Ingen rast…

… och ingen ro.

Tand nummer sju har äntligen brutit igenom. Skönt, kan tyckas. Om det inte vore för att tand nummer åtta redan är på gång.

Stackars mammas lilla tandtroll!

Nya regimen verkar fungera bra. Natten har varit okej, fram till 5.3o. Då var det tänderna som spökade igen. Gråta, gnaga, slita, dra.

Ikväll åker vi hem till pappan. Partnern åker med upp i bilen och tar tåget hem imorgon. Jag vill helst slippa skrikfest i bilen på hemvägen. Då är det bra att ha sällskap med sig som kan ta hand om kråkan medan jag kör.

På tal om kråkor förresten – jag kommer ha svårt att kalla kråkan för kråkan framöver kan jag tro. Eftersom jag just läst de första kapitlen i boken Kråkflickan. Maken till obehaglig bok! Brr!