Önskelista

Det är synd att det är så långt kvar till födelsedag och julafton. Med tanke på min digra önskelista.

Utan inbördes ordning:

  • Ny mobiltelefon. Jag låter kråkan leka med och äta på på min nuvarande, allt i förhoppningen att den ska gå sönder så jag måste köpa en ny. Det är en väldigt tålig telefon jag har! Jag är imponerad över hur högt den studsar när kråkan kastar den i golvet från soffan!
  • Digital systemkamera. Min kamera har försvunnit. Jag har letat mig fördärvad i flera månader – den är borta.
  • Tandblekning
  • Lite nya kläder. Jag kan inte ens minnas när jag köpte nya jeans senast. De jag har nu är fortfarande lite för små. Fast förmodligen är det min röv som är för stor.
  • Ny frisyr och ny hårfärg. Jag vet precis hur jag vill ha det!
  • En dag och en natt alldeles för mig själv. Ensam. Solo. Läsa, slösurfa, sova, ta ett långt bad, fila fötterna, äta i lugn och ro, se på tv. Sova tills jag vaknar och äta frukostbuffé i lugn och ro. Kanske till och med läsa en tidning samtidigt.

Jag får tillbaks 4 000 på skatten. Det hade varit fint om det hade varit en nolla till efter…

Jessss

En hel dag utan huvudvärk! *pepparpeppar* Det var två veckor och två dagar sen senast! Att tröttheten står som spön i backen är en helt annan sak. Det kan jag stå ut med, bara jag slipper huvudvärken!

Jag har till och med fått Elvira att sova två gånger på dagen idag. Inte utan en massa bök och stök och massiva protester, men ändå. När hon väl somnar sover hon dryga timmen. Och mamman får en chans att vila upp sig.

Idag har lillkråkan pillat och tagit sig ganska mycket åt öronen. Jag var öronbarn när jag var liten. Hon har varit snuvig ett tag, men det har jag tolkat som tandsprickning. Ingen feber och glad som en liten lärka på dagarna, leker och står i alldeles på egen hand. Men jag tänkte be någon kika i hennes öron på torsdag när vi ska till BVC på tiomånaderskontrollen.

Tänk vilken skillnad det är på kråkans humör sen hon började röra sig runt för egen maskin! Vi har en superglad och nöjd bebis som kvittrar som en liten fågel, vrålar som en vrålapa, tjuter som en siren och skrattar som en hyena hela dagarna. Utom när det ska sovas, då.

Nu vet jag också varför hon vaknar så ofta på natten.

Hon vänder sig till mage och i sömnen vet hon inte hur hon ska göra när hon ska vända sig till rygg igen. Det enda hon vet är att från liggande på mage kan man sätta sig. Så hon sätter sig upp, trots att hon inte alls vill. Och där sitter hon och gråter tills man kommer och lägger henne. På rygg. Hon somnar i det att man håller i henne, innan hon ens ligger på rygg igen.

Hon är väl så trött på natten, lilla kråkan, att hon glömmer bort hur man gör när man vänder sig till rygg igen. Hon gör ju inte så mycket sånt på dagarna längre. Hon sitter, kryper och står hela dagarna. Så nu ska vi börja öva hur man gör när man vänder sig från mage till rygg.

Just nu njuuuuter jag av tystnaden här hemma. Kärleken har tagit kråkan med sig ut för att veckohandla. Själv har jag sanerat krigszonen och nu kokar en linssoppa på spisen. Det luktar curry och garam masala.

Eftersom jag varit huvudvärksfri idag och kråkan har sovit på dagen, så hoppas jag att Kärleken kan åka och jobba imorgon. Visserligen är det supermysigt att ha honom hemma, för mig får han gärna vara hemma jämt, men vi blir ju inte rika av att jag ska vara sjukskriven och han föräldraledig.