Vredens dag

Kråkis har sovit som en söt liten stock i natt. Hon somnade runt 18.40 och vaknade första gången kl 22. Sen sov hon till 6.30!! Klockan 7 gjorde vi morgon.

Hon var go och glad kexchoklad hela morgonen.

Sen vet jag inte vad som hände. När det var dags för förmiddagsvilan fick hon ett vredesutbrott av rang. Jesus, så arg hon var! Hon vrålade i en hel timme, så pass att hon kräktes. Det var inte det att hon inte var trött, för det var hon. Och arg! Arg som ett bi!

Hon somnade till sist. Och sov en halvtimme. Så hon var ungefär lika arg och trött när hon vaknade.

Pust!

Försöka hålla liten arg och trött kråkis på gott humör i några timmar alltså… Lätt… Inte!

För det mesta brukar vi skippa eftermiddagsvilan om hon inte somnar i vagnen eller bilen. Vi orkar helt enkelt inte ta fighten – det tar upp emot 2 timmar innan hon somnar på eftermiddagarna och då blir klockan efter 15 och då ska hon inte sova.

Men nu försöker jag ändå få henne att sova eftermiddagsvilan i sängen. Hon är så trött och arg att det inte går att ha henne i möblerade rum.

Så nu står hon och vrålar i sängen och vill INTE sova.

Typiskt att såna här dagar kommer när man är helt solo med henne också! (Att Kärleken kan sova i det här oväsendet är inget mindre än ett under!)

Premiärdusch

Tänk vilken tur att det kom regn på mina plantor som jag grävde ner igår :)

Idag var det min tur att gå upp med kråkan (som för övrigt sov ostört mellan 22 och 6.30). Efter gröt och lite lek tog vi av oss alla paltor och hoppade in i duschen tillsammans. Det var premiärduschen för kråkis. Ja, alltså, vi har ju tvättat henne förr. Haha, annars hade det kanske varit en smula snuskigt – inte tvättat sig på ett år. Hon brukar bada i sin badbalja. Och så duschar vi innan och efter babysimmet också, men då brukar hon sitta i min famn och så sköljer jag bara av henne kloret.

Men idag satt hon på duschgolvet medan jag tvättade håret och tvålade in mig. Och så tvättade jag kråkans hår också. Inte så kul att skölja ur schampot, men annars gick det bra.

En flaska välling på det, sen sov hon som en stock på sin förmiddagsvila.

Själv åkte jag till nya jobbet och spenderade resten av dagen där. Gick runt och tittade i alla skåp och lådor, försökte lära mig deras journalsystem, pratade olika typer av behandlingar med chefen, pratade rutiner osv. Jag tog hand om en patient med juvertumör som (förmodligen) spridit sig till huden. Efter sedering och lokalbeövning tog jag två hudbiopsier med punchen och sydde ett par stygn. Det var inte igår! Fippligt och darrigt, men det gick :) Och KUL var det!

Det kändes som om chefen satte mig lite på prov när hon kom och bad mig lyssna på ett hjärta. Jag lyssnade och konstaterade ett systoliskt blåsljud, grad 2. Jahapp, sa hon, då tycker vi lika. Skönt :)

Jag var helt slut i kolan efter några timmar med nya rutiner och intryck. Bara en sån sak som att räkna ut läkemedelsdoser… Det räknar vårt journalsystem på gamla jobbet ut själv. Man blir ju rätt så lat!

Och man blir lat när man har alla undersökningsmetoder tillgängliga under ett och samma tak. På nya jobbet har vi tex inte röntgen… Och inga inskrivningsmöjligheter. Det blir ett annat sätt att tänka. Det ska bli kul!

På onsdag när jag gör min första “riktiga” dag ska jag operera hela förmiddagen :) Alltså JAG ska operera. Det var över två år sen jag höll i en skalpell sist! Jag har aldrig gjort en OHE på tik. Det ska jag göra på onsdag. Whohooo! Jag kommer lära mig sjukt mycket på det här jobbet! Och på onsdag kväll är det jag som har jourtelefonen fram till midnatt. Hmmmmm….

Jag var så trött att jag nästan trodde jag skulle somna på vägen hem.

Det var i alla fall ljuvligt att komma hem till kråkis och kramas! Jag saknade henne som sjutton! Hon var go och glad och stod utan stöd i över en minut och lekte med en liten bok. Och när hon pekade på lampan och jag sa “lampa” sa hon efter några försök “läpp”. Så pekade hon på lampan varje gång vi gick förbi och sa “läpp”. Och när hon lekte med påskägget sa jag “ägg”. Först kom det ett “esch”, sen ett “ekk” och sen ett klockrent “ägg”.

