Turistattraktion

Idag när vi åkte till öppna förskolan stannade jag på macken för att köpa snus.

På parkeringen stod en turistbuss och runt bussen svärmade ett gäng japaner. De tittade på ogräs och plockade maskorosor. Jo det är sant!

Jag lastade ur kråkan och ställde babyskyddet (som är i minsta laget nu) med henne i bredvid bilen medan jag plockade ut min väska från passagerarsätet.

Medan jag vände ryggen till hade hela gänget med japaner flockats runt kråkan. De tittade och babblade och skrattade och killade henne under fötterna. Kråkan verkade inte bry sig så mycket. Hon stirrade mest på dem som om de vore helt sinnesslöa. De riktigt svärmade runt henne en lång stund och när ena gänget gick, kom det andra och gullade och babblade och petade.

Till sist märkte jag att kråkan tyckte det började bli trist, så då ursäktade jag mig, tog kråkis på armen och gick.

Jisses, har de aldrig sett en unge förr?

Jag är glad att de inte hade en massa kameror och tog kort. Det hade känts obehagligt. Det hade jag satt stopp för.

Grattis till oss

Och just idag när jag köpt hem bubbel och god mat för att fira, ja, då får kråkis ett av sina långdragna inför-sova-utbrott. Nu har hon vrålat en timme. Vi fick skåla som hastigast och har ätit i skift. Vi har varit in till henne ca 20 ggr hittills.

Mysigt.

Men. Varför vi firar? Jo, det är ju sista dagen på min föräldraledighet idag. Det är något att fira.

Men det som är ännu mer värt att fira är att Kärleken fick tjänsten han var och gjorde testerna för. Wihooo! Han börjar i september. (Att det möjligtvis ställer till det med kråkis inskolning på dagis är inget jag tänker oroa mig över nu.)

Jag är så himla stolt över min allra finaste Kärlek! Han är bäst, så är det bara.

Två till

Herregud, jag glömde ju de två viktigaste(?) punkterna på kråkans gilla-lista. Nämligen:

  • Bollar! Hon är totalt bolltokig
  • Sin traktor, som egentligen bara är en bild på en träbit från ett pussel. Ett sånt där pussel med knoppar på. Den bär hon omkring på hela dagarna

Avlider

Uuuuh, jag avliiiider. Man skulle kunna tro att jag håller på och föder barn. Åtminstone känns det så. Nästan.

Idag har kråkis gjort en massa roliga saker!

När pappan kom hem i morse satt kråkis och jag i vardagsrummet och lekte. Jag hörde att Kärleken öppnade dörren, så jag frågade kråkan vem det var som kom. Hon lyssnade och när hon hörde att det var någon ute i hallen gav hon upp ett tjut “BABBA!!!” , så fönsterrutorna nästan sprack och for iväg som skjuten ur en kanon och upp i pappas famn.

Hjärta!

MIN familj! Min ljuvliga familj!

På ÖF fick hon syn på en stor gunghäst de har där. Utan att jag sa något, pekade hon på den och sa “hätt”. Så. Himla. Duktig! Och gullig och söt och BÄST! Och så hittade hon en smula på golvet i köket. Hon tog upp den med sina små, små fingrar, visade den för mig och sa “käp” (skräp).

Ibland vill jag bara äta upp den där underbara ungen som är min :)

Tänk att man blir så glad och stolt. Jag hurrade av glädje och skrattade så jag fick träningsvärk i mungiporna. Mammas lilla älskade kråkunge!

När pappan vaknade i eftermiddags gick jag upp och la mig en stund. Pappan och kråkan gick ut och lekte. Där ute hade kråkis fått syn på katten Mona.

Glädjetjut!

Mona blev helt förskräckt över det tjutande lilla monstret som kom farandes mot henne och rymde fältet. Kråkis efter. Kråkis jagade katten längs med hela grusvägen, bort till gårdsplanen. Vad kan det vara? 50 meter? Vid det laget hade Mona förstått att kråkis inte var så farlig, så kråkan fick andäktigt klappa Monas svans. Längst ute på svanstippen.

