ÖF

Idag gjorde vi premiär på Flisans ÖF i Enköping. För ett mysigt ställe! Det ligger i en scoutstuga i skogen, fast ändå mitt i stan. Så himla mysigt! ÖF där vi gick förut var visserligen fin och fräsh och alldeles nybyggd, men helt opersonlig.

Kråkan hängde iofs mest i mina byxben, men gjorde ibland utflykter till tågbanan, till bollarna, till dragleksakerna och till spegeln. Och så ut i kapprummet där de spännande skohyllorna och den mysiga (och smutsiga) entrémattan fanns.

Dit ska vi definitivt åka fler gånger. Det blir väl mest med pappan iofs, men jag tror att det är bra för kråkan. Särskilt inför dagisstarten i höst. Hon får träffa andra barn och andra vuxna än bara oss och hon får röja runt lite på ett ställe som är helt och hållet anpassat för barn och med MASSOR av nya, spännande leksaker.

Det var en bra dag att göra premiären på. Det var bara två andra barn där. Mycket yngre än kråkan. Vilket iofs var lite tråkigt. Hon gillar barn som kan röra sig bättre än de som bara kan sitta i en babysitter eller i en gåstol.

Jo, så har jag ju fått ett samtal från Kärleken. Ett kort samtal. Ett väldigt kort samtal.
- Hej, jag har fått låna telefonen jättesnabbt för att säga att du kan glömma att hämta mig kl 22.
- Jaha, men, vet du när då?
- Nej, hejdå.

Jaha. Nehe. Åkej. Så jag går väl och knyter mig då. Så får han väl ringa när jag ska hämta honom. Eller nåt.

Jag misstänker att jag kommer ha två barn att ta hand om de närmsta dagarna ;) Han har det nog tufft, var han än är. Men det är helt och hållet självvalt och inte ett dugg synd om honom. Bara lite. Pyttelite.

Drömhuset!

Jag har hittat det! Drömhuset med stort D! I det huset ska jag bo, om jag så ska leva på vatten och bröd resten av livet!

Visning är bokad.

Det har prefekt läge, mitt emellan Kärlekens och mitt jobb. Nära till dagis och skola. Jordvärme. Det har bannemej allt ett hus ska ha!

Nu får farfar lätta på plånkan, vi behöver en miljon i kontantinsats för att ha råd att bo.

Här är vårt nästa kråkslott.

(Och NÅDE den som budar över oss, den kommer jag ha en personlig vendetta med resten av mitt liv. Så att ni vet!)

En liten historia

När jag låg på sjukan och inte kunde sova för den där förbaskade huvudvärken, så liksom ploppade det upp en liten historia i mitt huvud. Jag låg och funderade och fantiserade, ord och formuleringar kom för mig. Men jag orkade aldrig sätta dem på pränt, ljuset från datorskärmen dödade min stackars skalle.

Bara det, att det kommer en historia till mig på det där viset. Det var så länge sen att jag inte ens minns när det var.

Igår kväll satte jag historian på pränt. Den blev inte lång. 6 sidor bara. Drygt 14 000 tecken. Men det gick så lätt! Det tog några timmar, det gjorde det. Men orden och formuleringarna liksom bara kom, utan kamp.

Kring midnatt var historian klar. Partnern läste och gillade den. Mycket.

Det är naturligtvis mycket kvar att göra på den. Ändringar, alltså. Meningsbyggnader. Tillägg, omkastningar, stavning. Men jo, jag är nöjd.

Och det var så himla KUL! Det var så kul att vara kreativ och faktiskt SKRIVA något. Något lite mer seriöst än det jag skriver här.

Jag hoppas det här är starten på en inspirationvåg :) Jag vill skriva mer! Just nu har jag ingen mer historia som vill bli skriven, men det kommer väl. Hoppas jag.

För övrigt kan jag meddela att mamman och barnet sovit gott i kråkslottet i natt. Kråkan vaknade en gång i timmen fram till 23, sen sov hon utan att vakna fram till kl 8.

Det skulle jag klara av att vänja mig vid, om vi säger så.

Och ikväll kommer min Kärlek hem igen. Jag ska åka och hämta honom nångång efter 22. Det kommer vara en slagen hjälte som ramlar in i bilen, kan jag tro. Men innan han somnar sittande ska jag pussa och krama honom och tacka honom för tre fantastiska, underbara år tillsammans. Jag hoppas att vi får minst 53 lika bra år till tillsammans!