Ååååh, vad jag älskar min lilla kråka! Vilken tur att just VI fick världens bästa unge och ingen annan liten unge :)

Härmapa

Idag gjorde kråkan en alldeles fantastisk sak:
Hon lekte med pappan i sandlådan. Så fick hon syn på hundarna Bosse och Britta längre bort i trädgården. Då ställde hon sig upp, helt själv, stod själv i en halv minut och vinkade med båda händerna och tjoade åt hundarna att komma till sandlådan och leka, de med :) Så satte hon sig, reste sig igen och fortsatte vinka och tjoa i 20 sekunder till.

Max en månad, så går hon.

Mammas fina, fina kråka!

Hon härmas väldigt mycket också.

Idag tittade vi ut genom fönstret och hon pekade. Jag berättade vad som fanns där ute. Träd och gräs. “Gäs”, sa hon då. Ja, gräs, svarade jag. Gäääs.

:)

Och när Kärleken stod med henne i famnen och tittade på hästarna och hon pekade på dem sa Kärleken att det är en häst. “Äss” kom det då. Ja, häst, sa Kärleken. “Ässss” Och så pekade hon på vedboden. Hus, sa Kärleken. “Us”, sa kråkan. “Uuuus”.

När vi åt gröt fick hon syn på en smutsfläck på golvet som hon pekade på. Smuts, sa jag. “Suss”, sa kråkan.

Det är så ROLIGT att vara mamma!

Trädgårdsblogg

(Som vanligt kan man klicka på bilderna för att få dem större)

Verandan

 

Snöflinga i ampeln, hängpetunior och
spansk margerit i blomlådor

 

 

Småblommande ampelpetunia i ampeln, petunia
och spansk margerit i blomlådor

 

 

Köksrabatten med en massa växter, bla röd drakmynta,
stockros, murklocka, libbsticka, smörboll, två astilbeplantor,
brudslöja, alunrot, citronmeliss och lite till

 

 


Ena verandarabatten med akleja, alpaster,
rosenriddarsporre, lilja, lavendel, kaprifol
primula, oktoberaster och rosenbuske

 

 

Andra verandarabatten med rosenbuskar,
klematis, gullviva, näva, praktveronika,
solbrud, rosenstav och lilja

 

 

Vardagsrumsrabatten, även kallad den bortglömda rabatten.
I den finns septembersolros, nejlika, smultron, pastellakleja
och ett par andra växter jag inte vet vad de heter

 

 


Kortsidesrabatten med pion, kärleksört, kattfot och
en växt som jag inte minns vad den heter. Höst-nånting.
Sprider sig som ogräs och får gula plymer framåt sensommaren

 

 


Aklejarabatten som inte alls
är en rabatt egentligen, bara en
massa aklejor på rad

 

Mammadag

Idag har jag haft en mammadag. Eller nej, en Mysandag. Jag har gjort saker som jag vill göra medan Kärleken haft kvalitetstid med kråkis.

Jag började med att sova ohemult länge. Till 11.30, faktiskt. Fast jag var vaken mellan 9 och 10, eftersom kråkan inte alls hade lust att sova förmiddagsluren.

Efter frukost/lunch åkte vi och veckohandlade och därefter direkt till blomsteraffären där jag plockae på mig växter för allt mitt guld.

Det blev mängder av hängpetunior och spansk margerit till blomlådorna på verandan, småblommig ampelpetunia till en av amplarna och snöflinga till den andra ampeln. Vanliga margeriter till krukorna på trappen och så ett gäng pelargoner istället för de döda/halvdöda som skräpat i fönstret tills nu.

Till rabatterna köpte jag alunrot (hoppas den överlever nu i ett bättre läge med mer ljus), brudslöja, septembersolros, oktoberaster, rosa drakmynta, solbrud och praktveronika.

Till pallkragen där jag har mina kryddörter köpte jag två tomatplantor.

Har någon tips på en växt som trivs där solen inte kommer åt på hela dagen? Allt jag satt där har dött.

Nu väntar jag på att middagen ska bli klar. Kråkan sover och när middagen är inmundigad ska jag ut och plantera om rabarbern som inte trivs där den står nu, samt gräva upp runt rosenbusken, lägga på ny jord och gödsla.

Jag har grävt, planterat och haft på ny jord och gödslat alla rabatterna och jag mår så himla bra! Sånt här fyller mig med livslust och energi. Jag kommer leva länge på den här dagen! Verandan ser helt fantastisk ut! :) (Bilder kommer sen)

Det enda som irriterar mig är att jag känner mig tacksam för den här dagen. Det är ju egentligen lika självklart att jag ska få göra saker jag vill göra, saker som får mig att må bra, som att Kärleken får göra saker han vill. Jag tycker det är självklart att han ska få ut och springa när han vill det, att han ska få träna, träffa vänner osv. Men av någon konstig anledning tycker jag inte det är lika självklart att jag ska få det medan han passar kråkan. Det är irriterande som fan kan jag meddela och jag kan inte begripa vad det beror på.