Vilken lycka!

Saker kråkan gillar bäst (utan inbördes ordning)

  • Djur (hundar, katter hästar, fåglar)
  • Mjukislejonet
  • Strumpor, tofflor, skor och mockasiner (men bara att bära på – inte ha på sig)
  • Träblomman
  • Öppna förskolan
  • Välling
  • Blommor
  • Bada
  • Tigertavlan
  • Kex
  • Banan
  • Majskrokar
  • Vatten
  • Bli nöffad på magen
  • Knacka på fönstret
  • Banka på elementen
  • Hjälpa till att plocka ur diskmaskinen

Den tiden

Jahapp, då var det dags igen. “Den” tiden på månaden. Förutom att jag mår illa av mensvärken, så håller jag på att blöda ut och tröttman är total.

Tänkte bara ni ville veta.

Eller så inte.

Efter en orolig kväll och morgon masade vi oss upp kl 6.30. Både kråkan och jag var trötta och griniga. Kråkis blev glad igen när pappan kom hem. Det blev jag med, men bara tills han gick och la sig för att sova.

Då hoppade kråkis och jag in i duschen. Värt! Kråkis blir sådär mosigt varm och trött och en flarra välling på det gör att hon somnade som en liten gris på förmiddagen och det gjorde jag med.

Efter lunch åkte vi till ÖF och kråkis röjde järnet (som vanligt). Man får springa efter henne för att få av henne ytterkläderna. Hon vill in och LEKA! Idag var det rutchkanan som var mest populär.

Efter 1½ timme var hon så trött att hon knappt kunde hålla ögonen öppna, så vi åkte hem och drack en flaska välling till och nu sover hon igen. Det ska jag också göra, tror jag.

Idag måste jag ringa kommunen ang dagis. Jag måste vattna i blomlådorna och på väl valda ställen i rabatterna också.

På onsdag börjar jag jobba. Jorå. Hur kan man känna lättnad och ångest samtidigt? Tydligen går det bra, för det är det jag gör just nu.

Gjort är gjort

Minns ni för några månader sen då jag skrev om den där femtonåriga tjejen som är mamma och som bloggar? (Om inte kan ni läsa om det här.)

Jag tänker fortfarande inte länka. Av samma anledning som sist.

Tydligen har soc varit inkopplade men jag vet inte om något händer egentligen. Nu har jag i alla fall gjort mitt och mailat soc i hennes kommun, jag med. Hennes lilla dotter är ett halvår gammal och lever i ett kaos. Jag mår illa och får en stor gråtklump i magen när jag kikar in för att se om det blivit rätsida på saker och ting. (Det har det inte.)

Jag förstår inte varför ingen agerar. Men nu har jag gjort det jag kan göra. (Men mest av allt vill jag ta lilla dottern bort från kaoset och tvinga mamman att söka hjälp.)

Mammans dag

Idag var det visst mors dag. Det hade jag glömt. Kärleken påminde mig när han kom hem från jobbet imorse. Jag fick en varm kram innan han gick upp och la sig.

Ingen ring. Inte ens en nyckelring :D

Kråkis och jag gjorde det som kråkis och jag brukar göra på mornarna. Äta gröt, lyssna på musik, leka, byta några blöjor, titta på blommor, hästar, lampor, öva oss på att prata och på att stå och gå. Idag sa hon “skthäp” om skräp. Och så kan hon stå själv när man ställer henne mitt på golvet efter man burit henne. Ett steg till har hon tagit med.

Oh, well.

Efter vällingen var det dags för förmiddagsluren. På golvet på kråkans rum låg något som jag höll på att snubbla på. Jag blev irriterad. När jag fick gå in och säga åt kråkan att sluta gasta och börja sova, snubblade jag nästan på det igen och tog upp det från golvet.

