Inte sant!

Det här är faen inte sant! Den här våren går nog till historien som den mest oturliga EVER! Krock med bil, hjärnskakning, fantastiskt ovanlig biverkan av TBE-vaccin och nu det senaste…

Jag har ont i ryggen. FörBANNAT ont i ryggen. Det har blivit värre och värre under dagen. Det gör ont från under insticksstället för lumbalpunktionen och neråt. Strålar ut i höfterna och ner i benen.

Jag tog en halv morfintablett. Det blev bättre, det blev det.

Jag ringde sjukvårdsrådgivningen. Eeehm, öööhm, oj, jag kopplar dig direkt till sjukhuset. En sköterska i luren. Eeehhm, ööhhm, oj, du ska få prata med någon annan. En annan sjuksköterska. Eeehmm, ööhhm, vänta lite ska jag höra med läkaren (egentligen sa hon doktorn, men jag tycker det heter läkare, så det så!). Mummel, mummel i bakgrunden, skrap i luren, mera mummel. Hallå, ja. Han tyckte du skulle åka till akuten och kolla upp så att det inte blivit någon infektion eller så. Man ska inte ha ont efteråt, möjligtvis lite öm just vid insticksstället.

MEN. VAD. ÄR. DET. FRÅGAN. OM???!!!

Näej, jag vägrar bannemej! Tänker INTE sitta på akuten i flera timmar igen! SÅ ont gör det inte. Jag har ingen feber. Jag kan stå och gå och är inte domnad i benen. Jag har morfintabletter hemma.

Dessutom har Partnern kommit för att avlasta mig ett par dagar nu när Kärleken är borta två dygn för fler tester. Så nu kan jag vila ordentligt och slipper bära på tio kilo kråka.

(Det finns ju faktiskt en risk att det inte alls har med lumbalpunktionen att göra, utan att det helt enkelt är muskulärt efter att ha legat och legat och legat i ett par, tre dygn på britsar eller allt annat än bekväma sjukhussängar.)

Jag. Är. Så. Less!

Bråkankråkan

Yay, jag är hemma i vårt röda hus med vita knutar ute på landet! Hästarna har fått komma ut i sina sommarhagar så nu har vi dem frustande precis utanför fönstret. Det har regnat och gräset måste klippas. Smörbollen håller på att slå ut. Tulpanerna har blommat över. Syrenen håller på att slå ut och äppelträden blommar. Mina astilbe-plantor har vuxit så det knakat medan jag varit borta.

Behöver jag säga att det är ljuvligt att vara hemma?

Tyvärr har det inte blivit så mycket sömn i natt heller. Och det beror inte på någon huvudvärk, utan snarare på en bråkig kråka som vaknade en gång i timmen under kvällen och förnatten och sen en gång i kvarten från klockan 2 till klockan 6. Då fick vi nog och kom fram till en ny strategi som vi ska testa.

Nu när hon vaknar sätter eller ställer hon sig upp och skriker. Vi lägger henne, säger god natt och så går vi. Så håller vi på tills hon somnar/somnar om. Det är som om hon inte begriper att hon kan lägga sig på egen hand, hon blir som beroende av att vi ska komma och hjälpa henne. Och vi gör henne ju ingen tjänst genom att inte lära henne att hon kan lägga sig själv.

Så nu ska vi bara gå in och säga god natt sov så gott och sen gå. Utan att lägga henne. Ja, hon kommer skrika. Mycket och länge. Men hon KAN ju faktiskt lägga sig själv.

Fungerar inte det här, ja, då måste vi ta till drastiska åtgärder. I morse låg jag och funderade på om vi inte ska lämna bort henne några dagar. Ja, faktiskt. Vi går sönder som familj om vi inte får sova. Nu har jag ringt BVC-psykologen och BVC och väntar på att de ska ringa tillbaks. Vi måste ha en plan. Vi måste göra något.

Min lillbror var vaken hela nätterna tills han var två år. Mamma fick lägga in honom på sjukhus ett tag för att alls orka. Och för att ta reda på vad som var fel. (Det var inget fel, han sov som en gris på sjukhuset, men började skrika så fort han kom hem igen.) Jag VILL inte lämna bort henne, jag är supernojjig. Det finns ingen som kan ta hand om kråkan lika bra som vi. Vi vet ju hur hon fungerar. Men, ja…. är man desperat, så är man.

Men nu ska vi som sagt testa det här först. Och jag ska be folket på BVC göra en utredning för att se så att det inte är någon allergi eller så som gör att hon inte sover. Jag har väldigt, väldigt svårt att tro det. Men det bra att kolla.

Hur det är med mig? Jovars, hyfsat. Lite lätt bultande huvudvärk. Mest har jag ont i ryggen efter lumblapunktionen. Domningen på vänster sida av ansiktet släpper mer och mer, nu är det ett område på kanske 4×3 cm som är domnat precis vid mungipan. Maten ramlar inte ut ur munnen på mig längre – det känns som en bra grej. Jag kan blinka ordentligt också, så något bytta behöver jag inte ha över ögat när jag ska sova.

Lite sömn på det här, så…