Nu är middagen inmundigad och jag ska ut och göra ett sista ryck i trädgården.

Eje the lion

Kråkan babblar och bubblar, men det är mest en massa gurgel. Ibland hör man att hon försöker härma och säga efter.

Kärleken påstår att hon sa “hund” två gånger igår medan hon lekte med pusselhunden.

Lejon försöker hon också säga.

Hon älskar sitt mjukislejon.Frågar man var lejonet är letar och letar hon med blicken. När hon får syn på det hasar hon dit och håller det triumferande över huvudet.

- Lejon, ropar mamman då.
- Ejje, ropar kråkan tillbaks.
Sen sitter hon och pratar med lejonet och säger Ejje Ejje Ejje och morrar.

Så nu heter lejonet Eje!

Dagis… eh, förskolan

Idag var vi på studiebesök på dagiset där det är tänkt att kråkan ska börja 1 september.

Vi är inte så imponerade. Personalen var jättetrevlig och bra. Gården ute var fin och bra. Men inomhus… Jag fick känslan av en rysk kolchos från 60-talet. Grått, trist, sunkigt. Alla skåp var tomma, knappt att jag såg en enda leksak. Och de som fanns var sämre begagnade. Inte en enda tavla på väggarna. Jag undrar om det ens fanns gardiner i fönstren. De är två personal på varje avdelning. Varje avdelning är stor, rent ytmässigt, med massor av små konstiga rum som bara är tomma. Utan inredning annat än tomma hyllor och skåp. Inga bord, inga stolar, inga mysiga, roliga, inspirerande saker. Hur  i hela friden ska personalen kunna ha koll på barnen i alla dessa smårum?

Golven torkas en gång i veckan! Behöver jag säga att det syntes? Slitet, nergånget, undanplockat, kalt, tomt, trist, sunkigt.

Omysigt, oinspirerande, helt enkelt. Absolut ingen katastrof, men öppna förskolan är ju ett under av leklust och inspiration i jämförelse.

Vi ska kolla på en annan förskola på fredag. Det finns tyvärr inga platser på den, men vi kan ju alltid kolla. Och imorgon ska jag ringa kommunen och höra om det finns plats hos dagmamma. (Det kanske inte var en slump att det fanns plats på just den förskolan vi kollade på idag…)

Ett problem är också att man inte får lämna vagnen (som barnen sover i på dagen) kvar på dagiset. Det blir väldigt, väldigt krångligt. Det kommer inte så ofta bli samma person som lämnar och hämtar kråkan (vi måste köpa två bilbarnstolar – en till varje bil) och om Kärleken hämtar eller lämnar blir det krångel, eftersom vagnen inte får plats i hans lilla bil. Och så hålla på och flytta otymplig vagn mellan bilar. Jisses, vilket projekt. Bara att pussla ihop våra tider så att kråkan slipper vara 11 timmar på dagis varje dag blir ett sjå. Och så vagnen på det…

Det är inte så att jag absolut inte kan tänka mig att lämna kråkan på dagiset vi tittade på idag. Men det måste ju finnas bättre ställen!

I had a dream

Eh, övertrött kråka? Jomenvisst! En timme och 45 minuter senare somnade hon. Hon stod och studsade som ett popcorn i sängen ett tag och bara vrålade. Helt hyper. Det gör ont i mammahjärtat att se.

Återstår att se hur natten blir.

Det här gör vi inte om i alla fall. Dvs låter henne röja fritt sista timmen innan läggdags när hon är så trött att hon är alldeles mörk under ögonen. Nej, då blir det lugna saker som att läsa bok eller gå runt med henne på armen och titta på tavlor, lampor, nallen, tigern, knacka på fönstret och sånt.

Oh, well.

I natt drömde jag en märklig men härlig dröm.

Kärleken friade till mig precis i öppningen mellan fruktavdelningen och torrvarorna inne på ICA Maxi Enköping. Han gick ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. I handen hade han en ask. Jag blev så överlyckligt glad att jag storgrät och sa SÅKLART JAG VILL! Ett par, tre kunder på Ica applåderade.

Vi hade kommit överens om att vi skulle titta på förlovingsringar tillsammans och bestämma oss för vilka vi ville ha. Så istället för en förlovningsring hade Kärleken en provisorisk ring. Nämligen en nyckelring. En aning lite för stor. Jag fick plats med två fingrar i den.

Men jag var så lycklig att jag tog kort på mitt finger med ringen på och la ut här på bloggen och på FB och skrev att jag hade en fästman och att jag snart var Fru Mys :)

Vågar man hoppas på en ring (helst inte en nyckelring, men hellre det än ingen ring) till mors dag? ;)