Sommar och sol…

… och hästskit i hagen.

För en härlig dag! Sol, ljumma vindar, trädgårdspyssel, lek i sandlåda, bus och klapp på hundarna Bosse och Britta, bra sömn både dag och natt (peppar peppar), fyllt plaskdammen med vatten. Kråkan tyckte att klädsim var en bra idé. Snacka om blöt och kall liten unge!

God mat, underbar Kärlek, mysig unge.

Det är sån skillnad i humör på kråkan när hon sovit bra! Då är hon mysig och glad och inte ständigt arg eller gnällig.

Jag älskar mitt liv just nu.

Nu har jag inte alls lust att börja jobba :)

Liten kråka hjälper mamma rensa
i rabatten. Sekunden senare hade
hon en gul blomma från den blommande
smörbollen i näven och
sekunden därpå var den i munnen

 

 


Lek i sandlådan. Fast det som är utanför
sandlådan är mer intressant. Sekunden senare
gör hon en perfekt kullerbytta och landar på rygg.
Sekunden därpå är hon på väg bort – UPPTÄCKTSFÄRD!

 

 


Hejdå, mamma!
Sekunden senare är hon på grus-
gången och stoppar sten i munnen

 

Till sist:

 

Äppelblom

Kråkuppdatering

För en månad sen, knappt, skickade jag in papprena om dagisplats (jag veeet att det heter förskola!) till kråkan. Och hoppades på det bästa. Dvs att vi inte skulle bli utan, vi var ju rätt sent ute. Det har liksom varit svårt att söka dagisplats när vi inte vetat hur det blir med jobb till mig, föräldraledigt för Kärleken, ev ny tjänst för Kärleken osv.

Hur som helst.

Igår fick vi besked att vi fick önskad dagisplats från önskat datum, dvs 1 sept. Det har sina klara fördelar att bo på landet. (Ärligt talat kan jag inte komma på en enda nackdel.) På onsdag ska vi dit och titta på stället.

Nej, vi har inte varit där än, vi är så dåliga föräldrar. Vi valde helt enkelt det närmaste dagiset och det enda dagiset som fungerar med hämtning och lämning för oss båda eftersom vi jobbar åt två helt olika håll.

Det var det om dagis.

Kråkan kan stå själv nu :) Inte långa stunder och inte särskilt stabilt, men ändå. Om inte allt för lång tid kommer vi ägna dagarna åt att springa efter sjövild kråkunge :)

Idag har vi lekt i sandlådan på riktigt för första gången. Jag vaskade efter guld… ehm kattbajs… med kråkans lilla gula sil medan hon stoppade allt hon kom åt i munnen. Bland annat drog jag ut ett 1½ dm långt maskrosblad ur munnen på henne. Och jag hann sno kattbajskorven från henne innan hon stoppade den i munnan också.

Hon får stoppa allt hon vill i munnen. Allt som inte är farligt eller så äckligt att man kräks av att tänka på det. Ekollon, stenar och kattbajs går fetbort.

Kärleken jobbar. Och jobbar och jobbar övertid. Jag försöker få kråkan att sova eftermiddagslur, men det går “sådär”. Om hon mot all förmodan somnar, så ska jag ut och lägga ut ny jord i rabatterna, gödsla och byta plats på rabarbern.

Jag har skrivit inköpslista på allt jag ska köpa i växtväg till trädgården. Efter det kommer min skattkista vara tom…

Inte riktigt riktigt

När jag skrev om att alla mitt livs bästadagar har jag upplevt med Kärleken, så var jag inte riktigt sanningsenlig.

För sjutton, jag har haft massor av fler bästadagar och många av dem upplevde jag tillsammans med exmannen. Jag menar, 11 års äktenskap går inte obemärkt förbi.

Vårt bröllop till exempel. (Även om vissa familjemedlemmar gjorde allt för att försöka förstöra vår dag.) Morfar ledde mig till altaret. Jag grät av lycka. Han var så stilig där han stod framme vid altaret, exmannen. Festen hade vi hemma hos mamma. Kallskänkan lagade maten. Vi fick massor av fina presenter och jag dansade med morfar.

Hjälp, vad jag saknar morfar!

Exmannens bestman körde oss i sin gamla Volvo PV när vi skulle hem. Men han körde oss aldrig hem. Han körde oss till ett hotellrum :)

(I midsommar är det 15 år sen den dagen!) (Det måste för övrigt betyda att jag är gammal. På riktigt!)

Och så har vi min 30-årsdag som vi firade nere i samlingslokalen i huset där vi bodde. Vi hade tänt miljarrrder med värmeljus och dukat fint där nere. Jag var omgiven av familj och vänner som jag älskar allra mest. Vi åt och drack och vi drack och åt. Skrattade och jag grät av glädje (igen). Kalaset kan du läsa om här.

Och så dagen då jag fick beskedet att jag kommit in på veterinärprogrammet. Jag hade tittat på hemsidan där namnen på dem som antagits skulle publiceras ungefär en gång i minuten hela dagen, men så blev jag tvungen att gå till jobbet. Jag jobbade extra i en kiosk. Jag stod där och sålde cigg, snus, godis, tidningar och lotter. Det var skittrist. Varm som i helvetet var det också.

Plötsligt kom exmannen in genom dörren och ur sin ryggsäck tog han upp ett papper. Det var utskrivet från internet. När jag vecklade upp det såg jag en radda namn. Jag letade och letade och där…. där stod MITT NAMN!

Japp, jag grät igen. Och skrattade. Och grät och skrattade om vartannat. Ringde Partnern. Ringde mamma. Jag ringde säkert fler som jag inte minns just nu. Du kan läsa om det här och framåt

Det där är bara tre av mina bästadagar innan jag träffade Kärleken. Det finns fler.

Men nu börjar kråkan bli trött, hon har varit vaken i två timmar (och sovit mellan 21 och 7.30, såvida inte Kärleken varit uppe i natt. Jag har det iaf inte.). Dags att göra välling och sen försöka få kråkbarnet att sova.