Skrämsel

Nja, natten var väl “sådär”.

Ett gäng uppvaknanden ett par timmar runt midnatt och så var det morgon 05.30 igen.

Men det har gått otroligt mycket lättare för kråkan att somna både dagtid och kvällstid idag (fem minuter max dagtid och tio minuter på kvällen. Att jämföra med timmen igår). Alltid något sa fan när han kom till Mellerud!

Men idag höll lillkråkan på att skrämma livet ur sin mamma!

Kärleken och kråkan var ute i hallen. Kärleken pratade i telefon med en kollega. Själv satt jag och åt en smörgås i fåtöljen i vardagsrummet och funderade på ett och annat.

Plötsligt hörs ett fruktansvärt brak utifrån hallen – följt av ett illvrål från kråkan som fick håret att resa sig i nacken och blodet att frysa.

Jag kastade mackan ifrån mig och rusade ut i hallen.

Kärleken höll just på att ta upp kråkan från golvet. Han hade lagt på luren i örat på kollegan.

Kråkan gillar ju att ställa sig upp med hjälp av alla möjliga och omöjliga föremål. Bord, stolar, garnkorgar, byxben, pallar, lådor, vedkorgar, galler…

I hallen framför trappen har vi ställt ett stort galler för att hon inte ska kunna klättra i trappen (vilket hon annars är väldigt pigg på). Det där gallret hör egentligen till kamingallret (ja, alltså gallret vi har runt kaminen så att kråkan inte klappar glödhet kamin), men eftersom trappen är konstruerad så att det inte går att sätta en vanlig grind längst ner, så har vi ställt de delarna av kamingallret som inte behövs i vardagsrummet framför trappan.

Hon hade ställt sig upp mot det där gallret och stod och skakade galler. Rätt vad det är välter hela konstruktionen och hon faller som en fura rakt bakåt och får hela gallret över sig. Och det är tungt det där gallret.

Som hon skrek. Stackars lilla kråkunge! Jag började närapå gråta, jag med. Kärleken tröstade och bar, jag tröstade och bar. Hon blödde ur munnen och bara grät och grät.

När hon väl lugnat sig såg vi att det inte var någon fara med munnen – ett litet sår på insidan av överläppen bara. Och två stora bulor i pannan. En rejäl fläskläpp.

När väl skräcken släppte mådde jag så illa att jag inte kunde äta upp mackan som jag plockade upp från golvet.

Gudars skymning! Det tog säkert en timme innan jag lugnat ner mig. Vid det laget satt kråkan och lekte och skrattade åt sina böcker.

Som tur var skulle vi till tandläkaren idag oavsett, så de fick titta på tänder och tandkött och allt såg bra ut.

Nu har hon fläskläpp och två blåmärken i pannan, men verkar må bra i övrigt.

Tack kosmos för det!

Men hur, hur, hur ska vi få henne att sova längre än till 05.30? Vi försökte få henne att somna om i trekvart i morse utan framgång. tillsistgav jag upp. Det fungerar inte att låta henne vara vaken längre på kvällen. Igår var hon ju vaken en hel timme längre än hon brukar – ändå vaknade hon 05.30. Hon är jättetrött när hon vaknar vid den tiden, men kan ändå inte somna om. Får hon bara komma upp är hon glad som en liten lärka, så hon verkar inte vara vrålhungrig heller. Hon kan leka en timme innan hon får frukost utan hungergnäll.

Jaja, det ger sig väl. Hoppas jag.