Förtydligande

När jag skriver apa på amfetamin menar jag inget illa. Vi brukar säga det, skrattande, Kärleken och jag. Hon är helt enkelt sjövild, vår lilla kråka. Vild och levnadsglad och inte ett dugg intresserad av att sova.

Ouch

Äh fy sjutton, min skalle! Inte är det väl meningen att man ska få en mini-encefalit av att vaccinera sig? Inte ens knark-Tramadol funkar.

Är det förresten någon som vill se hur en apa på amfetamin beter sig? Då går det bra att komma hit på eftermiddagarna och spana på vår lilla kråka. Det går inte att ha henne i möblerade rum! Söndertjackad apa, sanna mina ord.

Och, nej, hon sov inte idag heller. Och hittills har vi väl varit upp en 10-15 ggr sen hon somnade för natten. Jag har tappat räkningen.

Behöver jag säga att jag har svårartad ågren inför helgen?

Jag menar, det här är jobbigt nog när man är två. Att ro iland med en söndertjackad apa som inte sover varken dagar eller nätter helt ensam…

När kan man säga om barn har någon slags bokstavsdiagnos?

Är det tillåtet att binda fast barn i sängen? (<– obs: ironi)

Varför?

Igår tog jag den tredje TBE-vaccinationssprutan.

Jag och kråkan for en sväng till Ikea och till Coop. Shoppade en liten plaskdamm till kråkan.

På eftermiddagen kom huvudvärken dundrande som ett expresståg. Två Alvedon uan effekt.

Det var meningen att jag skulle in till stan framåt kvällen och grilla med Kärleken och hans kollegor. Kråkan totalvägrade att sova sin eftermiddagslur och jag satt inne och försökte vänta ut henne medan huvudvärken tilltog och jag fick feber. Helst hade jag velat gå ut i det strålande vädret, lapa i mig lite sol. Men så blev det nu inte.

Jag var ledsen och arg och allmänt nere, men vi packade oss iväg in till stan och landade på Kärlekens jobb medan han satt och avrapporterade på övertid. Kråkan for omkring på det allt annat än fräsha golvet på Kärlekens jobb. Hon blev alldeles svart på det benet hon släpar efter sig när hon hasar fram.

Eftersom alla fick så himla mycket att göra på övertid, så bestämdes det att grillningen skulle ställas in. Jaha, så då var det bara att åka hem igen då.

Jag tog en Tramaol när jag kom hem – huvudvärken var inte att leka med.

Kråkan somnade som en sten. Inte alls konstigt med tanke på att hon bara sovit 1½ timme på dagen och varit vaken 8½ timme i sträck. I vanliga fall brukar hon orka vara vaken max 4 timmar.

Huvudvärken tilltog trots Tramadol. Min vänstra kind började kännas märkligt bortdomnad. Som om jag fått en bedövningsspruta. När jag log följde inte vänster mungipa med riktigt.

Huvudvärken var vidrig under kvällen. Jag orkade bara ligga och knappt prata. Kärleken ringde sjukvårdsrådgivningen och de tyckte att jag skulle till akuten men jag ville faktiskt inte.

Varför händer såna här saker alltid mig? Alla konstiga biverkningar och udda symtom drabbar mig alltid. Utan undantag.

Nä, vi gick och la oss istället. Men sova kunde jag inte – jag hade alldeles för ont i skallen.

Så när kråkan väl sover i mer än 1-2 timmar i stöten, då sover inte mamman. Kråkan vaknade kl 3 första gången! Men sen tog hon liksom igen alla uppvaknanden som hon inte haft under natten på de tre timmar som återstod av natten. Hon vaknade väl en gång i kvarten  eller så.

Jag lyckades somna till runt 3.30, så Kärleken tog de flesta uppvaknandena. Och han gick upp med henne i morse. Ringde och sa att han skulle vara hemma idag, så jag fick sova. En Tramadol till på morgonen och så sov jag till 11.30.

Jag har fortfarande huvudvärk, men ansiktsförlamningen är borta. Lite småbedövad i kinden bara.

Livet är fan inte kul nu, nej. Inte kul att vara liten Mysa. Ont så inåt helvete i skallen, en kråka som inte sover. Det känns som om jag inte har något liv. Jag har tappat mig själv någonstans i all sömnlöshet.

En helg, eller ännu hellre en vecka, skulle jag så gärna vilja göra saker som JAG vill göra. Inte BARA vara mamma. Jag vill göra saker som Kärleken gör. Åka bort en helg som han ska göra den här helgen när han är ledig. Ut och springa (inte för att jag vill springa, jag vill sitta i en solstol med en bok eller åka och handla växter till trädgården och gräva och påta). Små kråk-pauser i vardagen. Men Kärleken jobbar eller så gör han tester och så måste han träna inför testerna. Och här sitter jag med kråkan och längtar tillbaks till mig själv.

Men jag antar att det blir bättre när jag börjar jobba. Och när kråkan börjar på dagis i september. Det gäller bara att hålla ut tills dess. Men just nu har jag svårt att se att jag ska hålla ut den här helgen. Två dygn ensam med kråkan… Bara huvudvärken går över, så.