Premiärdusch

Tänk vilken tur att det kom regn på mina plantor som jag grävde ner igår :)

Idag var det min tur att gå upp med kråkan (som för övrigt sov ostört mellan 22 och 6.30). Efter gröt och lite lek tog vi av oss alla paltor och hoppade in i duschen tillsammans. Det var premiärduschen för kråkis. Ja, alltså, vi har ju tvättat henne förr. Haha, annars hade det kanske varit en smula snuskigt – inte tvättat sig på ett år. Hon brukar bada i sin badbalja. Och så duschar vi innan och efter babysimmet också, men då brukar hon sitta i min famn och så sköljer jag bara av henne kloret.

Men idag satt hon på duschgolvet medan jag tvättade håret och tvålade in mig. Och så tvättade jag kråkans hår också. Inte så kul att skölja ur schampot, men annars gick det bra.

En flaska välling på det, sen sov hon som en stock på sin förmiddagsvila.

Själv åkte jag till nya jobbet och spenderade resten av dagen där. Gick runt och tittade i alla skåp och lådor, försökte lära mig deras journalsystem, pratade olika typer av behandlingar med chefen, pratade rutiner osv. Jag tog hand om en patient med juvertumör som (förmodligen) spridit sig till huden. Efter sedering och lokalbeövning tog jag två hudbiopsier med punchen och sydde ett par stygn. Det var inte igår! Fippligt och darrigt, men det gick :) Och KUL var det!

Det kändes som om chefen satte mig lite på prov när hon kom och bad mig lyssna på ett hjärta. Jag lyssnade och konstaterade ett systoliskt blåsljud, grad 2. Jahapp, sa hon, då tycker vi lika. Skönt :)

Jag var helt slut i kolan efter några timmar med nya rutiner och intryck. Bara en sån sak som att räkna ut läkemedelsdoser… Det räknar vårt journalsystem på gamla jobbet ut själv. Man blir ju rätt så lat!

Och man blir lat när man har alla undersökningsmetoder tillgängliga under ett och samma tak. På nya jobbet har vi tex inte röntgen… Och inga inskrivningsmöjligheter. Det blir ett annat sätt att tänka. Det ska bli kul!

På onsdag när jag gör min första “riktiga” dag ska jag operera hela förmiddagen :) Alltså JAG ska operera. Det var över två år sen jag höll i en skalpell sist! Jag har aldrig gjort en OHE på tik. Det ska jag göra på onsdag. Whohooo! Jag kommer lära mig sjukt mycket på det här jobbet! Och på onsdag kväll är det jag som har jourtelefonen fram till midnatt. Hmmmmm….

Jag var så trött att jag nästan trodde jag skulle somna på vägen hem.

Det var i alla fall ljuvligt att komma hem till kråkis och kramas! Jag saknade henne som sjutton! Hon var go och glad och stod utan stöd i över en minut och lekte med en liten bok. Och när hon pekade på lampan och jag sa “lampa” sa hon efter några försök “läpp”. Så pekade hon på lampan varje gång vi gick förbi och sa “läpp”. Och när hon lekte med påskägget sa jag “ägg”. Först kom det ett “esch”, sen ett “ekk” och sen ett klockrent “ägg”.

Ååååh, vad jag älskar min lilla kråka! Vilken tur att just VI fick världens bästa unge och ingen annan liten unge :)