Nog nu

Nu börjar jag få nog!

Det tar evigheter innan kråkan somnar och man måste sitta och punktmarkera henne tills hon somnar. Men nu sätter mamman ner foten.

Jag kan inte sitta där i flera timmar för att hon ska somna. Idag på eftermiddagen somnade hon inte alls, trots en timmes punktmarkerande och trekvarts bilåkande.

Hon somnade visserligen som en sten på kvällen, bara för att vakna 2½ timme senare. Och hon är fortfarande vaken – snart två timmar senare.

Nu ska kråkan lära sig att somna själv igen. Så mamman får sova på nätterna.

Hon ska inte behöva sällskap för att kunna somna. Det tar bara längre och längre tid och hon vaknar ofta på nätterna och kan inte somna om själv – vilket innebär att jag måste upp och stoppa om henne mellan fyra och tio gånger per natt.

Just nu står hon upp i sängen och gallskriker av ilska. Jag går in och lägger henne ner och stoppar om henne, klappar och pussar och går ut igen. Samma visa om och om igen.

Nu är hon lugn, har fattat grejen. Smart unge, det där. Bara jääävligt envis! Tur att mamman är mer envis.