två veckor i stöten. Orka! Nu har jag beställt teststickor till p-datorn. Jag ska sparka igång den och när den är up and running ordentligt, framåt sommaren skulle jag tro, så åker spiralen ut. Nej, inga planer på syskon.

På söndag bär det av till västsverige på en vecka. Kärleken ska åka på kurs. Det ska bli så kul och mysigt att träffa familj och vänner! Sen åker vi i princip bara hem, packar upp och om, sen bär det av till Jämtland och släkt och vänner där.

Nu - soffan, bok, filt, påskmust.