Häääärligt

Härlig dag idag!

Efter kråklunch tog vi bilen till Doktorn i byn. Jag grävde upp ett par plantor och tog med mig.

Hos Doktorn bjöds jag på smarrig lunch – matjes, färskpotatis, gräddfil, gräslök. Till efterrätt snuskigt god rabarberpaj.

Kråkan klättrade i trappen, åt kex, åt maskrosblad, tittade på myror och gick lite på gräsmattan med ett fast tag i Doktorns fingrar. Stackars Lilla Besten förpassades till sovrummet. Kråkan älskar alla hundar. Alla hundar älskar inte kråkan. Om vi säger så.

Efter lunch tog vi en promenad kring byn i strålande sol. Kråkan somnade i vagnen! :-O Och hon fortsatte sova ett tag efter vi kommit tillbaka (dubbel :-O).

Jag fick några squashplantor som ska ner i jorden om några veckor, tänkte jag.

Pappan kom hem från jobbet strax efter vi kommit hem. Efter lite kråkbus och kråkmys satte vi igång med middagen. Kärlekens köttbullar (godaste köttbullarna jag någonsin ätit), potatismos, sås och ärter.

Kråkgröt och sen hopp i säng för henne.

Själv torkade jag golvet på toan på nedervåningen. Även kallat”bajsrummet”. Om det var fräscht på golvet i bajsrummet? Hm, njä, inte så värst. Men nu är det det :)

Sen ut i trädgården. Kratta gruset, rensa ogräs, sätta på bevattningen, rycka upp gräs och maskrosor runt vedboden.

Det doftar ljuvligt ute! Syren, liljekonvalj och äppelblom. Aklejan, smultronen, liljekonvaljen och smörbollen blommar. Murklockan slår snart ut.

Åh!

ÅH, åh, åh! Det här är livet!

Syrligheter

Jag fick kasta kråkan i säng en halvtimme tidigare än vanligt, hon var helt omöjlig att ha att göra med. Trött, trött, trött.

Återstår att se om det går att få henne att somna. Jag sitter här och skriver en stund till det (förhoppningsvis) tystnar där uppe. (Nej, hon skriker inte, hon pratar med kudden eller snuttefilten.)

På senare tid har jag haft en obehaglig klump i magen. Det gäller en vän (åtminstone tror jag det är en vän) som beter sig väldigt märkligt. Kommer med syrliga kommentarer på FB, tex. Och det är sådär precis på gränsen, så att man inte vet om det är ett skämt eller om det är allvar. Om det är menat att vara en pik eller om jag är överkänslig. Om kommentaren är riktad åt mig eller någon annan.

Vissa kommentarer VET jag är riktade till mig, eftersom det är svar på mina kommentarer. Syrligt och vasst, precis på gränsen. Precis sådär så att jag blir förvirrad. Och efter en liten stund är både min kommentar och svaret borttaget… (?)

Sånt gör mig osäker. Och lite lätt illamående. Får nästan lite mobbingkänslor. Eller så överreagerar jag. Jag vet inte.

Jag önskar bara att man säger till mig direkt om det är något som jag gjort/sagt/skrivit som stör eller irriterar. Dolda agendor och syrligheter klarar jag mig fint utan.

Kan hända att jag inte varit en särskilt bra vän på sistone. Eller, jag vet att jag inte varit det. Det har varit lite för mycket för mig. Jag reagerar inte positivt på sömnbrist. Kanske är jag känsligare än andra. Kanske har jag lägre tröskel för vad jag tål iom allt som varit tidigare. Jag vet inte. Men den dagen mina vänner själv får en unge som inte sover (ie utsätts för sömntortyr i månad efter månad), först då anser jag att de har rätt att döma mig för att vara en dålig vän. (Man (jag) blir helt enkelt en dålig människa som inte fungerar när man (jag) inte får sova.)

Tidvis har jag bannemej haft fullt upp med att överleva dagen utan att bryta ihop och gå sönder. Jag vet att jag har tagit och tagit och inte givit något tillbaks. Just nu går alla mina gåvor till min kråka och till mig själv för att orka. Så, ta det eller låt bli, men lägg av med giftigheter.

Det är möjligt att vänner tycker jag gnäller. Att de tänker “välkommen till verkligheten, att ha barn är ingen dans på rosor, vad hade du väntat dig”. Det är möjligt att vissa tycker jag är svag som inte klarar sömnbristen bättre. Det är möjligt att mina vänner klarat det bättre, det är inte alls en omöjlighet.

Men såhär är det för MIG just nu och tills det blir bättre, så får man ta mig som jag är eller låta bli.

Och eftersom vännen som strör syrligheter omkring sig inte sagt något direkt till mig, tänker jag fråga om det är mig det gäller. Jag är åtminstone rak och ärlig.

Framsteg

Kråkan gör framsteg varje dag. På många plan.

Hon kan stå själv ganska länge nu och alldeles snart, kanske idag, kan hon ställa sig upp utan stöd av möbler eller väggar.

Hon kan morra som ett lejon (det gör hon när man frågar vad lejonet säger och när hon får syn på mjukislejonet hon fick av ambulansmännen i vintras). Hon brummar som en motor när hon leker med traktorn, bilen och bussen. Hon hostar om man ber henne. Om man ber henne hämta taxibilen hämtar hon just den och ingen annan bil och inte traktorn eller bussen.

Hon sover bra på nätterna.

Om man bortser från i natt då….

Hon slocknade som ett ljus 18.30 och sov till 3.20. Sen var det morgon, enligt henne. Inte enligt mig eller Kärleken. Det tog mig två timmar att övertyga henne om att det var en bra idé att sova vidare. Jag lyckades till slut och sen sov hon till 7.30. Det gjorde inte jag, jag kunde inte somna om. Så jag har sovit kanske tre timmar i natt.

Så idag är det en trött och gnällig liten kråka och en trött och gnällig mamma med huvudvärk och ryggont.

Men hey, det är ju vackert väder idag (och det blåser inte orkan som det gjorde igår)! Vi ska hem till Doktorn efter lunch, sen blir det trädgårdshäng tills pappan kommer hem.

Pappan bara jobbar och jobbar och jobbar. Igår hann han inte ens träffa kråkan. Han åkte innan hon vaknade och kom hem efter hon somnat. Idag hinner han träffa henne ett par timmar i alla fall. Såvida han inte får övertid, vilket händer titt som tätt.

Det blir bra när han ska vara hemma med kråkan! Hon längtar efter sin pappa! Och jag längtar efter Kärleken!