TLC

Nu är han hemma, Kärleken. Trött och sliten, men nöjd och glad. Och med skavsår på hela kroppen. Undersidan av fötterna ser ut som köttfärs. Han har till och med skavsår i armhålorna…

Och jag fick en chock när han satte sig upp i sängen i förmiddags. Herregud, så mager han blivit! Jag sa det till honom, sa att han måste gått ner minst fem kilo på de här två dagarna. Han ställde sig på vågen. Mycket riktigt. Fem kilo har han tappat. Fan, det kanske vore nåt… Eller så inte…

Inte för att jag begriper varför man utsätter sig för något sådant, men jag är ofantligt stolt över honom!

Han har inte rört sig i några höga hastigheter idag. Om vi säger så. Han fick låna åkgräsklipparen för att klippa gräset, istället för att dra omkring på handjagaren.

Kråkan har sovit bra i natt också. 18.20-08.00 (vaknade 20.10, 3 och 6).Det har däremot inte jag. Sovit gott, alltså. Jag begripert inte. Så har det varit i en vecka eller så nu. Jag ligger vaken tills det ljusnar och somnar tre, fyra timmar innan det är dags att gå upp. Jo, visst, jag är trött. Men sova? Nej. Så irriterande! Så himla irriterande! Jag sover inget på dagarna heller, så tröttman är total.

Nu har Partnern åkt hem och jag ska rodda runt med kråkan ensam medan Kärleken jobbar hela helgen, måndag och tisdag. Synd att ÖF är stängd fredag-söndag.

Idag har kråkan för övrigt sett sitt livs första igelkott :) Söt liten rackare! Inte särskilt rädd av sig heller. Tittade nyfiket på oss, men när kråkan började göra allt för höga glädjetjut satte den iväg över gräsmattan och ut i hästhagen.

Idag var också dagen då bästvännens lillgrabb kom till världen. Förmodligen den vackraste lilla kille jag någonsin skådat!

Och jag har burit och sniffat lite på en tvåveckors liten knodd idag med. Men, nej. Inget sug efter en till liten för egen del. Det räcker alldeles utmärkt som det är. Tack.

Hittills har det varit en stökig kväll för kråkan. Hon hann bli övertrött, tyvärr. Nu när hon hon sover så länge på mornarna, hinner vi bara med ett sovpass på dagen och det blir på förmiddagen. (Har vi henne vakne längre än tre timmar på förmiddagen är det lögn att få henne att sova. Alls. Övertrött så det stänker.) Då sover hon 1½ timme ungefär. För sömnspecialisten som BVC-psykologen varit i kontakt med har kommit med lite mer tips.

Ett tips var att hon ska sova så mycket det bara går på dagen, då blir även nattsömnen bättre. Men hon får inte sova efter kl 15. Sover hon kl 15, får man väcka henne. Och det är svårt att få in mer än ett sovpass mellan 8 och typ 13.30.

Ett annat tips var att vi över huvudtaget inte skulle gå in till henne när hon står upp och skriker, utan hyscha och lugna henne utanför dörren. Ge minimalt med insomningshjälp. Bara låta henne veta att vi finns. Men nej. Någonstans där går gränsen. Det känns helt fel i hela min kropp.

Jag har dessutom fått modifiera vår nya strategi. Från början var jag stenhård med att hon skulle lägga sig ner och somna om själv, jag gick in då och då och pussade på henne och sa godnatt, men inget mer. Jag gjorde så tills att jag kom in en gång och upptäckte att hon somnat sittande, lutandes pannan mot spjälorna. Då brast mitt hjärta. Krack!

Lillkråkan förstår inte hur man ska göra när man lägger sig ner. Det är ju inget hon gör om dagarna. Då strävar hon bara uppåt och framåt. Så nu gör vi så att vi går in till henne några gånger medan hon står upp och skriker, ger henne chansen att lägga sig ner själv. Om hon inte gör det inom en rimlig tid (vad som är rimligt varierar efter föräldrarnas trötthetsgrad, kan man säga. Längre på kvällen, kortare på natten.) visar vi hur man gör när man lägger sig ner. Vi tar bort hennes händer från spjälorna så hon sätter sig. Sen lutar vi henne bakåt så att hon lägger sig.

Och det verkar ju funka.

Jag har hört henne vakna till några gånger när jag legat vaken om natten. Hon börjar skrika och försöka ta sig upp. Men så är det som om hon kommer på att det är ju skittrist att stå upp och skrika och så somnar hon om. För hon är ju trött! Super, supertrött!

Tidigare har hon liksom tyckt att det varit lite mysigt att stå upp och skrika. Då kommer ju mamma eller pappa och lägger mig och stoppar om mig. Det gör vi inte nu. Vi är tråkiga och omysiga.

Ojoj, det blev mycket blaj idag. Sorry!

Nu ska jag pyssla om min älskade. Ge honom lite TLC. Det behöver han!