Eje the lion

Kråkan babblar och bubblar, men det är mest en massa gurgel. Ibland hör man att hon försöker härma och säga efter.

Kärleken påstår att hon sa “hund” två gånger igår medan hon lekte med pusselhunden.

Lejon försöker hon också säga.

Hon älskar sitt mjukislejon.Frågar man var lejonet är letar och letar hon med blicken. När hon får syn på det hasar hon dit och håller det triumferande över huvudet.

- Lejon, ropar mamman då.
- Ejje, ropar kråkan tillbaks.
Sen sitter hon och pratar med lejonet och säger Ejje Ejje Ejje och morrar.

Så nu heter lejonet Eje!

Dagis… eh, förskolan

Idag var vi på studiebesök på dagiset där det är tänkt att kråkan ska börja 1 september.

Vi är inte så imponerade. Personalen var jättetrevlig och bra. Gården ute var fin och bra. Men inomhus… Jag fick känslan av en rysk kolchos från 60-talet. Grått, trist, sunkigt. Alla skåp var tomma, knappt att jag såg en enda leksak. Och de som fanns var sämre begagnade. Inte en enda tavla på väggarna. Jag undrar om det ens fanns gardiner i fönstren. De är två personal på varje avdelning. Varje avdelning är stor, rent ytmässigt, med massor av små konstiga rum som bara är tomma. Utan inredning annat än tomma hyllor och skåp. Inga bord, inga stolar, inga mysiga, roliga, inspirerande saker. Hur  i hela friden ska personalen kunna ha koll på barnen i alla dessa smårum?

Golven torkas en gång i veckan! Behöver jag säga att det syntes? Slitet, nergånget, undanplockat, kalt, tomt, trist, sunkigt.

Omysigt, oinspirerande, helt enkelt. Absolut ingen katastrof, men öppna förskolan är ju ett under av leklust och inspiration i jämförelse.

Vi ska kolla på en annan förskola på fredag. Det finns tyvärr inga platser på den, men vi kan ju alltid kolla. Och imorgon ska jag ringa kommunen och höra om det finns plats hos dagmamma. (Det kanske inte var en slump att det fanns plats på just den förskolan vi kollade på idag…)

Ett problem är också att man inte får lämna vagnen (som barnen sover i på dagen) kvar på dagiset. Det blir väldigt, väldigt krångligt. Det kommer inte så ofta bli samma person som lämnar och hämtar kråkan (vi måste köpa två bilbarnstolar – en till varje bil) och om Kärleken hämtar eller lämnar blir det krångel, eftersom vagnen inte får plats i hans lilla bil. Och så hålla på och flytta otymplig vagn mellan bilar. Jisses, vilket projekt. Bara att pussla ihop våra tider så att kråkan slipper vara 11 timmar på dagis varje dag blir ett sjå. Och så vagnen på det…

Det är inte så att jag absolut inte kan tänka mig att lämna kråkan på dagiset vi tittade på idag. Men det måste ju finnas bättre ställen!