Världens bästa kråka!

Ännu en härlig dag!

Den inleddes med sovmorgon för mamman. Mmmm, för att ligga kvar i sängen och gona sig när resten av familjen går upp :) (Inte för att det är särskilt jobbigt att gå upp nu för tiden – kråkan vaknade 1.20 i natt och sen var det morgon kl 8. Kan stå ut med det…)

Jag klev upp medan kråkan och pappan vilade förmiddagsvilan, så jag kunde äta frukost och dricka kaffe i lugn och ro. Njuta av tystnaden.

Efter kråklunchen var det dags för pappan att åka till jobbet och kråkan och jag åkte till öppna förskolan.

Men innan dess reste sig kråkan helt utan stöd för första gången. Åååh, mammas bästa lilla kråka! Tänk att man kan bli så stolt och glad! Man hurrar och klappar händer och tjoar i högan sky.

Idag var det annat ljud i skällan när vi kom till ÖF, om vi säger så. Massor av barn och kråkan hängde inte bara i mina byxben. Tvärtom. Jag satte ner henne på golvet för att hänga av mig och innan jag hann säga kvistfrit kvastskaft gav hon upp ett glädjetjut och var borta. Med jacka och skor på. Rätt in, bara.

:D

Sen var det fullt ös medvetslös i 1½ timme. Hon rev ner de äldre barnens torn innan jag hann hindra henne, hon klättrade i rutschkanan, hon la beslag på varenda boll på hela bygget. Hon envisades med att stjäla traktorn från ett annat barn tills det andra barnet lackade ur och sa JAG HATAR SMÅBARN :D

Kråkan fick också smaka på lite blåbärstårta. Det var kanske det godaste hon ätit. Ever! Hon var alldeles blå runt och inuti munnen. Sötstrut!

Det var en trött och svettig liten unge jag lastade in i bilen och skjutsade hem. Jo, hon somnade, men jag lät henne inte sova mer än 20 minuter. Det är så lång tid det tar om man krypkör hem och hon vaknar direkt när man stänger av motorn.

På eftermiddagen har vi lekt med pappas skor, med mammas telefon och så har vi läst alla hennes böcker. Hon ville gärna klappa på tv-skärmen också. Så gärna att jag lessnade på att hämta henne där var femte sekund. På med kläderna och så ut i sandlådan en stund istället.

Där grävde hon en grop och stoppade en spade sand i munnen. Hon kom fram till att det inte smakade så bra. Så istället började hon skyffla ut sanden ur sandlådan.

Nu sover lillkråkan utan bråk. Kärleken jobbar. Själv ska jag röja upp i den krigszon vi kallar hem, äta en middag och sen sätta mig med en bok.

Det är så underbart att vara kråkans mamma! Jag är så kär i den där lilla ungen att mitt hjärta sprängs varje dag! Det är inte ens skillnad som natt och dag när hon sover eller inte sover. Det är skillnad som mellan att bli torterad och bli smekt av ljumma sommarvindar. Jag blir en bättre människa och mamma. Och kråkan blir en glad och harmonisk liten tjej.

Vi mår bra nu.

Jag har märkt att jag återupplever min egen barndom genom henne. Saker jag glömt att jag tyckte var kul upptäcker jag igen. Glädjen i att upptäcka världen. Att gräva med händerna i fuktig sand, att göra sandkakor, att gunga, att känna gräset under fötterna, att köra trampbil. Det är ju JÄTTEKUL! Det är underbart att få in lek i vardagen, även som vuxen!

Och det är fantastiskt att sitta bredvid och se kråkan upptäcka världen. Se hur hon studerar sanden hon har i handen noga medan den silar ner mellan hennes fingrar. Och så tar hon upp en ny näve sand och gör samma sak. Det är underbart att höra hennes glädjetjut över saker som vi tar för givet.

Jag ser världen med andra ögon. Jag ser den genom kråkans ögon. Den är stor, mäktig och vacker.

Nu har jag just krupit upp i soffan tillsammans med Joyce Carol Oates, Ella Fitzgerald och Louis Armstrong. Aaaahh!