Det var en presentpåse med något i och bredvid stod en mugg.

Hmm!

I presentpåsen var en guldig stor kartong med Belgiska praliner i! OCH ett presentkort på Växtriket! Whohoo! Muggen var en väldigt, väldigt fin världens-bästa-mamma-mugg :)

Jag blev så glad att jag blev tårögd.

På eftermiddagen knackade det på dörren och där stod ett blombud med en helt ljuvlig bukett blommor. Små, små rosa rosor och någon typ av vita blommor som doftar helt underbart! De ser nästan ut som äppelblom men de sitter som i axform.

På kortet som satt på buketten står det: Jag älskar dig Mamma! Du är bäst! Kramar från Elvira!

Då kom det ett par tårar till :)

Det var meningen att vi skulle äta ugnsbakad falukorv till middag, men det kändes ju inte så festligt. Ingen av oss kände för att laga mat heller, så det fick bli pizza.

Mätt och glad och nöjd med min dag!

Kråkis sover i sin säng, Kärleken sover här bredvid mig i soffan. Hungerelden ligger här och väntar på att bli läst, men jag måste först läsa ut Älskade syster. Det har jag lovat mig själv.

Drömhuset del 2

Idag var det visning på drömhuset jag skrev om för ett tag sen.

Pappan sov efter nattjobb, så kråkis och jag åkte dit själva. Jag kände direkt när jag parkerade utanför att jag inte ville bo där. Alldeles, alldeles för nära vägen. Tomtgränsen går bara ett par meter från en stor vältrafikerad 90-väg. Jag stod ute på tomten i 10 minuter innan mäklaren kom och på den tiden hann jag bli trött i huvudet av vägbruset.

Nix, nej, nope, njet.

Så det var bara av ren nyfikenhet jag gick in och kikade. Ojojoj, mycket att göra! Men vilket vackert hus! Jag fick inte lov av kråkan att titta så noga och inte fick jag läsa besiktningsprotokollet heller, men det spelade ju inte så stor roll – jag ville ju ändå inte ha huset.

När jag kom hem läste jag dock protokollet. Mögel, röta och fuktskador på vinden, bågnande tak, tunn takpapp, fuktrosor i taket på övervåningen. Så. Att.

Det känns skönt på nåt vis. Nu kan jag släppa det. Det huset blir det INTE!

Ett steg!

Jodå, kråkis somnade allt en stund på eftermiddagen också. 40 minuter… Och var fortfarande lika trött och arg efter det. Som tur var vaknade Kärleken av allt vrål till sist, så han kom upp och avlöste mig en liten stund innan han åt, duschade, filade fötterna, klippte och rakade sig och satt och fipplade med telefonen i evigheter (nån viktig hemlis var det visst). Jag blev tvungen att gå utomhus för att få dricka en kopp kaffe i fred. Tyvärr var det iskallt och blåsigt ute och kaffet blev kallt och jag med. En dusch hade ju inte varit fel, menneh… Jag lagade mat med ena handen och bar kråkis på andra armen tills den domnade av.

Ja, jag gnäller. Det är en sån dag idag. En riktig jävla skitdag, faktiskt!

Vilket är synd, för det gör att jag inte riktigt orkade uppskatta det stora som hände idag:
Kråkan tog sitt allra första steg utan stöd! :D

Hon stod upp själv framför mig när jag satt på golvet. Så tog hon ett steg mot mig, tog tag i mina händer och började dansa :)

Jag känner mig helt mentalt dränerad efter den här dagen. Vill bara dra nåt gammalt över mig. Eller fly hemmet.

Om jag inte vore helt kokt i kolan efter den här dagen hade jag gärna sett på Stardust som går på 4an ikväll. Men vid det laget lär jag redan sova. Om ni är piggare, så rekommenderar jag er att se den!