Ibland

Jag är alltid lycklig. Eller… Min grundkänsla är lycka – jag mår bra. Trots att vissa dagar är jävliga, jag är trött, ledsen, arg och jag bara vill vara ifred. Men där under är jag lycklig, jag har allt jag vill ha i mitt liv. Allt jag någonsin önskat och lite till.

(Min barndomsdröm, det som jag fantiserade om när jag var liten, det var att bli djurdoktor och få ta hand om sjuka djur. Jag ville ha en snäll och snygg man och en dotter. Jag ville bo i ett rött litet hus långt ute på landet och elda med ved. Det är få förunnat att få leva sin dröm. Jag drömde också om att kunna försörja mig på att skriva. Det är ett projekt jag ska ta tag i en dag. Hittills har mitt skrivande inte inbringat några större summor – jag vann 5000 kr i en novelltävling -97 och så har jag sålt några artiklar, med det är allt. På senare år har jag inte skrivit något. Inte något alls utöver de få orden jag får ur mig här och här bara blajar jag.)

Jag är alltid lycklig.

Men ibland. Ibland är det som om det liksom väller över mig. Som en varm, blodröd våg som sköljer över mig. Den får mig att dra efter andan, det stockar sig i min hals.

Det hände för ett par dagar sen.

Jag kom ut i köket. Vid spisen stod kärleken och lagade middag. Vid bordet satt Elvira i sin stol och åt kex.

Och jag tänkte: vem är den vackre mannen, den där grekiske guden som står vid min spis och lagar mat? Hur kom han hit? Hur kan han vara så vacker, ha så starka armar och så varma ögon, ett sånt gnistrande leende? Vad gör han i mitt kök?

Och jag tänkte: vem är den lilla flickan, den gråögda lilla tufflan med stora tänder och mjuka, mjuka kinder som sitter där och knaprar på kex? Hur kom hon hit? Hur kan hon lukta så gott, hur kan hennes leende och skratt få tiden att stanna, hur kan hennes tårar få tårarna att stiga i mina ögon? Hur kan hennes armar runt min hals, hennes huvud mot mitt nyckelben vara den finaste gåvan? Vad gör den här underbara ungen i mitt kök?

Det här är min familj.

Min familj som jag älskar så gränslöst och villkorslöst, som jag skulle göra allt för.

One more down…

… en himla massa kvar. Punkter på att-göra-listan alltså.

Igår köpte jag present till gudbarnet Linisen som fyller tre år imorgon. Jag fick till och med iväg paketet med posten i tid. Men postgången mellan här och västsverige är inte så bra…

Andra saker:

  • Jag är hittat min kamera som varit som bortblåst sen i januari!!! Wiiii! Var den var? Bakom/under skostället i hallen. Vilket tydligt visar att jag borde dammsuga på de där oåtkomliga ställena lite oftare… Hur den hamnat där? Ingen aning.
  • Vi kom iväg på babysim igår. Kråkan har fått ett nytt namn där. Propellern. Hon är helt vild i bassängen! De andra barnen blir rädd för henne när hon plaskar och stänker :D Igår var det premiär för henne med flytväst. Det gick hur bra som helst! Och hon dök två gånger utan att få kallsup! Mammas lilla sjögurka!
  • Jag har hamnat i ett “lässtim”. Äntligen! Det är en underbar känsla att ha den där boken som man bara längtar efter att få fortsätta läsa. När man inte ka slita sig, man bara måste få veta hur det går. När man tänker “bara ett kapitel till”. När man lever sig in i boken och tänker på den de stunder man inte läser. SOM jag har saknat det. Jag har inte haft ett sånt lässtim på många, många år! När jag pluggade var jag så mätt på att läsa facklitteratur, att jag inte kunde förmå mig att läsa skönlitteratur på “fritiden”. Sen dröjde det ett par år och sen kom Kråkan och med henne den stora tröttheten. När man är så trött att man gråter och inte ens kan koncentrera sig på tv, då är det omöjligt att koncentrera sig på att läsa. Men nu! Äntligen! Vad jag läser? Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani. Jag gillar den. Mycket. Och jag kan inte ens förklara varför. I mitten av boken är det ganska mycket tantsnusk, men hey, man kan faktiskt lära sig att gilla tantsnusk också. För nu är jag närmare 40 än 30 och mamma och då får man gilla tantsnusk!
  • Kärleken har äntligen gått av sin nattsnurra (bortsett från två nätter nästa helg) och är hemma några dagar. Oh, joy!

Nu ska jag läsa ut min bok och sen trilla i säng. Imorgon är det min tur att ha sovmorgon. Ljuvligt! När jag vaknar ska vi bocka av några punkter till på listan. Vi ska köpa nya utemöbler och ett nytt batteri till min gamla Honda. När (om?) jag sparkat igång skrället ska jag fylla på luft i däcken, spola av den allt pollen och så ska den ut på Blocket igen. Det var ingen som ville ha den i höstas. Hoppas på bätre tur nu.

Det är ingen av er som vill köpa en Honda Civic 5 dr -97 med nya bromsar fram, nya sommardäck, vinterdäck som håller en säsong till, går som en klocka, aldrig några bekymmer på besiktningar, servad regelbundet, lite rost på skärmarna bak, men ingen rost under, avtagbart drag, c-lås, billig att äga och köra. Den har gått runt 17 000 mil. Har jag glömt nåt? Fråga i så fall. Priset är förhandlingsbart.

Seså, skicka iväg ett mail och köp sen min bil. Okej?! Tack!